Ett steg tillbaka kan vara två steg fram

Häromdagen märkte vi, igen, att en av de små blivit sjuk. Inget allvarligt, vanligt dagisrelaterat.

Kruxet är bara att ”man” inte har tagit höjd för den typen av oförutsedda avvikelser i planeringen för hur jobb och vardag ska fungera.

Det tightar helt enkelt till redan tighta scheman, misstänker att det även ser ut på liknande vis hos de stora flertalet av er läsare.

Idag var det min tur att ställa in några möten och en fotografering.

Förmiddagen flöt på fint, det var oväntat mysigt.

Strax efter lunch satt jag på det varma golvet i badrummet, medan sjuklingen - som inte längre är särskilt sjuk - satt på den vita stolen ni vet, åsså läste jag Snövit högt.

Det var den lilla gyllenbruna björnen som fastnat i en ihålig stock. Det löste sig fint till slut, han kom loss, om någon undrar.

En lugn bredde ut sig i boningen, en harmonisk stämning infann sig.

Det slog mig att gud vilken mysig dag det blev – den allra, allra bästa på väldigt länge.

Så glad över min familj, våra barn och min fru – var hade jag varit utan er?

Glada//doc.

På väg hem efter en lång dag

Två spännande möten och en riktigt härlig tillställning på Gothia Tower, tack alla!

Nu hem och träffa min fru, kanske hinna ta en kopp te och summera hennes dag och em. med teamet. En liten statusgenomgång om ni så vill.

Hon är ûber PL och jag är vice – fast vanlig.

Om 10 timmar är det dags igen, Consumer Insight Outlook på Näringslivets hus står på programmet.

Hela tänket bygger på att information om kunderna ska göra det möjligt att ”träffa rätt” i större utsträckning.

Jag kommer anlägga ett perspektiv som tar sin utgångspunkt i att vi också har mycket att vinna på att utgå från oss själva, från människan.

Jag kommer i viss mån byta ut information mot kunskap.

Maximilian kräktes av sin hostmedicin – som är superäcklig.

Tillverkaren av den medicinen har inte gjort sin läxa, de känner inte sin kund. Om detta ska jag prata, bland annat.

Nu framme, nästan.

- Taxi finner ni till till höger och vi tackar er för att ha åkt med oss…

Glad//doc.

ps. bilden ovan summerar bra morgondagens budskap och det är således en av mina föreläsningsbilder. Det är bilder som jag är rädd om så lova att inte visa för någon - ok? ds.

Hur blir man lycklig?

Enkel fråga i rubriken som några av er kanske funderat kring någon gång.

Kan det vara så väl att jag nyss sprang på facit? -> se bild.

Inte så mycket att bråka om - eller hur?!

Ge det en chans och hör gärna av er och berätta hur det fungerade i ert fall.

Fem enkla steg, misstänker att de räcker långt.

Glada//doc.

förebild?

På väg till bussen i morse såg jag en ung tjej, förbryllande lik Laleh.

Hon var gissningsvis 15, 16 möjligen 17 år. Söt och fint klädd, på väg till skolan.

Framför henne utspelade sig de första ögonblicken av hennes framtid.

I handen hade hon en cigarett som hon myndigt blossade på, som om lyckan var gjord.

Jag gick vidare och tänkte i mitt stilla sinne att må hon inte bli en till i raden av unga kvinnor som drabbas av lungcancer i 40 års ålder.

För när, eller rättare sagt om, hon drabbas så är framtiden allt annat än ljus – då är inte oddsen längre på hennes sida.

Glad rökfri dag//lung doc.

ps. min mamma var lyckligt lottad som inte fick lungcancer förrän hon var 51 år och som dessutom hade den osedvanliga turen att stryka med i en trafikolycka istället för gå den alternativa vägen - som inte är så lockande - tillmötes ds.

söndag fm på kontoret

Brukar träna denna tid, men inte idag. Känner att verkligheten kallar.

Läste i New Scientist att antalet beslut vi tar per dag ligger mellan 2.500 – 10.000.

Lite lågt räknat, utgår då från att vi tar drygt 5.000 beslut per dag, så tar vi närmare 2.000.000 miljoner beslut varje år.

På en genomsnittlig livstid blir det således ca. 160.000.000 beslut alles.

Hur mycket tid lägger vi då på att göra det bättre, dvs. på att bli bättre beslutsfattare? Inte mycket kan jag meddela, oftast ingen tid alls.

Däremot om vi får för oss att börja dreja lerkrukor, samla spindlar eller programmera t.ex. så går vi kurs efter kurs. Viktigt.

Ja, nu sitter jag alltså här och ska styra upp det hela för såhär kan vi ju inte ha det.

Ska jag börja med att skriva några rader eller ta en koppa kaffe?

Många glada hösthälsningar//doc.

www.riabacke.se

Framtiden hör till dem som inte blickar bakåt

En multikulturell afton

lider mot sitt slut, liksom en härlig dag.

Den förstfödde hade vägarna förbi och långväga gäst var en - till familjen - ny bekantskap från Amerika.

Charles föräldrar kommer från Korea, mina från Finland och min svärmor är från Egypten.

Maten då? från Hemköp - fast med Mexikanskt påbrå.

Spännande att se vad som sker redan i morgon och det som sker det sker, för så är det menat - ok?

Bra, då gör vi helg och njuter av tillvaron.

Glada, mätta och trötta//doc.

Att tala är inte mitt jobb – det är mitt kall.

- De nominerade är…

Så lät det som avslutning på gårdagens intressanta och synnerligen välarrangerade event – Distanshandelsdagen - i Borås.

Vinnare i ett antal olika branschkategorier skulle utses och vem kunde göra detta bättre än Ola Wenström?

För er som undrar kan jag berätta att Ola är precis lika trevlig som han ser ut, ja faktiskt ännu trevligare om jag ska vara ärlig.

Sent hemma igen såg jag att det blivit dags att nominera årets talare 2011.

Det är Ni som bestämmer vem som ska få detta ärofyllda pris.

Vem har nått fram till er under året som gått, vem har roat, utmanat och kanske väckt tankar eller berört? Kanske är det någon som underhållit och utbildat på en och samma gång, eller någon som på ett exceptionellt sätt fört fram sitt budskap? ..eller måhända någon som ritat om er beslutskarta alldeles?

Kanske är det jag, kanske är det någon annan. För en sak är säker och det är att Sverige anses ha förhållandevis väldigt många duktiga talare - och har det. Konkurrensen är knivskarp, konkurrensen sporrar och sparrar.

Att bli utsedd till årets talare är – för en talare med talarmått mätt - som att få alla grammys, alla guldbaggar och såväl guld- som diamantbollen på en och samma gång.

Gör en talare mer än lovligt glad genom att lägga just din röst via denna länk!

Nu dags för morgonens andra kopp av det svarta guldet och förbereda nästa veckas tre spännande talaruppdrag!

Allt gott och trevlig helg!

Glada//doc.

Att inte fatta - beslut - alls

En god vän från förr, hög chef på ett stort internationellt företag, hörde av sig med en intressant reflektion för något tag sedan.

Han hade råkat trilla in på våran hemsida och skickade ett mail där han skrev att det stora problemet är inte att folk tar fel beslut - utan att de inte tar några beslut alls.

Jag tror att han i mångt har helt rätt och att sanningen ligger mittemellan någonstans – som alltid.

Vi har rent allmänt har svårt för att fatta beslut - för tänk om det blir fel, vad ska alla andra säga då?!?!? - och när vi väl fattar beslut så är det inte så enkelt alla gånger.

Sitter i skrivande stund på Arlanda Express, på väg till flyget, och ett spännande event senare idag. Jag ska tala om varför vi människor omedvetet söker efter "stödljus" när beslut ska fattas - ungefär som när piloter ska landa ett flygplan.

Vi behöver helt enkelt lite hjälp, för att våga, för att agera - för att ha något att referera till.

Vilket är ditt viktigaste beslut idag, privat och på firman, och hur tänker du göra - som du alltid har gjort eller ...?

Allt gott!//doc.

ps. Beslutsfallgropar kan man läsa om i senaste numret av tidningen Chef, se länk. Det är givetvis väldigt komprimerat framställt och det ryktas om en mer omfattande version, mer om detta framgent. ds.

Zlatanboken

Boken har gått åt som smör i solsken och nästa upplaga ligger i pressarna.
Misstänker att fler än jag fick den i fardagspresent. Har kommit några sidor in i boken och konstaterar att språket kanske inte direkt förför läsaren. Men jag kommer att läsa vidare.

Zlatan kittlar, han berör och han förför – med boll.

Har kommit på att det är lite Damernasvärldsyndromet över boken, ni vet när man går till tandläkaren och läser ”skvaller” i väntrummet.

Zlatan är big. Zlatan är ego. Zlatan ska ha riiispect.

… och kanske är han precis vad P. Ardens funderingar handlar om just rörande dessa bitar:

”It is fashionable for so-called thinking people to try to lose their ego.
Well, they should think a bit harder.
Presumably we were given egor for a reason.
Great people have great egos; maybe that´s what makes them great.
So let us put it to good use rather than try to deny it.”

Ska man bli riktigt bra på någonting så måste man satsa och man måste tro, dels på det man gör och på sig själv.

Alla kommer inte gilla det, det är inte särskilt lagom, men inte kan det vara helt fel att vara bäst?

Jag är bäst, du är bäst – bara vi låter det ske. Lite mer Zlatan vore inte fel i det stora flertalet av oss.

Det är så vi kanske ska tänka ”på den här nivån”, som Zlatan skulle uttryckt saken.

Allt gott!//doc.

Att vara förälder...

...är inte alltid så lätt - i synnerhet inte då man ska föregå med gott exempel.

- Ne, nu får ni skärpa er och vara försiktiga med era mobiler, säger man ena sekunden.

I nästa moment tvättar man en av dem bland "övrig tvätt".

Hoppas de gör - i stort som smått - som man säger och inte som man gör.

allt gott, nästa//mobil air

Tur man inte är anställd...

Vem sover sämst i klassen? För svar se bild - ledtråd ”kratta”.

In med bilen för fyrhjulsinställning - eller vad det nu hette - samt byte till vinterdäck. Tillbaka hem, dressa om, dagisutvecklingssamtal och sen störta in till stan och optikern.

Därefter trevlig lunch på Köttbaren, alltid kul att ses Anders!

Sen dags för 17-min på kontoret, några snabba mail och ”hej, hej – ja jag är inne en snabb sväng – trevlig helg!”

Fyra mjuka avokado och säsongens första tulpaner från Hötorget.

- Hej, det är från dagis – Nelly har ont i magen, när kan du hämta henne?
- Jag är typ på väg, är på bussen till Tyresö för att hämta bilen, kommer strax.

Helgen kan börja, ska bli nice – hoppas vi.

Tur man inte är anställd en dag som denna – misstänker att man får sparken för mindre.

Allt gott och trevlig helg!//doc.

Året var 1984

Jag och min vän Per, den ena av två bästa (faktiskt tre har jag kommit på – återkommer om detta), jobbade på kärnkraftverk i Oskarshamn.

Vi jobbade treskift, dag och natt flöt ihop. Vi sov, tränande, åt och jobbade tillsammans när höstmörkret föll på.

När vi kom från nattskiftet så var det mörkt, när vi vaknade på eftermiddagen så var det mörkt. När vi vaknade någon gång dessemellan så sträckte någon av oss ut handen och satt på bandspelaren med Love Over Gold med Dire Straits.

I morse när jag vaknade första gången, tittade ut genom hyttfönstret och skådade ett fruset och mörkt Mariehamn, så dök känslan från 1984 upp

Jag återkallade den på allvar då jag sökte upp Telegraph Road i Spotify och somnade om, lite som i dvala. Vaknade 09.30, vilket torde vara rekord för 2000-talet för min del.

Luktminnet sägs vara det starkaste, musikminnet kan inte komma långt efter.

Ett dygn på sjön lider mot sitt slut, det har varit ett härligt break i vardagen, en knuff in i stillsamhet och lugn.

Strax in i air-teams vardag i förorten – livet – laddad med nya krafter och intryck!

tacksam och utsövd//dr air

"Doing science is like making love."

Sitter dagen till ära med forskning på mitt bord. Ja, det handlar om hur vi någon gång i framtiden - förhoppningsvis inom kort - ska bli bättre på att fatta beslut.

På tips från min fru sprang jag på en gammal "bekant", Rex V. Brown. Han har forskat tillsammans med bl.a. Anna Vari som jag haft nöjet att forska och resa tillsammans med på den lantligaste lantbygden i Ungern - för länge sedan.

Jamen, hur går det då inom forskningen? Vet inte.

Kanske är det som vår vän Rex skriver inledningsvis i en artikel i Journal of Judgement and Decision Making;

"Doing science is like making love. Some good may come of it, but that´s not why we do it" (Richard Feynman)

Glad dag där ute - vad ni än gör och alldeles oavsett varför!

dr//air

Inlägg nr 300

Sagt det förr och det tål upprepas – time flies.

Det 300:e inlägget är det således dags för. Hur har bloggresan varit, vad har det givit, osv?!?

Det har varit great fun på många sätt och de har givit mycket tillbaka. Folk som läst, hört av sig, tipsat om lite av varje och några som känt att de berikats i någon dimension.

Jag är nöjd, hoppas ni är detsamma, i annat fall byt genast sida – det är ju så det ”sociala” fungerar här ute i cybern☺

Men detta inlägg då, vad ska de handla om tänkte jag förra veckan när jag var ute och for. Familjen var mitt självklara svar, familjen och vänner.

Helgen som gick hade vi 11-årskalasfirande och gäster dagen dessförinnan. Det var inte vilka gäster som helst. Det var vänner som har varit med på hela resan, även då vägen var som allra krokigast.

Det var vänner som fanns där för barnen, för oss, när livet bitvis höll på att bli mig övermäktigt.

Att få spendera en hel dag, äta, prata och strosa en låååångpromenad på skogskyrkogården var magiskt. Skogskyrkogården i sig är magiskt, inte minst på allhelgona.

Människor vallfärdar dit för att tända ljus, för att minnas sina nära och kära ovan där, såsom också vi gjorde.

Att umgås med döden borgar för närvaro i livet.

Väl hemma igen slog min underbara fru – som jag bara blir kärare och kärare i och som jag haft det stora nöjet att vara gift med i fem år inom kort – ännu ett inofficiellt hastighets världsrekord då hon svepte ihop en underbar middag på stx under 45-min. Vilket var den tiden det tog för mig att gå och köpa lite Becel som saknades – var och en enligt sin förmåga.

Söndagens frukost, på beställning, bestod av Amerikan Pancakes! Innan gästerna anlände så rastade vi merparten av air-team i trädgården medans mamma var på en minst sagt välförtjänt solo-träning.

Kalas, paket, mat, diskussioner om livet. Städa, sova. -> Måndag, underbart. Matlåda på kontoret och admin innan veckan drar igång på allvar och snart är över.

Vänner, familj, hälsa für alle och ett jobb som jag trivs med.

Kan inte blir bättre, lite skrämmande tanke. Bäst att njuta tills det är game over!

happy//doc.

att hjälpa?

Skulle bloggat om detta när domen föll förra veckan, men i samma veva kom vardagen till byn på allvar.

Förkylningar, på förkylningar toppades med en (peppar, peppar, bara en så länge) nerspydd säng.

Skuldfrågan blev till en juridiskt snårig brottningsmatch mellan oense experter om huruvida provsvaren var tillförlitliga - or not. Höga halter, låga halter, osv.

Den stora frågan kom i skymundan, att hjälpa eller inte hjälpa någon i livets slutskede till ett värdigt slut – i detta fall ett spädbarn – och vad praxis säger på området.

Lagen säger en sak, praxis har enligt många ”praktiker” och även filosofer - med T. Tännsjö i spetsen - varit något annat. Dessbättre.

Ett helvete för läkaren är över, föräldrarna kommer aldrig att få tillbaka sitt älskade barn och kanske har synen på lag och/eller praxis förändrats.

Hoppas det inte kommer att påverka de som mest behöver hjälp, av vad slag det än må vara.

För visst är det märkligt att vi i dagens samhälle kan erbjuda guldfiskar, vandrande pinnar och ökenråttor en värdigare avslutning på jordelivet än vad vi kan bistå med när en människa är oåterkalleligt på väg?

Fil life//dr air

Se möjligheter – inte hinder

Vardagen har kommit till byn, Iprenmånaden tar snart sin början.

Börjar dagen med en, guess what, just precis – Ipren.

Denna tidiga morgon lystes dock upp av en present till hela familjen, vi fick inget mindre än en bondgård, mer eller mindre komplett.

Det är 4-åringen som levererar denna skapelse och lägg speciellt märke till att inte se hinder utan möjligheter-approachen.

- Hade ingen katt, så jag ritade en.

Underbart, något som fattas? Ta fram en penna och /eller använd fantasin – just do it.

En katt, en karriär, ett liv. Bara att skapa - kan hon kan du.

Nothing is impossible, inte ens en katt som inte fanns.

Allt gott//doc.

Underbart det här med vänner

Just nyss på Arlanda.

- Meh, dig känner jag igen – tror jag?!
- Ja, dig känner jag igen också – tror jag.

- ah, nu, jag skickade ju dig ett meddelande på FB igår och tackade för bilden du vet.
- Ja, precis.

- Vart var det vi sågs nu igen, minns du?
- Ja, det var på det där eventet i Kungsan, tror det hette rolighetstävlingen som Volkswagen hade utlyst.
- Precis, så var det.

- Bor du i Göterborg va?
- Ne, i Ronneby, fast nu ska jag flyga till Helsingborg. (…eller om det var Göteborg, kanske Ängelholm). Och själv?

- Kommer just från Göteborg och ska till Malmö sen.
- A, livet är härligt!
- Absolut, inte minst för att vi har så många vänner!


//doc.

En handelsresandes onsdag

Vandrat Oskarshamns gator och haft förmånen att hålla i eftermiddagens pass på en stor chefskonferens.

Känner mig priviligierad, känner mig motiverad – mer än någonsin.

Hemma och vänder och hann precis pussa på de små, innan det var sängdags för dem.

Nytt rekord från flygplanstrappan till radhuset - 45-min.

Fick energi av att hänga tvätt, äta underbart go Carbonara och förföras en vackert spritsad ugnsplåt. Hur hinner min fru med?!?

Ett av barnen fyllde år i juli och ska i helgen ha sitt kompiskalas. Mkt nu.

Sen stryka inför morgondagens tidiga avfärd och därefter genomgång av mina ”findings” då jag försöker vara min fru behjälplig i sitt finslipande i slutfasen.

Jag är en imponerad och mkt stolt man.

Just ja, räkningarna också. No big deal, det går på under en timme och då är det ändå över fem timmar kvar tills att flygtaxin kommer.

Ny dag, nya möjligheter och STO-GOT, GOT-STO, STO-MMA står på schemat.

Allt gott!//doc.

Motivation – teori & praktik

Jag har i min ungdom undervisat i motivationslära, en lära som är en viktig hörnsten inom organisationsteorin.

Det herrar som Argyris, Herzberg och Maslow har hittat på i sfären – alltifrån trappor, X & Y, osv. – har jag nästan fått i modersmjölken. I vart fall i den akademiska soppan om inte annat.

Tack Lennar R. Och Lasse E. – mina läromästare på området.

I dag slog det mig dock, som så ofta numera, att jag inte har koll på alla delar heller i denna lära.

Människor växer som bekant med uppgiften. Om man tror på någon så presterar de bättre, inget nytt – inget konstigt.

Men…, men gäller detta för alla åldrar? Ne, jag tror inte det.

I morse genomförde jag nämligen en empirisk studie ute i förorten. Jag gjorde tvärtom så att säga.

- Nelly, jag tror INTE att du kan sätta på tandkräm på tandborsten.

Det sa bara -----====swoosH så for 4-åringen ToR badrummet och stod där med sin tandborste preparerad och klar.

I vilken ålder ska man börja tro på dem – någon som vet?!

Pappan, forskaren och empirikern//dr air

www.riabacke.se

Sitter uppe denna sena afton och fejjar en smula.

Vi har just gått online med vår hemsida.

De närmsta har fått se den först, medan jag korrekturat för allt vad tygen håller (från tyskans; Was das Zeug hält. Känt i skrift sen 1675 i ett brev av ryttmästaren Magnus Gabriel Willemsen).

Känns väldigt roligt, och mkt konstruktivt, att numera nå ut med beslutskunskapen och erbjudandena mer publikt.

Ni får gärna tipsa någon granne eller polars ifall de en dag skulle stöta på ett s.k. beslutsproblem.

Då kommer vi likt den flygande doktorn i Australien (minns inte vad serien hette, var det månne Den flygande doktorn?) och ordnar så att allt blir bra.

Vi tar fram beslutsverktygslådan, eller bygger en ny tillsammans med beslutsproblemägarna, och löser det hela bums!

LIfe is najs. Hur har man tidigare klarat sig utan en hemsida?

G´natt!//doc.

Workshop i att fatta beslut – en ovanlig företeelse

De allra flesta, för inte säga alla, är överens om att det finns en koppling mellan kvalitén på de beslut som fattas och de resultat som uppnås i företag och organisationer.

Så långt allt väl.

Det är däremot långt ifrån alla som väljer att titta närmare på hur de skulle kunna bli t.ex. bättre, snabbare och effektivare i sitt beslutsfattande.

I dag har jag förmånen att köra en Workshop där deltagarna ska få bygga sin egen Beslutsverktygslåda.

Beslutsverktygslådan ska byggas med utgångspunkt i de beslut som är viktigast för att göra deras företag framgångsrikt.

Beslutsverktygslådan ska byggas utifrån de utmaningar som deras företag och organisationer har på området och utifrån de förutsättningar som råder – såväl mänskliga, affärsmässiga som organisatoriska.

Beslutsverktygslådan kommer senare idag, kl. 16.30 för att var precis, vara fylld med verktyg för att deltagarna själva ska kunna gå hem och snickra i syfte att fatta bättre, snabbare och effektivare beslut.

En nödvändighet kanske nödvändigare är någonsin förr med hänsyn till en snabbt föränderlig och allt mer komplex arena som vi är verksamma på oavsett bransch - business eller livet.

Detta ska bli great fun!

//dr decide

Pimp

För några veckor sedan var vi på ett alldeles underbart Release Party i Kungsträdgården.

Det var en av sommarens sista riktigt varma kvällar, det var Anna min vän som gick live med sin smyckeskollektion - toka BY anna.

Själv fastnade jag speciellt för smycket Pimp .

Om storyn bakom Pimp skriver Anna bland annat följande:

"Livet drabbar oss. Cause all you touch and all you see is what your life will ever be…

Min man bad om ett smycke. Jag garvade och frågade vad för slags smycke han var beredd att bära… Inget visade det sig. Smycken var ju inte för honom… om det gick att fixa ett smycke som inte var ett smycke förstås… kanske något att pimpa jeansen med något som kunde påminna honom om vad som var viktigt…

O så fick det bli. Fäst det runt en hälla, eller fler. På jeans eller snitsiga kostymbrallor för att göra intrycket lite mer personligt och intressant."

Viktiga saker och vackra smycken, det finns plats för båda - och mycket mer.

Stolt över att vara din vän Anna, stolt över att känna någon med så många strängar på sin lyra!

allt gott!//doc.

Landade i tid, dock inte väskan.

Inget konstigt, sånt händer.

Det är sen det blir roligt, för det första var det inte – dvs att väskan inte kom.

- Inga problem, sa jag, vi har en bra tilläggsförsäkring för detta.

Fick tag på en person på försäkringsbolaget - TRYGGA HASSE - och det visade sig att ersättning för försenad väska var några hundra kronor per påbörjad 6-timmars period – efter att man dragit bort karensperioden på första 4 eller 6-timmarna.

Att vi hade ALLT i väskan hade ingenting med ”saken att göra” – utan man ersatte per antal väskor som kommit på villovägar.

1 st väska innehållandes ”allt” -> liten ersättning.
5 st väskor innehållandes ”lite allt möljigt” - > 5 ggr högre ersättning.

Nästa gång reser vi med fler väskor eller kanske två kabinväskor i stället?!

Man lär så länge man lever - härligt!

Glada//doc.

En riktigt bra dag - någonstans i livet.

Efter 3 dagar hemma med krazzlig liten var det dags att jobba.

Började dagen med ett trevligt och mycket konstruktivt möte på Berns.

Säger no more just nu, men detta kommer bli riktig kul!

Sen till ett spännande lunchmöte. Tänk att ibland blir det bara sådär som det blev idag, man bara connectar. HUR mycket idéer som helst - två världar som mötes.

Skickade ett hastigt mail och tackade för galet god och trevlig lunch. Till mitt svar fick jag bums: ”Detsamma, var helt energiboostad när jag gick från vår luch:)”

Möten med människor är häftiga grejer, när man möts.

Sen handla leksaker inför ett av helgens två stundande kalas för de små innan jag sprang på årets föreläsningsrekvisita på Drottninggatan – en naturtrogen gummihjärna ”human size”.

Därefter störta in på kontoret för några samtal och förberedelser för dagens uppdrag på det nyöppnade Grand Scandic på Vasagatan. Det var great fun och en underbar publik.

Taxi hem, lite admin och sätta grejerna på laddning inför morgondagens flight till Wien.

En dag på jobbet börjar lida mot sitt slut och jag kommer somna - nöjd, glad och tacksam – alldeles ovaggad.

Glad fredag!//doc.

made by Maximilian

- ser du pappa?
- ne, vardå?
- jamen, där, där jag pekar!

A, nu ser jag - f.a.n.t.a.s.t.i.s.k.t!

Bra jobbat Maximilian, helt kanon.

17 månader och sex dagar gammal producerar han sin första väggmålning.

Riiispect I would say och konstaterar att han redan är bättre än pappa på att rita.

Senare på dagen blev vi helt galna och slog på stort och rostade mackor som jag sköljde ned med O´boy.

När bara grabbarna är hemma kan det, som ni redan börjat misstänka, verkligen hända crazy grejer här ute i förorten.

I morgon är det ny dag nya konstiga verk står på tur att skapas.

glada//air

...och jag som planerat så fint.

Satt på Eriksdalsbadet och bloggade för ngt tag sedan. En gammal Norrköpingspolars sneglade över axeln och sa:

- Du är så jävla posssssiiitiv Ari…

Ja, det uttalas så på Östgötska, kraftig betoning på ”S”.

- Jomen det är jag väl, oftast. Men inte alltid.

Har märkt att jag inte bloggar när jag är mindre posssssiiitiv, orkar inte vara negativ in public.

Idag väljer jag dock att blogga i terapeutiskt syfte, ett av tre grundskälen till att blogga kom jag på redan i begynnelsen.

Frun sliter som ett djur, dag och natt. Minstingen sover minst sagt ”lite dåligt” – och har så gjort i närmare 17 månader nu.

Frun är vidare i slutfasen av sitt avhandlingsskrivande och behöver all tid, allt lugn och allt stöd i världen just nu - hon behöver och förtjänar av allt som det finns så fattigt av just nu.

- Tror du han kan gå på dagis i morgon?

- Ne, det tror jag inte.

På team Riabackes TODO-lista finner vi;

x att få till det sista på en doktorsavhandling

x förbereda föreläsningar och Workshops – och att genomföra desamma

x skriva på boken - utkast klart i årsskiftet om så hela världen brinner

x få upp hemsidan för Riabacke Stockholm AB

x + vardagen i övrigt med läxor, gympapåsar och föräldramöten.

Nog om det, är säker på att många känner igen sig. Lite mycket nu som sagt.

Vi lever liv som är oerhört ”störningskänsliga”.

Om helt oväntade händelser äger rum mot all förmodan – som att barn blir hemma från dagis – så faller hela planeringen som vi planerat så fint och omsorgsfullt.

Får nog öva lite mer på min ödmjukhet, att vara mjuk inför ödet.

Vidare får jag flytta upp punkten ”ev. sjuka barn” till listan över fullt tänkbara scenarion - hur otänkbart det än är.

Det har gått förr och det kommer att gå igen – bara man vill väl.

Eller som Mikael Wiehe uttryckte det hela; ”så länge det finns liv finns det hopp”.

Krax, krax och glad vecka says//doc.

...om vad som driver börsen.

"Alla springer åt samma håll"



Klicka här och läst genast mer på Realtid.se.

Trevlig helg!//doc.

1955-2011 - Thinking very different

Med ett rykande färskt banklån i handen stegande jag in på Macintoshbutiken på Storgatan i Sundsvall, året var -89.

En klassisk Maclåda inhandlades raskt och min resa var i sin linda.

Steves likaså.

När Steve Jobs för ett tag sedan överlät rodret på Apple så skrev någon i den Svenska affärspressen och undrade om det var ett så ”smart drag”.

Well, smart drag? Han ska ju dö tänkte jag i mitt stilla sinne.

Bara en gång hade Jobs berört sitt öde. Det var när han talade på Stanford University 2005.

– Att komma ihåg att jag ska dö är det viktigaste verktyg jag någonsin fått som hjälp för att fatta de stora besluten här i livet.

– Eftersom nästan allting - alla stora förväntningar, all stolthet, all rädsla för skam eller misslyckande – faller när man blickar döden i ansiktet. Det enda som blir kvar är det som är riktigt viktigt.

Vi blickar alla döden i ansiktet – även fast ansiktet är lite diffust och vi inte vet när det ämnar att uppenbarar sig i sin fulla skepnad.

Lite förenklat, det är här och nu det gäller. Det är här och nu det gäller att ta vara på tiden och det viktigaste av allt – det som är riktigt viktigt.

Tack Steve, du har förändrat världen, du har sett människorna framför datorerna inte bakom - som resten gör.

Skänker hans fyra barn och hans familj en varm tanke medans jag skriver detta på min stora Mac. Han kommer dagligen att vara med många av oss tills det är dags för oss...

...”att komma ihåg att jag ska dö snart är det viktigaste verktyg jag någonsin fått som hjälp för att fatta de stora besluten här i livet”. Steve Jobs 1955-2011

//dr - mac book - air

ps. Steves tal från Stanford 2005 rekommenderas STARKT, klicka på länken ovan och åk med. ds.

Spegel, spegel...

...på väggen där, säg mig vem som mest snowboard:ig i familjen är?!?

Storebrossan anlände häromdagen och innan han klivit upp idag, dvs. runt 10.30-snåret, passade Maxi på att testa om – eller rättare hur – han fick till looken (med hjälp av storebrors hjälm).


Senare på dagen bar det av in på Sergelstorg för att kolla på Frontline Railjam med världsstjärnor som Halldor Helgasson och 27 andra åkare från 12 länder.


Hur cooL som helst, mitt i stan – minst sagt.

Halldor har bland annat vunnit X-Games helt otippat för några år sedan, fick jag lära mig i dag.

Den förstfödde och jag stod där och några tjejer kom fram.

- Det är du som är Isak va?!?
- Ja, jo, sa Isak
- Oh, kan inte vi få ta en bild på dig??? …eller förresten, du där (hon menade alltså mig, own remark) kan inte du ta en bild på mig och Isak?


Bilden blev fin och man har nog själv passerat bäst före-datum:-)

Härligt, nya tider råder - framtiden är här!

glada//doc.