Förr ngt år sedan färdades jag och kocken Markus Aujalay genom mörkaste Smålandsskogar, vi skulle till Kosta Boda och tala på en bolagsstämma om jag inte missminner mig.
Markus berättade om någon undersökning där man frågat människor vad de allra helst ville ha (för mat) när de blev bjudna hem till någon. Svaret var lite oväntat kalops. Det här med köpekakor som Åsa-Nisse-klanen lyfte fram som ngt fint anses numera vara passé. Folk vill ha ngt genuint, ngt som andra lagt ned tid&själ i, t.ex. kalops.
Jag kom att tänka på denna historia när jag fick presenter då jag fyllde år häromdagen, när jag fick denna fantastiska blomsterboll av sexåringen. Hon hade suttit i timmar för att vika, färglägga och konstruera. Genuint engagemang som gick rakt in i mitt hjärta!
Sen, som alltid numera, kul med alla glada tillrop och grattishälsningar på FB. Svarade, om än kort, personligt på varje gratulation och tillbaka kom ännu mer!
Nu packa, i morgon går färden norrut för business & pleasure//glada//doc.
Markus berättade om någon undersökning där man frågat människor vad de allra helst ville ha (för mat) när de blev bjudna hem till någon. Svaret var lite oväntat kalops. Det här med köpekakor som Åsa-Nisse-klanen lyfte fram som ngt fint anses numera vara passé. Folk vill ha ngt genuint, ngt som andra lagt ned tid&själ i, t.ex. kalops.
Jag kom att tänka på denna historia när jag fick presenter då jag fyllde år häromdagen, när jag fick denna fantastiska blomsterboll av sexåringen. Hon hade suttit i timmar för att vika, färglägga och konstruera. Genuint engagemang som gick rakt in i mitt hjärta!
Sen, som alltid numera, kul med alla glada tillrop och grattishälsningar på FB. Svarade, om än kort, personligt på varje gratulation och tillbaka kom ännu mer!
Nu packa, i morgon går färden norrut för business & pleasure//glada//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar