Satt i bastun och kom att tänka på vilken härligt plats det är – bastun alltså. Vi skulle ju inte, eller i vart fall skulle få av oss, tänka oss att dela hotellrum med en främling ”bara så där”. Ja, jo, visst. Det kanske har hänt någon, men då av andra ”skäl”. Många tycker också att det känns konstigt att dela sovkupé på tåg, om man nu mot förmodan skull våga sig ut på dylika äventyr framgent.
Men där satt jag i bastun endast iklädd min Explorer II:a (klocka) och mitt HUMAN-armband + några ringar – såsom herren skapat mig. Vid sidan om mig pågick avancerad stretching utförd av en muskulös hårig man som såg ut att kunna vara Borats äldre farbror. Han var som huggen ut sten. - Är det ok att jag kastar på lite vatten? undrade jag (obs, ej kasta vatten). Han svarade något på utrikiska, det lät som en blandning mellan ryska och ungerska. Jag tolkade det som att det var ok.
När han stretchat klart så knäckte han ut sina fingrar/knogar eller vad det nu var så det knastrade i hela bastun. Opps tänkte jag, undrar just om han tyckte att jag laddade med för mycket vatten…
Men ne, han bara log, blundade och drog ett djupt andetag. Två män, ett möte, slutet gott allting väl - bortsett från min träningsvärk:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar