Nobelprissyndromet - not

Imorgon ska jag skicka in en krönika som går i tryck i början av maj.

- I hur många ex. går den ut i och när skulle den vara inne, frågade en person.

Den går ut i 210.000 ex, + nätet, den ska vara inne på fredag och jag skriver den i morgon.

- I morgon, men hur vet du att du får ihop det?!?

Jag har gjort det förr, det är det ena. Det andra är att om jag har i morgon på mig så är det i morgon som gäller.

En bekant påbörjade sina doktorandstudier i början av glada 70-talet i Umeå. Han disputerade ca.35 år senare.

Han led av det s.k. nobelprissyndromet; när man tror att allt man släpper ifrån sig ska vara perfekt – världsklass.

Det brukar resultera i att man inte vill släppa ifrån sig särskilt mycket alls.

- Ja men tänk alla som kan läsa det du skriver då, tänker du aldrig på hur de granskar dina texter?

Ne, det gör jag inte - de har inte tid.

…och skulle de råka ha tid – och ngt konstigt smugit sig in texten – så litar jag på att det gamla Finska talesättet ”den tokige ser inget och den kloke säger inget” också gäller i detta land.

Allt gott//doc.