Att få input och pusslet att gå ihop

Detta magiska livspussel som vi små medborgare pusslar så frenetiskt med.

För ett ögonblick ser pusslet ut att ligga på plats, men bara ett ögonblick därpå saknas en bit eller två – eller så har hela låda med bitar vält ut på golvet.

I går morse lämnade jag radhuset för en späckad dag på nybyggda Marriott på Kungholmen. Vågade knappt titta bakåt när jag sa hej och stängde dörren, där inne var vardagen förbluffande påtaglig.

En spännande dag i riskens tecken väntade. Det var ett rent nöje att moderera eventet arrangerat av SWERMA och själv också säga några ord rörande risk - my side of the case.

Flera oerhört intressanta talare som guidade oss genom allt mellan legala krav och spännande utmaningar som Risk Managers har på sitt bort. Hur driver man t.ex. ett projekt som Citybanan? Vi som var var där vet mer! Tack Ulrika Sandahl.

Mikael Andersson – underbara människa där – tog med oss på en resa som vi sent ska glömma om hur han gör det omöjliga möjligt. Mikael berättade att han idag lever sin dröm – varje dag.

På bilden ser ni Micke hoppa studsmatta – med blyväst på. Utan västen var det inte längre någon utmaning.

Många av oss andra som dagligen jobbar på att göra det möjliga omöjligt skulle må bra att ta av oss den mentala blyvästen som vi bär omkring på. Tack Mickael, min väst känns redan lättare.

Sen kom det att handla om risker på ett personligt, ärligt och naket sätt. Det kom att handla om risker som inte går att försäkra bort. Såsom det fungerar i livet i stort. Tack Ebba Lindsö, väldigt intressant, mkt personligt och högst unikt.

Med blommor i hand och sinnet fullt av intryck anlände jag åter i förorten. De små hade skrikit sig hesa och en av de större var på disko.

Jag hade hunnit tänka i taxin att ”hua” – som man säger i norrland – detta var en lååång dag. Glömde dock bort att den inte varit den minsta lång i jämförelse med hur min frus dag hade gestalta sig.

Hennes dag hade varit lång på riktigt. Hennes sällskap hade inte bombat henne med konstruktiv input.

Äntligen natt, typ. Minstingen fick feber och ont i sina öron. ZZZzzzzzömn börjar bli en bristvara…

Min fru, precis som alla andra föräldrar som är hemma med de små, borde få gratis spa betalt av den arbetande partnern – varje helg. Varför inte köra mamma-spa på Hasseludden på helgerna? De pappor som är hemma får också gå.

Pusslandet fortsätter på alla plan, några bitar är på vift, men på det stora hela ser det bra ut.

Just landat i djupaste Småland för veckans sista jobbinsats på - at Kosta Boda Art Hotel.

Sen helg och tid för att leta rätt på de bitar som behöver finna en plats i pusslet - innan nästa vecka tar vid.

Allt gott//doc.

ps. Min wingmate dagen till ära är kocken Markus Aujalay - känd för bl.a. god mat och en taxiresa med dr air: se bild.

Ska försöka lura av honom några fast track to success-recept som jag kan dra ut rock-/kockärmen och överraska där hemma. Det är hög tid. ds.