Pratade med en person för några veckor sedan, det gällde en jobbgrej. Det var visst ngt väldigt viktigt. När har det inte varit det? undrade jag.
Väldigt "viktiga personer" skulle man få träffa och det var väldigt viktigt att vara väldigt seriös. Mmm, okej, IC.
Funderat en hel del på det där mötet alltsedan dess och inte minst på hur man blir sådär dödligt seriös och viktig, och inte minst hur man förväntas uppträda när man ställs öga mot öga med de som förärats med denna upphöjdhet? Är inte alla människor, by the way, lika viktiga?
För mig är det viktigt att känna av, läsa människor och miljöer - tror det kallas för social kompetens eller ngt dylikt - och möta personer man möter där de är och att möta personer med respekt oavsett var på "skalan av viktighet" de råkat hamna under livets gång.
OCH, och nu kommer det viktigaste av allt - att samtidigt förmå att vara sig själv så långt det bara går. Man är aldrig så stark som när man är sig själv. Aldrig.
Det kanske inte funkar alltid och överallt men då finns det andra som i stället kan kliva in - vara sig själva - och bidra på bästa sätt.
Att vara sig själv är seriös business, kanske det viktigaste av allt, det motsatta kan nog t.o.m. vara skadligt för själen och oseriöst - inte minst mot sig själv.
Glada//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar