Åter i förorten, åter i vardagen.

Sitter hemma och förbereder ett spännande och mycket annorlunda uppdrag som jag ska köra i morgon.

- Jag har ont i halsen, sa 5-åringen i natt.

Dags för vab-dag nr: xx (?).

Pling, ett mail damp ned. "Är du på väg, jag har skrivit 09.30 i min kalender."


Ne, jag var inte på väg. Hade helt missat att avboka mötet efter natten som var och den därpå följande morgonen...

Har nog inte missat mer än en handfull möten (inkl. luncher) - max - på detta sätt.

Hann tänka att: det var tur att det inte var en kund utan bara en vän. "Bara" en vän?

Ska bjuda på god lunch inom kort istället och berätta det jag redan skrivit, att jag verkligen är sorry, sorry, sorry för att drälla med hennes tid!

Glad vecka där ute alla människorbarn//doc.