Vaknade 05.20

i 6-åringens säng. Frun hade tagit hand om 3-åringen. 06.40 gick taxin, vi skulle båda med i den, barnvakten hade anlänt 06.30. Det var dags för Riabacke & Co´s första frukostseminarium, ever.

Första gästen anlände 07.20 och högg glatt in på goa mackor, smoothie, juice och kaffe. Namnbrickorna var prydlig framlagda och det var inte utan stolthet som vi drog igång på utsatt tid. Det var fullsatt, folkligt och festligt. Tack alla som var där!

   

Vi talade om vilka utmaningar vi ser på företag när det handlar om att förbättra sitt beslutsfattande, vi utgick - lite förenklat - från det femte steget i vår nya bok. Vi prata lite forskningsresultat och landade i att man alltid ska vara skeptisk till de som kommer med de rätta lösningarna utan att först ha ställt de rätta frågorna. Vi hänvisade också de som är riktigt intresserade av budskapet att läsa en rykande färsk krönika ur CFO world: Beslutspyramiden - Stegen till klokare beslut.

När det hela var över, när händer hade skakats, visitkort bytts och "vi bokar en lunch asap"-överenskommelserna slutits så landade vi hos Philipe på Locanda. 

Vi tittade på varandra och konstaterade att; "Vi måste tillåta oss att vara väldigt nöjda". Vardagen är inte alltid så enkel, men vi gör så gott vi kan - och vi älskar det vi gör!

Allt gott!//glada//doc.

En dag mitt i livet?

Ne, den dagen är förbi. Men onekligen en vardag mitt i veckan. Vissa dagar minns man ett tag, många dagar minns man inte alls och andra dagar minns man hela livet. Jag misstänker att igår var en av de andra dagarna.

Jag var i Kalmar och talade på en härlig personaldag med temat Hållbart arbetsliv. Många gånger är detta jobb ganska ensamt, på gott och ont, men när man minst anar det så dyker nya vänner upp - liksom gamla. På bilden nedan tre av gårdagens talare - jag själv, Anne-Maria Andric  från Microsoft och Leo Razzak (sanna mina ord, det kommer bli ngt stort av den pojken). Detta var bara början konstaterade vi unisont. Idag vaknade vi upp med fler vänner än igår, en seger för alla inblandade.

Hur var det nu, det här med att "den dagen är förbi"? Jo, även fast jag skulle råka leva läääänge till så talar statistiken sitt tydliga språk, jag har passerat "mitten" på genomsnittsskalan för ett antal år sedan. 

Kan du skicka dina bilder i förväg undrar ibland kunderna. Brukar då berätta att jag är som en kock som inte kan skriva ut menyn långt i förväg då det är en rätt avancerad krog det  handlar om, en krog där dagsfärska råvaror styr menyn och vad som sedermera landar på gästernas bord. 

I lördags publicerades ett välskriven och varmt reportage - av journalisten Nina Broman - i helgbilagan som gick ut med Norrköpingstidningar och Östgöta Correspondenten. KLICKA HÄR för att läsa hela reportaget.

Det var ett reportage om min resa från min uppväxt i miljonprogramsområdet Marielund till var jag befinner mig nu, det handlade om livets stora paradoxer, det handlade om med och motgång - det handlade om livet. 

Det var med dessa färska ingredienser jag landade i Kalmar, det var bl.a detta som åhörarna fick smaka på i form av frågan; Vad skulle du göra om du visste att du hade 5, 3, 1 år kvar att leva? Få människor har dessa svar klara, men frågan är bra - för det är inte säkert att vi ens har så mycket tid kvar. 

Vad skulle du göra, vad är viktigt för dig? Kanske vänner, familj och ...? Tänk efter före - innan det är försent. 

Allt gott!//glada//doc.

Ny avgångstid är 18.15

Min privata AW som började på Elite Park Hotel i Växjö - se nedan - fortsätter nu ohejdat på Växjö International Airport där det är full fart värre (se bild nedan AW-bilden).

Tar tillfället i akt och återger lite av de glada tillrop och "recensioner" som vi fått på boken,

bland annat inlägget nedan på FB idag, tack Ulrika och Mike!

Ett axplock av andra röster som vi hört från London i väster till Skogås i öster (i förhållande till London);

"Var först lite skeptisk med fastnade sedan lääääänge på toan med boken i min hand." - Svägerska 34 år.

"Ni hade verkligen helt rätt om att boken kan läsas hursomhels, varsomhelst, närsomhelst, har t.o.m. läst den i badet." - Kvinna 55+

"Vår dotter stal den direkt, hon är helt fascinerad av att det finns coola bilder i en "vuxenbok"." - Senior Partner, 44 vårar.

Listan skulle kunna göras bra mkt längre, men min blygsamhet tillåter mig inte att vräka på hursomhelst, hoppas att det ändå ger en lite bättre känsla för den:-)

Strax dags för boarding, strax dags att göra HELG!!!//glada//doc. 

Just här behöver chefen verkligen INTE nå dig.

Tidig morgon på Bromma, som jag normalt inte flyger ifrån. Dels för att det ibland är svårt att ta sig dit på grund av trafiken och dels för att jag har en känsla av att förseningar och inställda flyg är vanligare där än på Arlanda.

Känslan fick rätt så även idag, inställt flyg, ombokad till annan destination - utan en tillstymmelse till förklaring (!?!) - och nu en spännande bussresa genom mörkaste skogarna i Småland, passerar just avtaget till Boaryd– en oväntad tur på slingriga vägar i detta vackra land vi lever i.

Sånt som händer, på det stora hela en del av vardagen när man reser en del. Det blir inte alltid som man tänkt sig, men bra ändå.

Strax innan säkerhetskontrollen, till flyget, såg jag reklamskylten nedan. Hur tänkte man här Telia? Bra täckning är absolut bra, så vill vi alla ha det – men att dra in det här med chefen?

”Just här behöver din chef verkligen nå dig.” Samhället går i allt större utsträckning mot att alltid vara nåbar, att chefen ”just här” bara måste få tag på dig, ingen kan vänta, ingen har längre tid, så mycket som ska hinnas med och allt har blivit så viktigt - allt utom livet självt.

Ska vi inte sikta på att ha bra täckning men också förstånd att stänga av? Chefen kan gott vänta – hur viktigt kan det vara? Åk nu lift nästa gång och slappna av, lite hälsa & balans kommer göra er gott, samma gäller chefen. 

Telia, tänk om, tänk nytt, tänk tvärtom. Det är dit vi förhoppningsvis är på väg, att vara chef över vår egen tid här på jorden. Var god och lämna ett meddelande, ringer sen – kanske.”

Bästa fredag, gladaste helg!//doc.

Boijnk, boijnk

Nu går det fort, riktigt fort. Veckorna inte bara springer iväg, de studsar fram. Boijnk, boijnk. Låt oss kalla det för känguruveckor, boijnk. Sent i säng igår och klockan ställd på 04.00 i morse. Liiiiite för tidigt kändes det som, fast Zoegan smakade förträffligt - som vanligt.

Uppsidan var att det var väldigt fridfullt på Arlanda. Kom att tänka på lumpen , hur vi packade ryggsäcken på FJS. Alltid allting på samma plats som alltid, i allas ryggsäckar. Lite så, det som inte är på rätt plats när reveljen ljuder och taxin anländer – det blir kvar hemma. Vackert att se hur dagen vaknade till liv, hur ljus och mörker hade ett tidigt möte på himlen.

Nu åter i luften efter en sväng till Göteborg, landade i Götet 07.04 och lyfte igen 10.50. Strax lunch på Arlanda, siktar på en (du kanske redan vet vad?!) … ja, yakiniku. Sen högsta fart mot Uppsala.

Drömmer mig tillbaka till helgen som gick, underbara höstdagar och ”bara vara” med simskola – med förälder i badet – och lek i det osannolikt vackra höstvädret. 

Gäller att bromsa upp, se löven skifta färg, upptäcka vardagen, andas den höga luften och pussa på de vi älskar även – eller kanske framför allt – när veckorna studsar fram. Boijnk, boijnk.

Allt gott, bästa lill-lördag o stay cooL!//doc.

Igår var en förtrollad afton,

en kväll att minnas för resten av livet. Det var äntligen dags för vår bokrelease. Alla vara inte där, som det brukar heta (alla får ju inte plasts), men väldigt många var där och det blev lyckat, så lyckat! 

Stort och hjärligt tack till alla som bidrog, alla som minglade benen av sig i goda vänners lag. Själva signerade vi böcker och umgicks i snitt 40 sekunder/gäst. Lite intensivt och väldigt roligt! Taxichaffisen sa att hon aldrig kört så mycket blommor, vi tror henne. Radhuset ser ut som en blomsterhandel - all time high!

Hemma höll min kära moster ställningarna och gjorde det hela möjligt, som så många gånger förr. Hon är en klippa, hon är vår allas moster som vi älskar så. I morse när hon och minstingen gick till dagis tog jag bilden nedan i "smyg". 

Den bilden fångade mig alldeles och i samma veva ljöd det finsk sång i mina hörlurar när jag lyssnade på Buddha Bar XII. DET var ett sammanträffande av sällan skådat slag. Lyssnat på Buddha Bar i 10-12 år och aldrig hört någon sjunga på finska. Det låter ju nästan vackert sa min fru. Finskan hade blivit vackert, 3-åringen och moster - som är långt över 70 - spatserade mot dagis, löven föll och livet stod stilla för ett ögonblick, en gyllene stund - en stund att minnas för resten av livet. 

Glada//doc.

Nu händer det bra saker

Alldeles nyss blev vi intervjuade inför torsdagens boksläpp, känns underbart att tillsammans få berätta om det alster som är en förlängning av allt det jobb som vi lagt ned som doktorander, det jobb som också var skälet till att vi träffades för "två avhandlingar, ett gäng barn och 8 år"-sedan! #love

Det drar ihop sig som sagt och tanken var att första boken skulle nå offentlighetens ljus under releasminglet imorgon, men nöden har ingen lag och ett undantag var på sin plats. Vivianne Gillman - chef för Exportrådet i NewYork - är på besök i landet och vi vår chans att vara med och göra skillnad, på riktigt. 

USA är som bekant Sveriges fjärde största enskilda exportmarknad och just nu går det lite "sisådär" over there och det är alltså här vi kommer in i bilden. Vi försåg Vivianne med ett första ex och vi hoppas och tror att boken kommer bli det som får den amerikanska ekonomin att ta ett nästa steg i rätt riktning, att den bidrar till en konstruktiv dialog mellan republikaner och demokrater när världsekonomin som mest behöver det. Vi hoppas och tror det. 

Glada//doc.

Efter en...

hektisk period i september så infann sig lite mer av lugn igår. Twittrade att jag "i princip" tog kompledigt. En no stress-morgon följdes upp med ett möte inför nästa veckas releasetillställning. Allt ser ut att vara på plats, allt utom boken som skulle anlända torsdag eller fredag. Nu var det fredag.

Snabbtur på kontoret och sen gick jag med raska steg nedför Drottninggatan och kände mig glad, kände mig lycklig. Gick mot Centralstationen och tåget som skulle ta mig till mitt kära Norrköping. Lämnade ett vackert STHLM och blickade ut över Riddarfjärden och Söders höjder. Vackert.

Väl framme möttes jag av mig bästa vän "Polaren Per", vi tog vår tillflykt till Skärgården. Vi tände bastun, stuvade in grejerna i stugan och kände hur lugnet strömmade ut i våra organ. Det var många år sedan som vi satt oss på detta sättet, utan "bråttom". På med Spotify och sen färdas deep down memory lane - och på med mer vatten på stenarna. Vi pratade om allt, allt, allt. #livet Sen dags att bada, vi misstänker att det blev årets sista dopp, det var 12 grader och lite kallt ska erkännas. 

Pling, ett mess - böckerna hade landat i storstan. Min underbara fru hade fått en låda "budad" från förlaget #fresheye. Helt plötsligt kände jag mig långt borta, men ändå på rätt plats om jag ändå inte var hemma. 

Det blev en 4:e oktober jag aldrig någonsin kommer att glömma. Ett dygn med min bästa vän Per, ett dygn i en höstvacker skärgård med god mat och en lång natts sömn. 

På bryggan, på väg in till stan och fotosession i Marielund, träffade vi Pelle D. som jag inte sett på 21 år. Det var på tiden och det var trevligt, hoppas och tror att det blir fler gånger. De skulle i sin tur hem till andra gemensamma bekanta i kväll Mats T. med familj. Längtar redan till nästa sommar, lovar att vi kommer och hälsar på med hela air-team - be prepared! 

Bästa lördag, strax hemma hos mina kära och boken som vi äntligen fått i vår hand!//glada//doc.

ps. Bilden ovan är tagen i Marielund där jag växte upp 1968 - 1981 och nästa vecka på lördag kommer ett reportage om min resa fram till idag, rubriken på den finstämda texten - av journalisten Nima Broman på NT - skulle kunna vara "Från miljonprogram till doktorshatt". ds. 

Fyra begravningar och ett bröllop

Såg att det igår drog ihop sig till ett dop i en liten stad i norr. Släkt och vänner färdades från fjärran. Det var en liten söt Siri som skulle döpas, dotter till goda vänner från förr. Kanske goda vänner i framtiden också, jag tror det.

Dopet skulle gå av stapeln i vackra Tuna kyrka som ligger vackert beläget vid sjön Marmen. Bara tanken på kyrkan väckte minnen vid liv. Gjorde ett snabbt överslag och landade på fyra begravningar och ett bröllop. Livet. Jag har tänt otaliga ljus där.

Såg på "medierna" att dopet förlöpt väl, att Siri var införlivad med framgång och att hon dessutom var söt som ett troll. Läste sen, med en tår i ögat, att hon fått Johanna som andranamn efter sin mammas älskade lillasyster som gick bort som liten. 

Senare idag fick jag ett mess, ett mess från en nyfunnen vän vars bästa vän idag hade gått bort efter en tids sjukdom. Hon hade gått bort alldeles för ung och efter sig lämnade hon små, små barn och en man. 

Jag skrev tårögd ett svar tillbaka: "hon har det bra nu, nu är hon framme på en plats full av frid. Är säker på att hon därifrån ser er o tänker "var inte ledsna, vi ses snart". Oändligheten vet intet om tid, i hennes nya värld möts ni snart igen - samtidigt som vi har en massa tid kvar här på jorden. Idag är hennes himmelska födelsedag". 

Låt oss ta vara på tiden här, låt oss samlas med släkt och vänner oftare såsom man idag gjorde i norr. Låt oss umgås mer, låt oss bekymra oss mindre och låt oss göra det vi vill - så länge tiden räcker till.

G´natt//doc.

Fick ett mail

häromdagen. Följdande stod att läsa:

"Hej Ari,

Tack för igår, din föreläsning var fantastisk.

Informationsmissbruket är nu konstaterat så på vägen hem bestämde jag mig för att ta en liten ”Time out” I eftermiddag efter avslutad arbetsdag/skola tar jag och barnen in på Hotell i en närliggande stad.

Aktiviteterna får barnen helt och hållet bestämma, fullständig radiotystnad kommer att råda tills vi kommer hem igen.Här kommer jag att följa ditt råd om än dock bara i 24 timmar, det jag menar är mobilsvaret.

Tack ännu en gång."

-----------

En härlig känsla, tänk att jag gjort skillnad, om än bara lite - men skillnad. Lite mer av varandra, lite mindre av det andra. Lite mer av livet.

Tack för mailet i norr, hoppas ni har det gott! Glada//doc.

...njut, njut, njut!

Säsongen är igång, just kommit till Arlanda -> Göteborg nästa. Vaknade tidigt och läste att Kristian Gidlund hade gått bort. Ser i skrivande stund bilder på honom i nyheterna. Han fick många av oss att tänka efter, att stanna upp för ett ögonblick. Det har också mamma-Malin fått många av oss att göra. Just idag har hon sin elfte himmelska födelsedag. Hon får oss att uppskatta var dag mer än vi annars skulle gjort. I morse åt vi frukost och tände ett ljus. Hennes närvaro får många av vardagens små bekymmer att bli ännu mindre.

Igår, i samband med att vi börjat skicka ut inbjudningar till bokreleasen fick jag några rader från en nyfunnen vän. Han skrev att "Grattis till att inbjudningarna går ut nu, njut, njut, njut!" Tack MD, du fick oss att tänka efter, att fokusera mer på att njuta än att "jobba ännu mer, lite fortare, snart är vi klara, sen..." Så, ett djupt andetag. N.J.U.T. av det liv du har, allt det fina du får vara med om.

Jag tror att uppskatta vardagen, hälsan, livet - you name it - inte låter sig göras alldeles enkelt. Det är ett val, ett beslut om ni så önskar. Time is limited - act bold. Gör det du vill, inte det du "borde", gör mer av det du drömmer om, mkt mer - innan det är försent. Lova att ta ett sånt beslut just idag, eller senast imorgon - ok? Bra! Just do it!

Ingenting är förgäves, om vi gör det som vi drömmer om - och njuter medan tid finns.

Bästa dag//doc. #tacksam

Allting är så länge sedan

Dagarna flyger iväg, liksom veckorna. Det snabbaste jag varit med om - ever. Det får mig att tänka på det min kära moster brukar säga: "Allting är så länge sedan nu för tiden." Skrev på på Insta och FB häromdagen att det den 9/9 var 36 år sedan om min pappa dog. På tal om länge sedan och att jag inte en gång glömt just den 9/9, även fast det denna gång tog sig i nya uttryck. Tror han tycker det är ok med Insta och FB, det är ju ändå 2013.

Igår blev jag intervjuad av en journalist från min barndomsstad, spännande att se hur det porträttet kommer att bli. Väldigt speciell känsla att få ynnesten att på detta sätt "komma tillbaka" efter alla år som gått - år då det runnit en hel del vatten under broarna. Tänk, lämnade Norrköping 1988 vilket på sätt och vis känns som igår - men är ändå så länge sedan. Det togs en väldans massa bilder under timmarna vi höll på och avslutningen ägde rum på #RolfsKök, granne med vårt kontor på Tegnérgatan. 

Idag, denna mellandag, i septembers lugnaste vecka har jag hunnit med 2-3 möten, en privatlektion, och en affärsutvecklings-session med mina bästa medarbetare Dr. Mona Riabacke. Bland annat pågår arbetet med ny sajt och en del spännande koncept- och tjänsteutveckling - mer om allt detta inom kort!

Nu hem och bistå i badandet, matlagandet, filmtittandet, godnattläsandet - livet.

Allt gott och bäst!//doc.

Ensam hemma.

Dags att blogga. Nu var det några dagar sedan. Både då jag bloggade och/eller var ensam hemma. Veckan som gått har gått i ett ...---===swoosH Skolorna är igång, dagis likaså för att inte tala om alla verksamheter som nu kommit igång på allvar.

Intrycken har varit många, miljöskiftena snabba och jag får ta bilderna till hjälp för att börja någonstans i början av veckan. Tankade över "veckan" från iPhonen - håll tillgodo:-)

Måndag och vi fann delarna nedan i 3-åringens ficka, han hade typ lånat dem från dagis. Han hade kort och gott stulit dem, så får man inte göra. Nu vet han och kommer säkert inte göra om det på flera dagar.

Inga bilder från tisdagen, den var så full att jag inte hann ta några. Hann bland annat med att göra en intervju, den första i raden av ett antal bokade. Bokens omslag nådde distributionskanalerna och förlaget hade satt samman ett paket med pressmaterial. 

Man kan redan nu lägga in en bevakning på boken om man så önskar på t.ex. CDON.COM , bokus.com , Adlibris.com  m.fl. (dvs. att man får ett meddelande när boken nått handeln). 

Onsdag morgon, går från Slussen mot Sjöfartshotellet - där jag höll en utbildnings- och WS-dag för ett 20-tal IT-chefer - och slås ännu en gång av vilken vacker huvudstad vi har, vilket vackert land vi lever i. #myhometown. En av de mest bestående frågorna efter dagen var "Hur ser våra beslutsprocesser ut?". 

Så, nu är vi - allt enligt mina bilder, framme vid torsdagen. Obama har lämnat Grand Hôtel och in drog vi andra. Lapade först i mig lite sol på en av balkongerna innan jag avslutningstalade i öronbedövande vackra spegelsalen.

På väg till Centralen sen tog jag bilden nedan vid Operan, har döpt den till: "Känns som om någon tittar på mig". Jo, redan på väg dit kände jag att jag saknade "stöket" där hemma, märkligt egentligen hur vi människor fungerar. Har liksom blivit beroende av familjen och saknar dem innan jag ens har hunnit lämna stan - även fast jag ibland slås av tanken att "en hotellnatt vore inte helt fel".

Angjorde Karlstad sent, kom i säng vid midnatt. En härligt frukost med Micael Dahlén innan vi båda hade fått fortroendet att i tur och ordning öppna upp Ledardagarna. En dag där man blandade föreläsningar med sång och musik, en dag att minnas. 

Väl hemma fick mor & far köra lite förändringsledning. Tacobrödet var slut hos den lokala handlaren och hela "fredagsmyset" höll på att gå om intet, att mentalt ställa om från tacos till hemmagjorda hamburgare (med extra allt) höll på att kosta oss husfriden. Hamburgare är man inställd på nästa vecka. Nåväl, slutet gott - allting väl. Lite "Change" på gruppmedlemmarna och kvällen blev riktigt soft, nästan helg.

Lördagens jobb bestod av en 1-timmes föreläsning på Waterfront. Företaget skulle sen vidare ut på båttur i skärgården, själv tog jag taxi hem till förorten, kokade kaffe och kände att nu är det dags att blogga - det var ett tag sen senast och nu var det gjort! 

Bästa lördag, finaste helg//glada//doc. 

Var sak har sin tid.

