måndag 14 mars 2011

Risk

I helgen som gick så hade vi riskbegreppet högt upp på “agendan”.

Först risk på vardagsplanet.

Vi hade bjudit in till kalas då 4 åringen skulle firas. Hon fick själv bestämma vilka som skulle komma och det blev 9 inbjudningar som gick ut – varav ett in blanco som ni vet by now.

Beslutsregeln säger lika många gäster som år -> 4 år -> 4 gäster. Men det är alltid någon som inte kan, osv – tänkte vi. Vi tog ”risken” och vi fick hantera den då 8 festglada medborgare dök upp! Nåväl, ett lyckat kalas – viktigast av allt - även fast 5 år och fem gäster sounds good inför fortsättningen, haha!

Sen var det slut på det roliga.

Det som utspelar sig i Japan är så oerhört att det knappt går att ta till sig. Lite senare i veckan ska jag prata på ett beslutsevent och har skrivit en anteckning om att The brain is a bounded machine and the world is a confusing place. Ja, nog är det så – indeed. Det går inte att ta in allt det som sker.

Först tsunamin i sig och sen allt som följt därefter med bland annat "kärnkraftsproblematiken". Många har ställt sig frågan - hur kan man bygga kärnkraftverk i områden med så stor risk för jordbävningar?

Relevant fråga och svaret väldigt enkelt; man har haft få eller inga alternativ för att klara elförsörjningen i landet på annat sätt…

Någon berättade i den Svenska pressen om ett tidigare besök på ett av de nu drabbade kärnkraftverken. Enligt Japansk expertis var det toksäkert byggda och skulle i princip gå att ställa upp och ned. Kanske hade det gått, men nu kom vatten i stället…

I teorin är det ingen skillnad på teori och praktik, i praktiken är det dock det – tyvärr…

Satt på träningscykeln på gymet igår och tittade tårögt på bilder där de räddade små barn ur bråten som flöt omkring i en av de drabbade städerna. En bild säger mer en tusen ord.

På nätet såg jag sen bilder på det tåg som hade försvunnit, inte mycket kvar av det. Ett tåg som försvunnit?

Lite is på rälsen och några timmar utan ström känns som rätt ok, så här med lite perspektiv.

Tankarna går de 10.000-tals som dött i Japan, till de miljoner som lever i ovisshet och sorg…

...vi har det bra, så oerhört bra.

//doc.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar