Se möjligheter – inte hinder

Vardagen har kommit till byn, Iprenmånaden tar snart sin början.

Börjar dagen med en, guess what, just precis – Ipren.

Denna tidiga morgon lystes dock upp av en present till hela familjen, vi fick inget mindre än en bondgård, mer eller mindre komplett.

Det är 4-åringen som levererar denna skapelse och lägg speciellt märke till att inte se hinder utan möjligheter-approachen.

- Hade ingen katt, så jag ritade en.

Underbart, något som fattas? Ta fram en penna och /eller använd fantasin – just do it.

En katt, en karriär, ett liv. Bara att skapa - kan hon kan du.

Nothing is impossible, inte ens en katt som inte fanns.

Allt gott//doc.

Underbart det här med vänner

Just nyss på Arlanda.

- Meh, dig känner jag igen – tror jag?!
- Ja, dig känner jag igen också – tror jag.

- ah, nu, jag skickade ju dig ett meddelande på FB igår och tackade för bilden du vet.
- Ja, precis.

- Vart var det vi sågs nu igen, minns du?
- Ja, det var på det där eventet i Kungsan, tror det hette rolighetstävlingen som Volkswagen hade utlyst.
- Precis, så var det.

- Bor du i Göterborg va?
- Ne, i Ronneby, fast nu ska jag flyga till Helsingborg. (…eller om det var Göteborg, kanske Ängelholm). Och själv?

- Kommer just från Göteborg och ska till Malmö sen.
- A, livet är härligt!
- Absolut, inte minst för att vi har så många vänner!


//doc.

En handelsresandes onsdag

Vandrat Oskarshamns gator och haft förmånen att hålla i eftermiddagens pass på en stor chefskonferens.

Känner mig priviligierad, känner mig motiverad – mer än någonsin.

Hemma och vänder och hann precis pussa på de små, innan det var sängdags för dem.

Nytt rekord från flygplanstrappan till radhuset - 45-min.

Fick energi av att hänga tvätt, äta underbart go Carbonara och förföras en vackert spritsad ugnsplåt. Hur hinner min fru med?!?

Ett av barnen fyllde år i juli och ska i helgen ha sitt kompiskalas. Mkt nu.

Sen stryka inför morgondagens tidiga avfärd och därefter genomgång av mina ”findings” då jag försöker vara min fru behjälplig i sitt finslipande i slutfasen.

Jag är en imponerad och mkt stolt man.

Just ja, räkningarna också. No big deal, det går på under en timme och då är det ändå över fem timmar kvar tills att flygtaxin kommer.

Ny dag, nya möjligheter och STO-GOT, GOT-STO, STO-MMA står på schemat.

Allt gott!//doc.

Motivation – teori & praktik

Jag har i min ungdom undervisat i motivationslära, en lära som är en viktig hörnsten inom organisationsteorin.

Det herrar som Argyris, Herzberg och Maslow har hittat på i sfären – alltifrån trappor, X & Y, osv. – har jag nästan fått i modersmjölken. I vart fall i den akademiska soppan om inte annat.

Tack Lennar R. Och Lasse E. – mina läromästare på området.

I dag slog det mig dock, som så ofta numera, att jag inte har koll på alla delar heller i denna lära.

Människor växer som bekant med uppgiften. Om man tror på någon så presterar de bättre, inget nytt – inget konstigt.

Men…, men gäller detta för alla åldrar? Ne, jag tror inte det.

I morse genomförde jag nämligen en empirisk studie ute i förorten. Jag gjorde tvärtom så att säga.

- Nelly, jag tror INTE att du kan sätta på tandkräm på tandborsten.

Det sa bara -----====swoosH så for 4-åringen ToR badrummet och stod där med sin tandborste preparerad och klar.

I vilken ålder ska man börja tro på dem – någon som vet?!

Pappan, forskaren och empirikern//dr air

www.riabacke.se

Sitter uppe denna sena afton och fejjar en smula.

Vi har just gått online med vår hemsida.

De närmsta har fått se den först, medan jag korrekturat för allt vad tygen håller (från tyskans; Was das Zeug hält. Känt i skrift sen 1675 i ett brev av ryttmästaren Magnus Gabriel Willemsen).

Känns väldigt roligt, och mkt konstruktivt, att numera nå ut med beslutskunskapen och erbjudandena mer publikt.

Ni får gärna tipsa någon granne eller polars ifall de en dag skulle stöta på ett s.k. beslutsproblem.

Då kommer vi likt den flygande doktorn i Australien (minns inte vad serien hette, var det månne Den flygande doktorn?) och ordnar så att allt blir bra.

Vi tar fram beslutsverktygslådan, eller bygger en ny tillsammans med beslutsproblemägarna, och löser det hela bums!

LIfe is najs. Hur har man tidigare klarat sig utan en hemsida?

G´natt!//doc.

Workshop i att fatta beslut – en ovanlig företeelse

De allra flesta, för inte säga alla, är överens om att det finns en koppling mellan kvalitén på de beslut som fattas och de resultat som uppnås i företag och organisationer.

Så långt allt väl.

Det är däremot långt ifrån alla som väljer att titta närmare på hur de skulle kunna bli t.ex. bättre, snabbare och effektivare i sitt beslutsfattande.

I dag har jag förmånen att köra en Workshop där deltagarna ska få bygga sin egen Beslutsverktygslåda.

Beslutsverktygslådan ska byggas med utgångspunkt i de beslut som är viktigast för att göra deras företag framgångsrikt.

Beslutsverktygslådan ska byggas utifrån de utmaningar som deras företag och organisationer har på området och utifrån de förutsättningar som råder – såväl mänskliga, affärsmässiga som organisatoriska.

Beslutsverktygslådan kommer senare idag, kl. 16.30 för att var precis, vara fylld med verktyg för att deltagarna själva ska kunna gå hem och snickra i syfte att fatta bättre, snabbare och effektivare beslut.

En nödvändighet kanske nödvändigare är någonsin förr med hänsyn till en snabbt föränderlig och allt mer komplex arena som vi är verksamma på oavsett bransch - business eller livet.

Detta ska bli great fun!

//dr decide

Pimp

För några veckor sedan var vi på ett alldeles underbart Release Party i Kungsträdgården.

Det var en av sommarens sista riktigt varma kvällar, det var Anna min vän som gick live med sin smyckeskollektion - toka BY anna.

Själv fastnade jag speciellt för smycket Pimp .

Om storyn bakom Pimp skriver Anna bland annat följande:

"Livet drabbar oss. Cause all you touch and all you see is what your life will ever be…

Min man bad om ett smycke. Jag garvade och frågade vad för slags smycke han var beredd att bära… Inget visade det sig. Smycken var ju inte för honom… om det gick att fixa ett smycke som inte var ett smycke förstås… kanske något att pimpa jeansen med något som kunde påminna honom om vad som var viktigt…

O så fick det bli. Fäst det runt en hälla, eller fler. På jeans eller snitsiga kostymbrallor för att göra intrycket lite mer personligt och intressant."

Viktiga saker och vackra smycken, det finns plats för båda - och mycket mer.

Stolt över att vara din vän Anna, stolt över att känna någon med så många strängar på sin lyra!

allt gott!//doc.

Landade i tid, dock inte väskan.

Inget konstigt, sånt händer.

Det är sen det blir roligt, för det första var det inte – dvs att väskan inte kom.

- Inga problem, sa jag, vi har en bra tilläggsförsäkring för detta.

Fick tag på en person på försäkringsbolaget - TRYGGA HASSE - och det visade sig att ersättning för försenad väska var några hundra kronor per påbörjad 6-timmars period – efter att man dragit bort karensperioden på första 4 eller 6-timmarna.

Att vi hade ALLT i väskan hade ingenting med ”saken att göra” – utan man ersatte per antal väskor som kommit på villovägar.

1 st väska innehållandes ”allt” -> liten ersättning.
5 st väskor innehållandes ”lite allt möljigt” - > 5 ggr högre ersättning.

Nästa gång reser vi med fler väskor eller kanske två kabinväskor i stället?!