Torsdag, snart fredag. Kändes som fredag redan idag, alla var fredagströtta. När de små skulle i säng så var det "många saker som skulle fixas" innan de var redo för att borsta tänderna och sätta på pyjamas. Den ena vill att vi läser saga eller tittar på klipp om vilda djur, den andra vill kolla klipp på grävmaskiner och motorgräsklippare?! Ibland undrar jag om han är min son, lite "Mama´s baby, daddy´s maybe" ni vet.

Men så får man se en dylik vy, när han sitter och granskar magnetröntgenbilder på Mac:en - då vet man att alla "tvivel" kan sopas bort i ett svep:-) Han kan sina avsnitt av Djursjukhuset om vi säger så. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan det här med att var sak har sin tid.

När man väl fått dem i säng, när vi läst eller tittat på klipp och de somnat... När man pussar på dem, viskar saker i deras öra och luktar lite extra så känns det som om tiden står still.

Kruxet är bara att tiden inte står still, tiden mer eller mindre flyger i väg här på jorden och som sagt, var sak har sin tid. Vi pratar ofta om att vilken tur att vi har barnen, de hjälper oss att fokusera på det som är riktigt viktigt här i livet. Det är så lätt att bara rusa iväg, att börja inbilla sig att det är så många "måsten" som inte kan vänta - men oftast kan de faktiskt det. Och vissa saker kan inte vänta då var sak har sin tid. Viktigt att skilja på vilket och ägna tid åt rätt saker, innan det är försent.

Allt gott och bliv på jorden//doc.

Vi börjar finna formerna,

vardagen är här, vardagen som är livet. Inskolningar blandas med möten och förkylningar. Bokmanuset är inskickat och en lite stillsammare period har infunnit sig denna vecka. På tal om inskolningar, satt och blev alldeles rörd när alla de små samlades i sina bänkar, när teckningar började produceras och pratet om deras första läxa började sprida sig. Tänk att många längtar efter sin första läxa, stort! ..men att skynda långsamt är som bekant bäst, det tog mig närmare 12-13 i skolan innan jag riktigt började inse det roliga.

Denna vecka går åt att ta höjd för när det drar igång på allvar nästa vecka, en vecka full av möten och uppdrag. Längtar så det känns i hela kroppen, längtar efter att få ställa mig på scenen, att få prata om hur vi gör bättre affärer, hur viktigt det är att våga fatta beslut som rör våra liv - att våga leva. Att få prata om Beslutspyramidens alla steg - Stegen till klokare beslut - och om hur viktig människa, den sk beslutsfattaren är för alla företag.

Glad dag, ses där ute!//doc.

Vem är jag?

Tiden flyger iväg,

vardagen är här. Skolorna har startat, kickoff:erna likaså. Strax iväg mot Djurönäset för dagens uppdrag. I dagarna väntar vi med spänning på resultatet från fotograferingen för bokomslaget - och inte minst - och det färdiga bokomslaget.  Bilden nedan är tagen vid samma tillfälle, dock inte det som kommer att användas (blir ett helt annat "stuk":-)).

Boken går, by the way, att lägga in en bevakning på redan nu, klicka på någon av följande: bokus.com adlibris, cdon.com eller bokextra ifall att lusten faller på!

Nu skynda vidare - utan att stressa = livskvalitet. Lagom är bäst, ja allt det där kan ni ju redan.

Bästa dag!//glada//doc. 

#igår #närvaro #love #äventyr

Bilderna nedan är tagna i Stockholms ytterskärgård där vi hade en fantastisk dag i går. Tur med vädret milt uttryckt och jag satt med barnen på fördäck och njöt av fartvinden under färden ut, blundade och tänkte i mitt stilla sinne att bättre än såhär kan livet inte bli, nära nära&kära, alla friska och svensk sommar när den är som bäst.

Tack för ännu en härlig avslutning på sommaren familjen Skoog, trevlig som alltid!

Men ännu är inte sommaren slut tänker några av er, helt rätt. Men faktum är att i morgon drar det igång för många och så även för oss. Tittar på bilden nedan där jag strosar med två av de små, vi var på äventyr långt bortom vardagens alla måsten, långt bortom pling och mail. 

Ambitionen är högt ställd att konservera lite av den närvaron även när måstena tornar upp sig i horisonten, nu när det drar igång. Att konservera så mycket som möjligt av vad som är viktigast av allt, att fokusera på rätt saker också under kommande 11 månader innan semester åter tar vid.

Glad söndag, bästa vecka o fokus på det som är rätt för dig och de dina!//glada/doc.