När nu möter förr

Mina äldsta vänner är från gymnasietiden har jag gått och inbillat mig de senaste 10 – 20 åren, typ.

Jag hade fel.

Så mycket vatten har runnit under broarna. Jag hade tappat bort några av dem ur mitt vardagliga sinne.

En dag i helgen som gick öppnades en lucka till mina ungdomsår, en lucka som jag inte öppnat på förfärligt länge – närmare 30 år.

- Hej, är det du?!? - Men det är ju inte klokt, konstaterade vi unisont. Ett möte av sällan skådat slag. Verkligen helt galet. – och tänk, just här av alla ställen!

Vi var som syster och bror + bror. Det har gått närmare 30 år. Long time no see - onekligen.

Just ätit lunch med ”systern”. Ser fram emot att träffa brodern också, liksom deras respektive familjer – liksom deras lillasyster som bara var 5-6 år när det begav sig.

Sallad på Rival och en liten odyssé genom våra respektive liv. Tiden kändes knapp. 1 min/per år och person. Misstänker att det blir fler gånger, fler minuter.

Känner mig rik och glad. Sätter upp två nyfunna gamla vänner på kontot över allt det goda i livet.

//doc.