Juni 2014, snabbaste juni ever?

Ja, det känns så. Halva sommaren har passerat och ännu har vi inte hunnit med någon sommar att tala om, men mkt annat.

Bland annat har vi hunnit med att fira bästa vännen Christer på hans 50-årsdag. Många bekanta ansikten från förr dök upp och vi undrade unisont var de 20 åren tagit vägen sen Christers 30-årsfest - som vi alla mindes "som om det var igår".

Innan vi tackade för oss och åkte till Hotell Södra Berget med familjen så sa jag, till de vi inte sett på många år, att "ses igen när Christer fyller 60!". "Meh..., så kan du ju inte säga" - sa flera av dem. Why not? Det är så det kommer att bli - för dem av oss som är lyckligt lottade:-) 

Hemma hos farfar-Lasse hängde en tavla där jag, drygt 20 år gammal, vandrade i vita Converse (läder) på en inkaled på väg till Machu Picchu. #peru Lite visste jag om livet då. Idag vet jag lite mer.

Från Södra Berget blickade jag sent på kvällen ut över Sundsvallsbukten och fick nästan svindel när jag konstaterade att 18 år i Sundsvall försvann i en "grisblink", som norrlänningarna säger. Cirkeln var kanske inte sluten, men nog hade jag gått ett varv eller två. 

Samma stad, fast så annorlunda ändå, både beroende på staden men kanske ändå mest på mig själv. Tydligen är det så att man ibland måste åka långt bort för att komma riktigt nära igen. Sundsvall och jag har hittat tillbaks och vi ser redan fram emot nästa gång. Vem hade trott det?

Glada//doc.