Barnen fungerar som slalomportar i livet, de håller ned farten, de höjer tempot och de anger riktningen i mångt och mycket. När jag berättade för Per - den ena av top-II true friends - att vi väntade Maximilian (alltså han som är drygt 5 mån nu, inga nya på gång således – så vitt jag vet/kan förstå) så sa han spontant att - vad härligt, barn håller en ung! Ja, det gör de, även fast det ibland känns som att jag åldras ett år eller så på en rörig natt.
Jag är någon där uppe evigt tacksam för min unga hustru som fortfarande är vid god vigör. Noterade just innan jag satt mig på bussen hem – där jag sitter och skriver dessa rader – att jag börjar bli grå i skägget. Liknar vår gamla Rottweiler Dacke på äldre dagar.
Vetskapen om att saker å ting är tidbegränsade, påminnelsen om att åren går gör att jag uppskattar allt så ofantligt mycket mer idag än när jag var ung. Nu känner man sig mest ung i sinnet och har väl blivit klokare med åren, tack och lov. Det kan ju inte varit så svårt tänker någon som känner mig från förr – och jag förstår dem 100%.En sjukhuspräst i Uppsala sa en gång ngt i stil med att barn inte är meningen med livet, och om jag inte missminner alldeles så menade han att det är en stor börda att lägga på någon att vara meningen med någon annans liv.
Men alldeles oavsett vad, även om det finns många andra meningar med livet så är barnen onekligen något underbart, något som hjälper mig att hålla fokus på vad som är viktigt i livet och som förhoppningsvis håller mig ung ett tag till - även om skägget talar sitt tydliga språk och flaggar för det motsatta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar