hotell-rehab

Borta bra men hemma bäst (kaffe)

- Vad tidigt du är vaken, sa servitrisen på frukosten i går.
– Ja, jag är från Swiiiden serru och därav tidsomställningen, you know.

- Aha, jag har varit i Tampere i Finland 7 gånger. Pratar du finska?
- Men självfallet, I do.

På lunchen serverades jag av en Korean som egentligen bodde i Venezuela men som nu jobbade 6 månader i Toronto. Han utlovade mycket gott kaffe, se bild på hans t-shirt. Han höll sitt ord sisådär.

- Jag reste en del i Venezuela 1987, berättade jag.
- Men det är ju 25 år sedan, konstaterade han och tittade storögt på mig.

På tal om kaffe och på tal om att borta bra men hemma bäst. Jag får akta mig så jag inte blir en sådan där Sällskapsresan-typ som tar med knäckebröd när jag åker bort.

Men kaffe kommer jag ta med – var så säkra. Jag anade oråd redan vid min ankomst då jag konstaterade att hela stan var ett Starbucksnäste…

Jag skrev på FB igår att jag hellre begår seppuku än dricker kaffe från Starbucks - och jag står vid mitt ord. Allvarligare än om datorn går ned.

Längtar efter de mina, massor. Känns som att jag varit på hotell-rehab och fått sova några nätter.

Kommer strax hem med laddade batterier och ett uppdämt behov efter bl.a. gott kaffe!

Nu frukost med perfekt knaperstekta bacon - världsklass!//doc.