När jag startade denna blogg så skrev jag vid ett tidigt skede ett inlägg om hur jag ämnade att prioritera min tid, vad som var viktigt för mig – och framför allt vad som inte skulle få styra mig.Jag läste för några veckor sedan, på väg till jobbet, i Metro om det här med mobiltelefoner och att prata i dem i tid och otid. Ett ex. var när föräldrar hämtar sina barn på dagis och pratar i mobiltelefon samtidigt. Någon som känner igen, någon som sett – någon som gjort? Svar: JA, tyvärr… Det ska bli ändring på det, bl.a. det. Genast.
Det handlar givetvis om mer än att inte prata i mobil när man hämtar/lämnar på dagis, tänker kanske främst - för egen del - också på detta med mail. - Jag ska bara kolla en grej…, mmm…, vänta lite för pappa bara fixa en grej här…? Det har varit alldeles för mycket sånt, alldeles för många sådana situationer.
Vad sänder vi för signaler till de små om mobilen alltid är nr:1 och när ”datan” ska kollas med ojämna mellanrum – alldeles för ofta?
Jag fick för några dagar sedan en fråga om jag kunde åka och jobba på annan ort en dag, en dag som innebar en väldig massa pusslande och då jag skulle blivit tvungen att göra prioriteringar som inte alls stämde med min livskompass. Det passade helt enkelt inget vidare, även fast jag gärna hade sett att det funkat. En kollega sa då att - Ari, glöm inte att leva som du lär, för då är ju valet enkelt i detta fall – eller hur? Så sant, så sant. Tack HCA för den remindern!
…och detta med mobil gäller ju inte bara barnen utan lika mycket människor i vår omgivning i övrigt. Nästa gång jag står och pratar med någon och det ringer så ska det vara ett VÄLDIGT viktigt samtal som är på ingång om jag väljer att prioritera det istället för personen framför mig IRL!
Glada//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar