Missade tåganslutningen till Falkenberg med 3 min. Anlände 8 minuter innan det var dags att tala. Var färdig med mitt prat 8 min innan taxin skulle gå tillbaka mot tåget från Falkenberg. Onekligen lite tight.
Missade sen tåget till Stockholm med 3 min i Göteborg.
Strax innan tåget skulle gå så fick jag ett första "kvitto" på att också jag var invigd i familjens exklusiva skara av mag-/kräksjuka.
Några mail, sms, samtal och 45-min senare hade vännerna på TF lyckat få fram en riktigt bra ersättare för fredagen. Att veta att det alltid blir bra även när det inte blir som tänkt är verkligen en trygghet - för alla inblandade.
15 timmarsdagen, som sen avrundades i bedrövligt skick med dryga 3 timmar på x-2000, kändes som 12 dygn.
Väl hemma blev jag satt i karantän i ett av gästrummen, eller rätta sagt i gästrummet. Singularis, rätt ska vara rätt.En släng av något dylikt gör att man måste ”stanna upp” en stund, man har inga alternativ.
Stanna upp och känna tacksamhet för att man inte drabbats av något allvarligt, tacksam för att blåbärssoppa och knäckebröd räcker som medicin.
Andra "bieffekter" av att sitta i karantän har varit att jag lyckats, när krafterna väl börjat återvända, skriva nästa veckas CFO-krönika och också förbereda tisdagens fullbokade seminarium om Den moderna beslutsfattaren på Connecta.
Baksidan av karantänvistelsen är känslan av att vara så nära familjen, stora och små, men inte kunna pussa på dem.
Hmm…, kommer ut med uppdämda behov inom kort – beware: stora som små☺
Allt gott!//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar