Veckan som gick

gick i vab:andets, jobbandets och resandes tecken. Skönt med helg. Lite tid att hinna landa innan de sista veckorna innan semestern tar vid. Nu nya tag, men först en tillbakablick som sagt.

De små har bland annat roat sig med att bygga en affär och bjuda ut diverse varor till försäljning. De ser ut som säljande typer men tappar snabbt den affärsmässiga hållningen om inte kunderna är dem tillmötes (framförallt den av den av dem som är ngt kortare än den längre).

I torsdags var jag i Helsingfors och talade på galet vackra Finlandia Huset, ett av Alvar Aaltos många sköna, enkla och stilrena skapelser. Redan i taxin kände jag hur det kändes i hela kroppen att omgärdas av allt det finska som jag någonstans saknar. Språket, byggnaderna, kynnet. Solens strålar värmde gott och jag blickade ut över staden med dagens "venue" i ryggen.

Lunch på klassiska Lasipalatsi på Mannerheimgatan, vackert, enkelt och galet gott.

Därefter dags att möta upp med de finska beställarna och deras gäster vid eftermiddagsfikat som bestod av klassiska finska rågmackor - less is more.

Inga krussiduller, bra för magen och kaffekopparna i rakaste rader jag någonsin skådat.

Idag vab och imorgon tidigt flyg via Riga till Vilnius för ett stort och roligt event där jag är keynote och presenteras på följande vis:

"Dr. A. Riabacke dalyvavo kaip pagrindinis pranešėjas daugelyje įvairių renginių, pavyzdžiui: susitikime „Oracle’s Nordic Partner“, IBM forume ir renginyje „SAP Butterfly Event“. Be to, Dr. A. Riabacke sakė pagrindinę kalbą per Stokholmo ekonomikos mokyklos verslo magistro diplomų įteikimo ceremoniją ir kalbėjo susitikimuose su aukščiausiais didžiųjų pramonės įmonių (ABB, „Volvo“, „Ericsson“ ir Švedijos įmonių konfederacijos) vadovais."

Se gärna denna nya (4-sidiga) info-pamflett på engelska -> läs begrunda och skicka till 120 valfria internationella affärskontakter och avlägsna släktingar.

Resultatet kommer inte låta vänta på sig, 12 värdefulla gåvor kommer att trilla ned i er trädgård - från ovan där - senast på midsommarafton. Trust me - I´m a doctor.

Allt gott och bästa start på veckan!

Det kan bli rekord även fast det inte blir som man tänkt

Den gångna våren har varit all time high på vab-fronten. Ingen gång under småbarnsåren 1993 – 2012 har jag varit i närheten av dessa siffror. Helt enkelt ett svårslaget rekord.

Har hunnit tänka tanken att om inget allvarligt tillstöter, dvs. livshotande, och vi håller oss till förkylningar, feber, magsjuka och dyl. så kommer nog detta rekord stå sig långt bortom min epok.

Men rekord är som bekant till för att slås och innan bläcket ens hunnit torka i familjens rekordböcker så dök chansen upp som en blixt från klar himmel och stavas: v.a.t.t.k.o.p.p.o.r! (visste ni att det är lika ok och använda vattenkoppor?)

Nu löst av frun är således själv just tillbaka i förortsboningen efter en härlig dragning i Solna. Cheferna där var resultatorienterade och tog efter min dragning genast fram utvärderingen ”live”. Resultatet lät inte vänta på sig – det är en skala 0-10 ni ser på bilden - och jag tackar och bockar ödmjukt!

En liten fågel viskade också i mitt öra häromdagen att jag på de senaste 90-utvärderingarna för Talarforums kunder har ett snitt på 4.8 (skala 1-5). Det är i någon mening mitt säsongsrekord, eller SB kanske är mer korrekt benämning.

Stolt men inte nöjd som Per Nuder skulle uttryckt saken. Rekord är till för att slås. Börjar redan imorgon då jag ska tala i Finlandiahuset i Helsingfors. Ska bli kul och väldigt speciellt, tror min kära mor ovan där är både stolt och nöjd.

Två säsongsrekord på en och samma dag, kan inte bli bättre, och jag misstänker att det förstnämnda kommer att bli svårslaget när vi lägger de kommande veckorna till det aggregerade resultatet!

Vill man så kan man!//doc.

V.A.B – vad bra det ändå blev

Hörde min frus röst någon gång på morgontimmarna;

-       "Jag tror att Maximilian har feber."

När en mor tror sånt så är de så, de känner sina små troll som en del av sitt eget jag. Vi konstaterade unisont att detta var inte ”rätt vecka”. Hon har fullt med möten, jag likaså och tre gig i Stockholm och Helsingfors.

Rätt vecka? Alla som lyckats pricka in ”rätt vecka” för vab upp med handen. Ingen? Misstänkte väl det. Det är liksom inte så livet fungerar. Sagt det förr och det tål att upprepas: Människorna planerar och gud skrattar.

Vilka möten har jag? Börja med att ställa in dagens lunch. Kanske jag kan ta telemötet i alla fall?

Sen, så sakteligen börja gilla läget. Nu är det som det är, även fast ngt oplanerat. 5-åringen fick ta sparkcykeln till dagis. Jag strosade dit i min förortsmundering, Converse och keps.

Redan på väg tillbaka kändes det som att detta kommer bli en alldeles utmärkt dag, även fast den inte blev ”såsom jag hade planerat”.

Lite Ipren till sjuklingen, en stor kaffe till mig och nu sitt/-ligger vi här i soffan bröst mot bröst, pappa och son. Försöker suga i mig av lugnet, försöker att konservera denna stund - en stund mitt i livet. 

Vad bra det ändå blev, kanske bättre än planerat//doc.

Dagens i-landsproblem

Plockade ihop mina attiraljer för dagens ToR tripp till Linköping och märkte då att jag inte hittade mina hörlurar. Det var inte vilka hörlurar som helst utan mina Noise Cancelling Sennheiser PXC 450.

Läser på nätet att ”Noise cancelling-tekniken är inte helt ny, även om det först är på senare år den hittat ut till produkter som vanliga löntagare har råd att köpa. Från början användes tekniken mest av piloter som tyckte om att kunna höra kontrolltornet utan att landningsanvisningarna dränktes i brummandet från fyra propellrar.

Och det är också precis den typen av ljud som lurarna än idag hanterar mest effektivt: statiska, lågfrekventa brusmattor. Så kallat akustiskt brus.”

Med dem kan jag färdas i min egen lilla värld, där jag trivs som allra bäst. Nu sitter jag här med ett par gamla Technics-lurar och saknar mina PXC 450. Livet är hårt mot de hårda, det blir inte alltid som man tänkt sig – med det verkar gå bra i alla fall:-)

It is not the Strongest of the Species that Survive, nor the Most Intelligent, but the One Most Responsive to Change."(C. Darwin)

Glada//doc.

lev det liv du vill leva, nu ->

Pratade med en mycket god vän idag, den ena av mina två bästa. Vi pratade, som så ofta förr, om livet i stort som smått.

- Vad tror du det är som gör att man tar de avgörande besluten i livet och på jobbet? frågade han.

Det som jag sett, och själv upplevt, är att de allra största och viktigaste besluten sällan tas med mindre än att man måste. M.a.n. m.å.s.t.e, av ett eller annat skäl. 

De flesta verkar vara mer måna om att det inte ska bli fel än att det ska bli rätt. viktigare att leva som alla andra för då kan det ju inte bli alldeles fel - eller hur?! (och skulle det ändå, vilket gud förbjuder, bli fel så står man inte där ensam). 

Ngt av parametrarna tid, pengar eller hälsa ligger ofta till grund för att ha framkallat detta måste. Inte sällan för att pengarna tryter, hälsan sviktar och/eller tiden är knapp.

I affärsvärlden förstår man vikten av att vara proaktiv, men fattar ändå alldeles för få proaktiva beslut, förrän man verkligen måste – dvs. när det håller på att barka alldeles åt ni vet vad (och då är det ofta redan försent).

Hur gör då jag som har 400 – 600 akademiska poäng (lite beroende på om man använder det gamla eller nya sättet att räkna) - kan allt detta vara till någon hjälp tro?

Vet ni, jag fungerar – i bästa fall – som de flesta andra. I princip inte ett enda av de riktigt stora besluten har jag tagit ”tack vare” min hyggliga skolning på området. Ne, det är av helt andra skäl, på helt andra grunder.

Idag är det exakt 10 år sedan som vi fick veta att min dåvarande fru och livskamrat var allvarlig sjuk, vi fick veta att framtiden var ”oviss”. Alldeles för snart fick vi också veta att tiden höll på att ta slut, vilket den också gjorde.

Under åren som följde tog jag mängder av, milt uttryckt, konstiga beslut – jag var inte vid mina sunda vätskor. Denna resa tog mig till ett stadium då allt höll på att alldeles barka åt ni vet vad.

…det var då jag hade hamnat i mitt "måste-läge". Då var jag tvungen att fatta beslut om att leva eller inte leva, lite förenklat. 

Denna historia har också fått mig att förstå vikten av att fatta stora som små beslut medan tid finnes. Dessa erfarenheter har jag fått hårdkodade till mig.

Jag galet tacksam för allt det goda som allt detta trista ändå fört med sig. Det har fått mig att fatta beslut som jag aldrig annars hade varit i närheten av - istället hade jag hade skjutit på det och sikta in mig på att ta det ”sen”.

Dessa erfarenheter hjälper mig dagligen att fatta beslut, de ger mig mod att våga satsa, de hjälper mig att plocka livets frukter utan rädslan att göra fel – för vad är det värsta som han hända?

glad fredag & go helg - fattas bara annat!//doc.

    

änmanslut - förrn.n. m.å.s.t.e, en av att vara proaktiv, men fattar ändå alldeles för få proaktiva beslut - förrn.n. m.å.s.t.e,

hade igår tänkt...

att skriva om lite av varje med kopplingar till nationaldagen, men så blev det inte. Tiden flög iväg och vi har haft någon form av "baksmälla" efter en galet hektisk vår som kröntes med festligheterna förra veckan.

Kom ändå att tänka på det här med Sverige och traditioner, kom att tänka på stundande fotbolls-EM och midsommar som är på intågande.

En rolig grej som jag jag var med om - i allra högsta grad - för närmare sex år sedan var under midsommarfirandet i en liten stad i norr. Vi begav oss till stadens norra berg (ja, det är så man delar upp tillvaron där, norra berg, södra berg, bergsåker, (in-) dalar, etc).

Sverige skulle på midsommardagen möta Tyskland - i EM som arrangerades i just Tyskland - och midsommarafton till ära drog jag på mig Tyska landslagströjan.

Resten är historia, Tyskland åkte ut i semin om jag inte missminner mig och jag begav mig söderut. Slutet gott, allting väl.

glada//air

Vad utmärker ett bra beslut?

Frågan ovan var den första som opponenten - Dr. Alec Morton från London School of Economics - ställde då min fru försvarade sin avhandling i torsdags.

De därpå följande diskussionerna blev intressanta och frågorna vassare. Såväl opponenten som försvararen skötte sig med bravur. Betygsnämnden var rörande eniga i sitt utslag och professor Harald Kjellin fick förtroendet att förkunna resultatet.

 En enorm LÄTTNAD infann sig och i bakgrunden ser vi en stolt pappa applådera och njuta av denna speciella stund. Kan inte ens föreställa mig känslan som förälder.

Ett arbete som pågått i närmare 10 år, inkl. några år av barnledighet, hade i och med detta besked nått målsnöret!

Kvällens festligheter kunde snart ta vid och professorer och doktorer skrattade och log - sida vid sida - med folk från samhällets alla hörn och klasser.

...mitt i allt detta satt jag, en arbetarpojk från Norrköping, och tittade beundrande på min fru...

I mitt öra viskade ett av våra barn -11-åringen - att även hon ville hålla ett tal. Hon berättade hur mycket hon älskade henne av HELA sitt hjärta, hur stolt hon var denna dag och att hon sett hur hårt hon hade jobbat för att bli färdig med sin Ph.D.

Hon höll sitt tal på klockren engelska. Inte ett öga var tort, inte ett enda så långt ögat kunde nå.

Per min bästa vän satt och torkade tårarna och undrade "vafan som hände?", "jag är ju ingen lipsill" som han uttryckte det. Jag sa inget, men tänkte samma sak, log och torkade mina.

...jag tittade på min fru, så vacker, så klok, varmhjärtad, intelligent, sexig och helt underbar livskamrat. Det fick mig att ännu en gång tänka på orden från Peter LeMarcs skiva Bok med blanka sidor där han sjunger att:

"Jag är stolt att gå vid din sida, stolt att kalla dej min

Stolt att gå i din närhet, stolt, stoltare än någonsin

Jag är stolt att bära din börda, stolt att dela halva din skuld

Stolt att dela din glädje, stolt att bära denna ring av guld"

Grattis till din doktorsexamen min älskade, jag är stolt över att gå vid din sida, stolt över att bära denna ring av guld...

//dr. riabacke nr:2

Så fattar du beslut utan att våndas

"Yrkeslivet är fullt av val. Många drar sig för att ta viktiga beslut av rädsla för att det ska bli fel. Men att inte göra ett val är också ett beslut.

– Både i högsta ledningenför orga­ni­sationer och företag och hos enskilda individer råder det en beslutsvånda. Det påverkar givetvis arbets­resultatet, säger Ari Riabacke, som är beslutsanalytiker, forskare och konsult.

Han menar att beslutsångesten i mycket handlar om att vi vill undvika risker. En annan orsak är att sökandet efter konsensus dras till sin spets."

Klicka genast HÄR och läs hela artikeln!

Glada//doc.

mycket kretsar kring

den stora dagen i morgon då frun ska försvara sin doktorsavhandling på inst. för data- och systemvetenskap vid Stockholms Universitet.

Normala tankar som dyke upp hos doktorander i det här läget - utöver 6.000.000 miljoner saker som ska fixas i sista stund - är "tänk om opponenter ställer frågor som jag inte kan svara på...", etc, m.m. och dyl.

Min uppgift är bara att finnas till och coacha med glada tillrop om att det kommer att gå alldeles utmärkt - vilket jag är 1.000 på - och plocka fram lite goa argument om svaren mot förmodan skulle tryta.

Vi gick igenom listan (klicka här för att få upp en bättre bild/större lista) ovan och skrattade så tårarna sprutade vid dagens frukost, känns verkligen som att inget har lämnats till slumpen!

Glada//doc.

tveksam

"Överhörde" just på lunchen: 

- "...sen är det "bara" att trycka på knappen..."

Varför blir jag alltid lite tveksam, skeptisk?

fil//doc.

tidig morgon

solen skiner och jag sitter på Pendeln norrut - Bålsta nästa. På Aronsborg väntar 120 chefer och jag har fått stor konstnärlig frihet.

...och när friheten är som störst, när förtroende är som bäst - så är jag som starkast. Per Naroskin lär ha sagt att vi är aldrig så starka som när vi är oss själva.

THIS IS ME:

Igår skrev jag på FB: "Att verkligen vara den jag är har tagit mig närmare 47 år - bättre sent än ännu senare". Fick många "like". Idag ska jag prata om bl.a. ledarskap och vikten av att våga vara den man är, viktiga saker - annars är det lätt att försöka bli någon som som man tror att andra vill att man ska vara.

Läser också i Intelligent Life, från det ena till det andra, om vad FB gör med oss och våra liv. Åldern för att ta körkort har t.ex. stigit i USA. Vad ska man med körkort till, vi "träffas" ju ändå?!

Allt gott och bästa dag till er alla, glada//doc.

ps. kul grej by the way, maj är all time high med läsare på bloggen - tack! ds. 

Full fart vecka

Tre spännade gig denna vecka, blandat med två dagar stängt på dagis, en moster som kommer till vår undsättning tillsammans med en underbar svärmor, frun som försvarar sin doktorsavhandling på torsdag - och förhoppningsvis sover på hotell natten dessförinnan för att vara någorlunda utvilad, några möten i bankkvarteren och VD:n på ett bolag (kanske göra lite "nytta" också), plus göra bordsplacering och lite annat. 

"Har man koll på allt så går det inte fort nog" lär Mario Andretti has sagt när det begav sig.

Ne, men lite mkt är det nog nu. OCH då märkte jag vad bra drogen "shopping" funkade under lunchen idag.  "Whoever said money can't buy happiness didn't know where to shop" har bland annat vår allas David Lee Roht sagt en gång i tiden. Så rätt, så rätt även fast den - happinens:en - är förgänglig och oftast förhållandevis kortvarig. Men visst är det kul att bara vara craZy på den fronten - om så bara en gång vart 10:e år :-)

Se en sådan rar liten ärta till objektiv det blev inhandlat, så söt, så avancerad, så oskyldig. Kommer komma väl till pass. Visste nog inte riktigt hur mycket jag behövde den, man kan ju inte veta allt.

Allt gott och skruva nu ned tempot en smula - ok?! Bra, själv träna innan färden mot förorten tar vid. 

Glada//doc.

några bilder...

säger mer än 23.000 ord. Lite i steget just nu - hämta på dagis innan det blir "bada" och tacosfix - så jag låter bilderna i princip tala för sig själv.

"Typiskt", solskyddet tog slut efter någon timme på kontoret:-)

Dags att slå igen datorn och paddla hem. En av säsongens bästa dagar på jobbet - igen!

Glad helg och må solen skina på er!//doc.

tidig morgon - mot norr

Kände mig alldeles berusad efter gårdagen på jobbet, fick så mycket. Känner mig privilegierad.

Det är sällan jag har möjlighet att stanna kvar och lyssna på andra men igår lyckade jag med det och det är jag glad för.

Björn Söderbergs Nepal-story var härliga att  lyssna på och Anna Dyhre r.o.c.k.a.d.e employer branding så att hela Grand gungade. Tack båda och alla andra för massor av INPUT!

Jag tankade intryck och energi och jag tänkte på det faktum att man inte kan - på sikt - ge mer än man får.

Efter en dag på Grand Hotell vad det dags för picknick på dagis. Vädergudarna var med oss och det var uppskattat av stora som små.

Därefter storhandla, hämta från simhoppsträning och lägga sista pusselbitarna på plats inför dagens uppdrag i Norrland.

Härlig morgon och ett underbart liv - att få göra det jag brinner för. På tal om det, vad har du för drömmar, gör du det du brinner för? Om inte - varför?

Björn (nämnd ovan) ställde samma fråga igår. Det vanligaste svaret är "...om jag hade pengar". Han berättade också att de flesta företagen i världen idag startas av kvinnor som tjänar mindre än 2 dollar/dag. Intressant - eller hur?!

Glada//doc.