Man lär så länge man lever - härligt!

Glada//doc.

En riktigt bra dag - någonstans i livet.

Efter 3 dagar hemma med krazzlig liten var det dags att jobba.

Började dagen med ett trevligt och mycket konstruktivt möte på Berns.

Säger no more just nu, men detta kommer bli riktig kul!

Sen till ett spännande lunchmöte. Tänk att ibland blir det bara sådär som det blev idag, man bara connectar. HUR mycket idéer som helst - två världar som mötes.

Skickade ett hastigt mail och tackade för galet god och trevlig lunch. Till mitt svar fick jag bums: ”Detsamma, var helt energiboostad när jag gick från vår luch:)”

Möten med människor är häftiga grejer, när man möts.

Sen handla leksaker inför ett av helgens två stundande kalas för de små innan jag sprang på årets föreläsningsrekvisita på Drottninggatan – en naturtrogen gummihjärna ”human size”.

Därefter störta in på kontoret för några samtal och förberedelser för dagens uppdrag på det nyöppnade Grand Scandic på Vasagatan. Det var great fun och en underbar publik.

Taxi hem, lite admin och sätta grejerna på laddning inför morgondagens flight till Wien.

En dag på jobbet börjar lida mot sitt slut och jag kommer somna - nöjd, glad och tacksam – alldeles ovaggad.

Glad fredag!//doc.

made by Maximilian

- ser du pappa?
- ne, vardå?
- jamen, där, där jag pekar!

A, nu ser jag - f.a.n.t.a.s.t.i.s.k.t!

Bra jobbat Maximilian, helt kanon.

17 månader och sex dagar gammal producerar han sin första väggmålning.

Riiispect I would say och konstaterar att han redan är bättre än pappa på att rita.

Senare på dagen blev vi helt galna och slog på stort och rostade mackor som jag sköljde ned med O´boy.

När bara grabbarna är hemma kan det, som ni redan börjat misstänka, verkligen hända crazy grejer här ute i förorten.

I morgon är det ny dag nya konstiga verk står på tur att skapas.

glada//air

...och jag som planerat så fint.

Satt på Eriksdalsbadet och bloggade för ngt tag sedan. En gammal Norrköpingspolars sneglade över axeln och sa:

- Du är så jävla posssssiiitiv Ari…

Ja, det uttalas så på Östgötska, kraftig betoning på ”S”.

- Jomen det är jag väl, oftast. Men inte alltid.

Har märkt att jag inte bloggar när jag är mindre posssssiiitiv, orkar inte vara negativ in public.

Idag väljer jag dock att blogga i terapeutiskt syfte, ett av tre grundskälen till att blogga kom jag på redan i begynnelsen.

Frun sliter som ett djur, dag och natt. Minstingen sover minst sagt ”lite dåligt” – och har så gjort i närmare 17 månader nu.

Frun är vidare i slutfasen av sitt avhandlingsskrivande och behöver all tid, allt lugn och allt stöd i världen just nu - hon behöver och förtjänar av allt som det finns så fattigt av just nu.

- Tror du han kan gå på dagis i morgon?

- Ne, det tror jag inte.

På team Riabackes TODO-lista finner vi;

x att få till det sista på en doktorsavhandling

x förbereda föreläsningar och Workshops – och att genomföra desamma

x skriva på boken - utkast klart i årsskiftet om så hela världen brinner

x få upp hemsidan för Riabacke Stockholm AB

x + vardagen i övrigt med läxor, gympapåsar och föräldramöten.

Nog om det, är säker på att många känner igen sig. Lite mycket nu som sagt.

Vi lever liv som är oerhört ”störningskänsliga”.

Om helt oväntade händelser äger rum mot all förmodan – som att barn blir hemma från dagis – så faller hela planeringen som vi planerat så fint och omsorgsfullt.

Får nog öva lite mer på min ödmjukhet, att vara mjuk inför ödet.

Vidare får jag flytta upp punkten ”ev. sjuka barn” till listan över fullt tänkbara scenarion - hur otänkbart det än är.

Det har gått förr och det kommer att gå igen – bara man vill väl.

Eller som Mikael Wiehe uttryckte det hela; ”så länge det finns liv finns det hopp”.

Krax, krax och glad vecka says//doc.

...om vad som driver börsen.

"Alla springer åt samma håll"



Klicka här och läst genast mer på Realtid.se.

Trevlig helg!//doc.

1955-2011 - Thinking very different

Med ett rykande färskt banklån i handen stegande jag in på Macintoshbutiken på Storgatan i Sundsvall, året var -89.

En klassisk Maclåda inhandlades raskt och min resa var i sin linda.

Steves likaså.

När Steve Jobs för ett tag sedan överlät rodret på Apple så skrev någon i den Svenska affärspressen och undrade om det var ett så ”smart drag”.

Well, smart drag? Han ska ju dö tänkte jag i mitt stilla sinne.

Bara en gång hade Jobs berört sitt öde. Det var när han talade på Stanford University 2005.

– Att komma ihåg att jag ska dö är det viktigaste verktyg jag någonsin fått som hjälp för att fatta de stora besluten här i livet.

– Eftersom nästan allting - alla stora förväntningar, all stolthet, all rädsla för skam eller misslyckande – faller när man blickar döden i ansiktet. Det enda som blir kvar är det som är riktigt viktigt.

Vi blickar alla döden i ansiktet – även fast ansiktet är lite diffust och vi inte vet när det ämnar att uppenbarar sig i sin fulla skepnad.

Lite förenklat, det är här och nu det gäller. Det är här och nu det gäller att ta vara på tiden och det viktigaste av allt – det som är riktigt viktigt.

Tack Steve, du har förändrat världen, du har sett människorna framför datorerna inte bakom - som resten gör.

Skänker hans fyra barn och hans familj en varm tanke medans jag skriver detta på min stora Mac. Han kommer dagligen att vara med många av oss tills det är dags för oss...

...”att komma ihåg att jag ska dö snart är det viktigaste verktyg jag någonsin fått som hjälp för att fatta de stora besluten här i livet”. Steve Jobs 1955-2011

//dr - mac book - air

ps. Steves tal från Stanford 2005 rekommenderas STARKT, klicka på länken ovan och åk med. ds.

Spegel, spegel...

...på väggen där, säg mig vem som mest snowboard:ig i familjen är?!?

Storebrossan anlände häromdagen och innan han klivit upp idag, dvs. runt 10.30-snåret, passade Maxi på att testa om – eller rättare hur – han fick till looken (med hjälp av storebrors hjälm).


Senare på dagen bar det av in på Sergelstorg för att kolla på Frontline Railjam med världsstjärnor som Halldor Helgasson och 27 andra åkare från 12 länder.


Hur cooL som helst, mitt i stan – minst sagt.

Halldor har bland annat vunnit X-Games helt otippat för några år sedan, fick jag lära mig i dag.

Den förstfödde och jag stod där och några tjejer kom fram.

- Det är du som är Isak va?!?
- Ja, jo, sa Isak
- Oh, kan inte vi få ta en bild på dig??? …eller förresten, du där (hon menade alltså mig, own remark) kan inte du ta en bild på mig och Isak?


Bilden blev fin och man har nog själv passerat bäst före-datum:-)

Härligt, nya tider råder - framtiden är här!

glada//doc.

air et al. goes svt2

Inte nog med att det var lill-lördag i går, i kväll - kl. 18.00 i SVT2 - sänds programmet De digitala seniorerna.

I programmet förs en diskussion om hur nya tekniska lösningar kan användas för att förbättra och förenkla livet för de äldre i hemmet, på arbetsplatserna, i äldreboenden och i sjukvården.

I paneldebatten deltar sex experter: Magnus Lindkvist, trendspanare och futurulog, Lottie Knutsson, Fritidsresor, Ari Riabacke, doktor i beslutsfattande, Marit Vaagen, vd på Sirona Health Solutions, Mikael Bäck från Ericsson, Anders Perulf från Manpower och Susanna Ramel på Marge Arkitekter.

På med popcornkastrullen och luta er tillbaka i sofforna (när ni poppat klart), dags för en diskussion högst upp i Skatteskrapan på Söder.

Allt gott!//doc.

Just landat…

….och fått i mig en räksallad ur papplåda på Scandic någonstans i detta härliga avlånga land!

Lunchen inmundigades på SAS Waterfront i STHLM, mellanmålet slank ned på Izmir Kebab i Hötorgshallen.

Satt på betald arbetstid och lyssnade på Lars-Johan Jarnheimer som talade efter mig på förmiddagens lyckade event. Ett rent nöje, riktigt bra.

Dagens fotograf summerade det hela på ett koncist vis ”Ari kunde allt och Lars-Johan har gjort allt". Jag låter vara osagt vad gäller min del, men onekligen har Lars-Johan varit med om ett och annat.

r.i.n.g. Just när jag tänkte på den förstfödde så ringde han, nästa otäckt synkroniserat. Han kommer på fredag, underbart.

I morgon en dubbeldragning, dvs. två prat; en på förmiddagen och den andra stX efter lunch.

I kväll hade jag tänkt blogga men det får nog vänta då jag i bagaget har ”En kvart om dagen” med Paulo Robert.

Fick den som present av min kära, bara sådär mitt i vardagen. Undrar vad hon försöker säga?!

Ett mess anlände i kväll ”Glöm inte att umgås med Paulo i kväll!”

…ärligt talat höll jag på att glömma, men nu ska jag börja passet för de "lite mer avancerade".

Varför nöja sig med mindre?

Tacksamt tack för idag!//doc.

Sköna dudes fejjar lite - det extistentiella möter det pragmatiska

Skannade av i FB-bruset i lördags och fann denna sköna och till synes sedvanliga konversation utspela sig:

Dude 1 wrote:

”Gjorde en extra lång inlinesrunda. Halvvägs insåg att jag hade behövt ta med mig mer energi, t.ex. en banan. Hade knappt hunnit tänka tanke... vad ligger där framme...något gult? En banan! Om inte detta är bevis på att gud existerar, så vet jag inte vad är :-)”

Dude 2 wrote:

”Kanske bevis på att någon tappat en banan?”

När jag läst det första så tänkte jag att ja, kanske ännu ett bevis att lägga till högen av bland annat de medeltida som företrädesvis var en del av skolastiken.

Nåväl, kanske inte i paritet med de klassiska gudsbevisen som jag fick stifta bekantskap med, på teologen på Linköpings Universitet, som student för länge sedan.

Se ex. nedan på det av mer filosofisk natur framfört av bland andra Anselm av Canterbury och René Descartes.

1. Gud är per definition det största tänkbara.

2. Antag att Gud inte existerar.

3. I så fall kan man tänka sig något som har alla Guds egenskaper, men som också existerar.

4. Detta något är i så fall större än Gud, eftersom det är större att existera än att inte existera.

5. Detta leder dock till en paradox, eftersom Gud ju per definition är det största tänkbara.

6. Antagandet att Gud inte existerar är alltså felaktigt.

Jo, bananen på gatan och huruvida det var ett 2000-talets gudsbevis eller ”bara” en tappad banan låter jag vara osagt.

Kanske var det både-och, för håll med om att det inte föreligger något motsatsförhållande dem emellan?!

Trevlig söndag där ute, says//doc.

Fashion & Trends

Så snart ett par stövlar står framme så ska de på tänker familjens minsting.

Förstod först inte vad hans maniska böjelse för stövlar härstammade ifrån, men sen gick det upp för mig…

Det gick upp för mig att han är en modern liten medborgare som i tidig ålder suger åt sig av trenderna och agerar könsneutralt i sitt sökande efter rätt look.

Klart att stövlarna ska på fastän att solen skiner från klarblå himmel – precis som de stora tjejerna på stan!

Lill-HUNTER//Maximilian

ps. veckans vinnare i autor reply-tävlingen är St (vi kan kalla honom för Staffan Westin) med följande meddelande:
"Hej, Jag är i New York. Läser mail sporadiskt när det är gratis. Åter måndag-torsdag, Texta mig.
/St" ds.

Omvärldsbevakning - trender och visioner.

I en artikel i SvD kunde man förra veckan läsa om talartrender, m.m.

Utöver att man i artikeln fick veta varför bl.a. Jörgen Oom och trendspotter Magnus Lindkvist är flitigt anlitade så fann man också andra namn såsom Anna Dyhre och Pär Lager under rubriken Föreläsningsteman.

Magnus har, by the way, skrivit en spännande bok – hans andra förövrigt och en tredje är på gång– som heter Everything We Know is Wrong.

Har inte diskuterat just detta med honom, och vi verkar överens om det mesta i övrigt, men här tror jag han överdriver en smula.

Jag tror nämligen att 99%, på sin höjd, av allt vi vet är fel.

Jag menar det vore väl självaste…, ja ni vet vad, om precis allt vore fel?!?

1% kan väl få vara rätt - ok?! Jag måste få tro det, annars sviktar mitt förstånd, värre än någonsin - vilket inte vill säga alldeles lite.

Läser vidare under rubriken Föreläsningsteman;

” ett tema som dykt upp på senare år är omvärldsbevakning, gärna knutet till beslutsfattande. Företagen som vill ha ett affärsmässigt perspektiv väljer gärna att lyssna på en omvärldsbevakare som kan sätta företagets affärsidé i ett större sammanhang.

Ari Riabacke går under namnet beslutsdoktorn. Han är expert på frågor som rör vad som styr beslutsfattande och vilka trix man kan ta till för att fatta mer välavvägda beslut.”

Ja så är det och det ska bli mer av den varan. Hoppas vi ses där ute – bland trender och spännande beslut i en omvärld som noga måste bevakas och analyseras

Allt gott!//doc.

det blir sällan som man tänkt sig

Terminal 5 är första anhalten innan vidare färd denna tidiga morgon.

Går in i sista veckan innan ”försörjningsmodellen” ändras.

- Minns du vad glad du var när du fick det här jobbet?
- Ja, det gör jag, glad som ett troll.

Det är nu drygt två och ett halvt år sedan och jag har - som det heter - lärt känna så många duktiga och trevliga människor.

Sen, precis som överallt annars i livet, så springer man på människor som är ljusår från ens eget sätt att tänka. Ni vet de som man "bara inte går ihop med", med andra ord de som man lär sig allra mest av. Tack A.S.!

Blev det då som jag tänkt mig? Ne, självklart inte.

Det blir sällan precis som man har ”tänkt” sig.

Det blev annorlunda på många sätt och det blev mycket bättre än jag kunna föreställa mig.

Hur gärna vi än vill tro att det, just precis det vi själva vill är det allra bästa så visar verkligheten oss att många andra vägar också tar oss till våra mål.

…och mål är nog bra att ha, eller som Yogi Berra – den legendariska basebollspelaren -uttryckte det;

"If you don't know where you're going, you might not get there"!

Oslo nästa.

Glada//doc.

Hej Debora, Anna och Ullis

- tänk att det idag har gått nio år.

Känns märkligt - på många sätt.

Igår hade vi en superdag, åt ute och var på Cirkus på Ljust och Fräscht.

En av de sista låtarna de spelade var ett stycke som vi lyssnade mycket under sista tiden på sjukhuset - vidunderligt hur allt går i cirklar och hur dåtid och nutid möts.

Slogs av en konstig tanke igår, att jag skulle önskat prata med Malin, typ; "tänk att det gått nio år" - ni vet sådär som man pratar med en nära vän lite nu och då.

Vi pratade om Malin i morse - med tårarna rinnandes.

Vi här hemma i förorten har henne att tacka för så innerligt mycket och jag är glad över ni - hennes bästa vänner - alltid finns där!

Kram//air-team

w.o.r.k.

När min fru stängde dörren bakom sig för att åka till jobbet i går så blev minstingen ”lite utåtagerande”.

Det brukar lägga sig efter en minut eller max två. Igår gick det ännu fortare då hans fyraåriga syster myndigt förklarade att ”om inte mamma åker till jobbet så kan vi inte ha hus eller mobiltelefoner”.

Så snart han fick denna enkla och kärnfulla förklaring av syrran så släppte hans prematura reaktion och på nytt sken han som en sol!

glad helg, no stress - ok?

//doc.

efter regn kommer sol

En lugn och städad lämning på dagis, stryka en skjorta och iväg – i den ordningen.

Lunchmötet, det sen länge inplanerade, förde mig till ställen där jag aldrig varit.

Som på film, gångar, koder och diskreta dörrar innan en restaurangsalong uppenbarade sig.

Gudomligt god mat och ett fantastiskt trevligt möte, alltså mötet med lunchsällskapet – inte ett vanligt ”businessmöte”.

Detta handlade om allt mellan himmel och jord, detta handlade om livet här och nu.

Vad är det som gör att man ”Connecta:r” med vissa – som på samma våglängd som om man känt varandra innan nu?

Sen ett gig på en av mina favoritscener - Berns. Det är som en fotbollsarena utan löparbanor, man kommer verkligen nära.

När jag stod och väntade på taxin så vräkte regnet ner – åt ena hållet.

När jag lyfte blicken åt andra hållet så sken solen och regnbågens alla färger uppenbarade sig på himlen.

Både &. Efter regn kommer sol. Yin & Jang.

En underbar höst har tagit sin början.

Life is life and life is good.

//doc.

Alldeles nyss...

I
I
I
I
...på dagis:

- Vet inte om vi slarvat bort pappren - som du fått två gånger - men här har du dem igen.

- Ähööhmm..., tycker mig inte känna igen alla, men några kanske ser bekanta ut. Märkligt.

head of admin.//doc.
I
I
I
I

m.å.n.d.a.g

SkriiiiiiiK,

signalen för reveljen är densamma, lördag som måndag.

Idag är minstingen sjuk till 75%.

Nästa i barnaskaran är sjuk till ca. 25%.

En av modell lite större har studiedag.

Själv konstaterar jag att en måndag som denna, som på papperet är rätt dassig, ändå ser ut att bli riktigt bra - bara jag genast får mer kaffe!

Önskar er alla en go vecka och ta nu beslut om att ha fokus på allt det ni har, alltså inte det ni inte har - ok?!

allt gott//doc.

En tår i ögat och ett leende på läpparna

Igår styrde jag kosan till min födelsestad Norrköping, efter att först ha ätit lunch på Söder tillsammans med de mina och gudmor till ett av barnen.

Väl framme var det dags "walk down memory lane" – som alltid.

Jag kan fortfarande varje gatsten – inbillar jag mig.

En promenad i det vackra vädret tillsammans med min kära moster då vi besökte min pappas grav.

- Tänk vad tiden går, 34 år sedan.
- Jo, sa min moster.

Sen mot De Geer-hallen och föreställningen The Fairytale, en symfonisk resa in i sagans värld. Kvällen till ära spelades den också in för Amerikansk TVs-räkning.

- Men HEeeEJ – är DU här?!?

Där var Carita, Magnus och Annette, Skotten, Lasse, Lottie och många, många andra. Några nyfunna vänner dök också upp bland de gamla.

- Va, har det gått 25 år sen sist?!?
- Ja, typ 24 i alla fall.

Sen dags för föreställningen. Ulrika och Peter – tillsammans med en fantastisk ensemble och orkester – bjöd på en show som roade, berörde och underhöll.

I programmet skrev de något i stil med att de hoppas att folk går hem med en tår i ögat och ett leende på läpparna.

När jag stegade mot bilen vid midnatt, för att köra hem till Stockholm, så hade jag mycket riktigt en tår i ögat och ett leende på läpparna - och ovanpå allt detta ett hjärta fullt av glädje i mitt bröst!

Vilken show, vilken kväll, vilket minne för livet – 1000 tack!

Glada//doc.

Ps. …och du Ulrika, som vi sa, nu ska det inte går närmare 20 år igen – utan bli av rätt snart. Hälsa Peter och tacka ännu en gång – vi ser fram emot att träffa er alla inom kort!//kram//air-team Ds.

FLOW

Ännu en vecka har passerat med blixtens hastighet.

De flesta av oss börjar komma in i rutinerna efter semestern, vi kliver in i ekorrhjulet och ser snart höstlöven falla – 3 ½ månad kvar till jul.

I går körde jag en helt ny föreläsning under temat Framtidens beslutsfattande – trender och visioner.

Någon dag dessförinnan läste jag i Metro att Stephan M. (journalist och författare) misstänkte att alla egentligen – innerst inne – ville bli föreläsare, alldeles oavsett vad de tidigare sagt eller gjort.

Som skäl angav han att många som föreläsare kunde tjäna mer och anstränga sig mindre än de någonsin kunna drömma om. För ordningens skull ska väl också nämnas att han tog stadsmän som Persson och Clinton som ex. tidigare i texten.

Klart att de stora killarna ska ha en extra slant, deras historia är många gånger ngt alldeles extra – och helt unik. Har inte hört Clinton, men kan gå i god för att Persson är en trollbindande talare.

Men vad driver då dem och oss andra - att välja att bli talare?

Det finns nog lika många skäl som det finns talare, gemensamt är dock inte att det är så förfärligt lite jobb.

Gårdagens dragning hade jag jobbat med till och från hela sommaren, baserat på forskning och intryck från - låt säga - mina 15-20 senaste år.

Det är en process som pågår, nästan dygnet runt, det är inte mitt jobb – det är mitt kall.

Jag sätter inte samman en föreläsning – jag komponerar en upplevelse.

Jag blir rikligt belönad med sekundsnabb feedback och jag hamnar, inte sällan redan i komponeringsstadiet, i ett fullkomligt FLOW.

Enligt Wiki kännetecknas FLOW av ”Att koncentrationen intensifieras, att medvetenheten ökar och att känslan av passerande tid upphör. Efteråt upplever man en känsla av tillfredsställelse inombords.”

Jag är rik, jag är FLOW – vad mer kan man begära?

Glad fredag, hoppas vi ses där ute!

//doc.

Ps. Den underbara bilden är tagen när jag talade på Fotografiska museet en förtrollad och galet snöig dag i februari! (här ska givetvis fotografens namn stå, lovar att återkomma med det) Ds.

inte förrän båset är tomt

Jag sa upp mig för något tag sedan och sen började det hände magiska saker!

Redan 1938, om jag inte missminner mig alldeles, gavs boken The Functions of the Executive ut.

Det var företagsledaren Chester Barnard – samtida med storheter som Weber, Fayol och landsbrodern Taylor - som hade kommit på en smart grej, nämligen att människor i väldigt stor utsträckning drevs av andra incitament än de rent monetära.

Uppskattning.

I går snubblade jag in på kontoret en sväng och fick höra fler gånger - än sammantaget på de gångna åren - att jag var så duktig på lite alltmöjligt.

- Det är ju verkligen synd att du ska sluta.

Berätta för alla du har omkring dig hur bra de är, hur viktiga de är och hur mycket du uppskattar dem.

Det är helt gratis och det ger oanade effekter.

Folk blir glada, folk blir sedda, folk blir stolta…

…and proud people perform!

Allt gott!//doc.

I natt jag drömde...

Just gjort en städ-burnout här hemma i radhuset.

Riktigt klassiskt ”ryck” ni vet, dra ut spisen och hela balletten.

Hade nämligen en dröm i natt om att socialstyrelsen ev. var på gång för en flygande inspektion hos familjer med många barn .

Så långt allt väl, egentligen ingen helt konstig dröm - men sen…

…sen spårade det ur alldeles.

I går fick vi glada besked om ett kontor som vi så gärna ville ha, väldigt centralt, ”ljust&fräscht”, etc. Inflyttning 1 oktober - frid och fröjd.

- Va, ligger kontoret i Ånge, minns jag mig själv undra i drömmen?!? Långa resor, inte alls så centralt som tänkt, minns jag att jag tänkte...

- Pappa, jag är kissnödig, hörde jag en röst.

Klockan var 05.37 och en ny underbar dag hade just bara börjat, slutet gott allting gott!

allt gott!//doc.