hör man allt oftare på jobbet, vid lämningen på dagis och i vardagen i största allmänhet. Nog verkar det vara så.
Förra veckan glömde en god vän sin mobil på Vaxholmsbussen. Någon vänlig själ hade hittat den och hörde av sig.
Stunden därpå ringde det från den lokala ICA-handeln. Hans frus kreditkort var upphittat, innan hon ens märkt att det var borta. Flax.
- Är det ni som ska ha kalas?, undrade rösten i telefonen. En dagiskompismamma undrade då de fått ett inbjudningskort modell in blanco, eller blanco-indossament om ni så vill.
Och ja, det var vi som skulle ha kalas.
I går var det sen hög tid för mig att ta det fullvärdiga klivet in i denna förvirrade skara. Väl hemma märkte jag att min träningsväska saknades…
Jag satt i telefonkö till SL´s hittegodsavdelning i 28-min under tiden då jag försökte bistå i linjeverksamheten vid köksbordet – och själv äta.
Då slog det mig att var det verkligen på bussen jag glömt väskan…?!?Just anlänt på stället för dagens övningar och upptäckte att jag glömt kavajen. Nåväl, byxorna ser ut att vara på.
Stressa ned, håll ordning på telefonen, skriv avsändare på eventuella inbjudningskort och ha en fin dag!
glada//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar