I slutet av veckan som gick var jag och pratade på ett härligt event, lite om allt mellan himmel och jord – med beslutsfattandet som bas för funderingarna som dryftades. Hes och glad i hågen begav jag mig sen för att äta middag med en av mina allra bästa vänner.
Vi ses numera alldeles för sällan, men grämer oss allt mindre över just det och är istället minst dubbelt så glada var gång vi lyckas ses! - Var ska ni äta, frågade min fru, har du kommit på ngt mysigt ställe? Ne, det ordnar sig tänkte jag, det gör det alltid. Jag brukar tänka – alldeles oavsett vad saken gäller – att varför skulle det sluta ordna sig just nu? Ne precis, det kommer inte att sluta ordna sig just nu då det mesta ordnat sig so far!
Där sitter han Christer, hallå! Underbart, stor kram! - Du ser äldre ut sa han – fast jag tro inte han menade det... – Har du önskemål på mat/ställe, undrade jag. - Ne, vad som helst går bra, hamburgare, fisk, kebab, Indiskt – you name it, sa han. Vad vi skulle äta var således av underordnad betydelse, vi var glada över att ses och vi var övertygade om att vi skulle bli mätta innan det hela var färdigt. Tycker mig kunna skönja en liten skillnad härvidlag vad gäller killar och tjejer, på gott och ont. Är vi killar enklare varelser helt enkelt? Mer grottmänniska över det hela, typ in med en blandtallrik -> no big deal.
Vi pratade om att åren går i allt raskare takt, om våra familjer, våra resp. jobb och om hur saker och ting har blivit – att det har blivit bra. - Men är det något jag ibland kan sakna lite - sa Christer – så är det att jag inte pluggat mer.
Aha, vaffö då undrade jag?! – Nemen, jag har märkt att många som pluggat har lärt sig att tänka lite annorlunda, sa han. Ja, det ska gudarna veta tänkte jag – lite annorlunda men samtidigt exakt likadant.
Han har en fullständigt unik historia som ingen jag känner till kan matcha och han har kommit längre än vad många kunnat drömma om, mycket tack vare just sin speciella bakgrund och inte minst tack vare den person han är.
På väggen till Carolina Rediviva – universitetsbiblioteket i Uppsala – står att läsa; ”att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större”.
Jag är glad för att du Christer läst lagom mycket för att inte lära dig att tänka ”rätt”, att du inte skolats och socialiserats in i att tänka som alla andra – för då blir det inte sällan mindre bra och allt för ofta helt fel!
Jag är glad för att du är den du är och jag är oerhört glad över att vara din vän!
Ps. i en ny krönika i CFOworld skriver jag bland annat om just problem som kan uppstå när allt för många tänker likadant, när man i grupp tänker ”rätt”… ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar