Slog upp ”tidningen” på nätet för någon dag sedan och läste om att Linus Omark hade slagit en redan klassisk straff i NHL. Sånt gör man inte "ostraffat" skulle det visa sig. Googlade upp länken och lät mig förföras. Så kallt, så iskallt gjort. Kolla gärna själv, klicka HÄR.
Tänk er att han har harvat i farmarlaget och när han väl får chansen i NHL och att slå den avgörande straffen så har han mod att göra såsom han gjorde. Han har mod att chansa på en inte alldeles enkel väg, hans vilja att göra det där lilla extra är SÅ mycket större än rädslan att misslyckas. Ganska osvenskt onekligen, för i samhället i stort råder som bekant devisen ”rather safe than sorry” alltjämt.
Publiken var i extas, Linus for President. Ungefär så.
Men sen börjas det… ”Killen saknar respekt för sporten…”, ”Helt onödigt, barnsligt…”, osv. Mestadels röster från motståndarlaget och några från landsmän som uttalade sig med jantestövlarna på. ”Kom inte och tror att du är något.../alt. någon...”
… men det är ju det han är, han är något väldigt speciellt. Han har stor respekt för publiken, han bjuder på underhållning i världsklass och han lyfter 2000-åriga hochey-moves till nästa level. I vilken regelbok står det att man måste åka rakt på mål och inte bjuda på det lilla extra när man slår en straff?
Funderar denna tidiga morgon på vad min motsvarighet till Linus tilltag kan tänkas bli under dagen? Har inget på lager just nu och kanske lika bra att låta bli – för vad ska de andra ska säga om jag inte gör som de gör?
Linus bad om ursäkt dagen efter, jag undrar om han menade det. Hoppas inte. Go Linus GO!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar