lev det liv du vill leva, nu ->

Pratade med en mycket god vän idag, den ena av mina två bästa. Vi pratade, som så ofta förr, om livet i stort som smått.

- Vad tror du det är som gör att man tar de avgörande besluten i livet och på jobbet? frågade han.

Det som jag sett, och själv upplevt, är att de allra största och viktigaste besluten sällan tas med mindre än att man måste. M.a.n. m.å.s.t.e, av ett eller annat skäl. 

De flesta verkar vara mer måna om att det inte ska bli fel än att det ska bli rätt. viktigare att leva som alla andra för då kan det ju inte bli alldeles fel - eller hur?! (och skulle det ändå, vilket gud förbjuder, bli fel så står man inte där ensam). 

Ngt av parametrarna tid, pengar eller hälsa ligger ofta till grund för att ha framkallat detta måste. Inte sällan för att pengarna tryter, hälsan sviktar och/eller tiden är knapp.

I affärsvärlden förstår man vikten av att vara proaktiv, men fattar ändå alldeles för få proaktiva beslut, förrän man verkligen måste – dvs. när det håller på att barka alldeles åt ni vet vad (och då är det ofta redan försent).

Hur gör då jag som har 400 – 600 akademiska poäng (lite beroende på om man använder det gamla eller nya sättet att räkna) - kan allt detta vara till någon hjälp tro?

Vet ni, jag fungerar – i bästa fall – som de flesta andra. I princip inte ett enda av de riktigt stora besluten har jag tagit ”tack vare” min hyggliga skolning på området. Ne, det är av helt andra skäl, på helt andra grunder.

Idag är det exakt 10 år sedan som vi fick veta att min dåvarande fru och livskamrat var allvarlig sjuk, vi fick veta att framtiden var ”oviss”. Alldeles för snart fick vi också veta att tiden höll på att ta slut, vilket den också gjorde.

Under åren som följde tog jag mängder av, milt uttryckt, konstiga beslut – jag var inte vid mina sunda vätskor. Denna resa tog mig till ett stadium då allt höll på att alldeles barka åt ni vet vad.

…det var då jag hade hamnat i mitt "måste-läge". Då var jag tvungen att fatta beslut om att leva eller inte leva, lite förenklat. 

Denna historia har också fått mig att förstå vikten av att fatta stora som små beslut medan tid finnes. Dessa erfarenheter har jag fått hårdkodade till mig.

Jag galet tacksam för allt det goda som allt detta trista ändå fört med sig. Det har fått mig att fatta beslut som jag aldrig annars hade varit i närheten av - istället hade jag hade skjutit på det och sikta in mig på att ta det ”sen”.

Dessa erfarenheter hjälper mig dagligen att fatta beslut, de ger mig mod att våga satsa, de hjälper mig att plocka livets frukter utan rädslan att göra fel – för vad är det värsta som han hända?

glad fredag & go helg - fattas bara annat!//doc.

    

änmanslut - förrn.n. m.å.s.t.e, en av att vara proaktiv, men fattar ändå alldeles för få proaktiva beslut - förrn.n. m.å.s.t.e,