Så, vem är rik - på riktigt?

Vad är rikedom?  Googlar lite raskt på rikedom (wiki) och blir föst mot ”förmögen”. Rik = med förmögen. Mkt pengar = med rik. Känns förlegat. Men så har det varit av tradition och så är det än idag.

Wiki tar även upp det hela utifrån ett historiskt perspektiv och skriver att ”Människor som besitter en stor förmögenhet har genom historien spelat en framträdande roll i samhället. Samhället brukar traditionellt sett delas upp efter förmögenhet, eftersom förmögenhet är makt.” Hur viktig är då makt och, framför allt, makt över vad?

När jag, idag, tänker på makt eller ännu hellre rikedom så tänker jag inte längre på pengar. Jag tänker på livet. Alltså rikedom på riktigt. Makt över våra liv, vad vi väljer att göra – utan att låta pengarna styra våra motiv, handlingar och förväntningar.

 

Sen och lång frukost - utan stress! 

Dagishämtning - utan stress!

Men fortfarande är ”framgångsformeln” i många läger förbluffande enkel, pengar betraktas av många synonymt med framgång, med makt. Mycket vill ha mer, fast lite smakar bättre.

Vi skriver i boken Beslutspyramiden om ett intressant faktum, nämligen att det finns väldigt liten – för att inte säga oerhört liten – korrelation mellan lycka och pengar (t.ex. inkomst). När man har så att man klarar sig så räcker det långt, väldigt långt.

Vad är viktigt för dig, vilka är dina prioriteringar och vad skulle du göra om pengarna inte fick styra?

Bästa dag, gladaste helg!//doc.

Vips så var jag tillbaka i tidigt 80-tal.

Den nya veckan, full av nya möjligheter som alltid, har nu kommit en bit på väg - redan fredag. I tisdags blev det lite fixande hemma på förmiddagen med två av de små hemma en sista dag innan det åter var dags för skola och dagis.

Det stående svaret på frågan "vad önskar ni för lunch?" är "tomtegröt". I tisdags blev det tomtegröt till lunch. Medan tomtegröten puttrade på spisen och jag plockade lite så passade jag på att färdas tillbaka i tiden. Luktminnet sägs, som bekant vara det starkaste (minne) vi har, men musikminnet kan inte ligga långt efter.

Ur högtalarna strömmade SAGA In Transit, Supertramp med Breakfast in America, osv.

Vips så var jag tillbaka på Kungsgårdsgymnasiet i Norrköping och tidigt 80-tal - med allt vad det förde med sig. "Staffe" dök upp i mitt minne, liksom K. Österman. Tänk, en dag sa den sistnämnda åt oss att "grabbar, ni kan kalla mig för Öset" (typ, from now on). Jaha, ja, men då gör vi väl det, sa vi. Förstår än i dag inte varför, "Öset"? Några av de närmaste från den tiden håller jag fortfarande kontakten med, framför allt med den närmaste av dem alla - min kära vän Per.

Nåväl, grabbarna (alltså vi) var små - har jag förstått såhär i efterhand - men drömmarna var stora. Svindlande ambitioner och drömmar om rikedom och lycka - lycka som inte alls såg ut såsom lycka ser ut idag.

Livet skulle visa sig ha en annan plan för mig, stigen blev något krokigare än tänkt. Åren gick och visheten lös med sin frånvaro, jag jagade lyckan på de mest underliga ställen - på de mest konstiga sätt - och mitt i allt detta hade "facit" på de stora frågorna hela tiden hängt på en väggbonad i mitt föräldrahem i Norrköping. På denna vägbonad stod att läsa:

"Vill du glad och lyckliga bliva, denna gyllene regel minns,
sakna inte det som fattas utan värdera det som finns."

Oerhört enkelt och klokt. Varför krångla till det? I dag drömmer jag om att vi alla ska få vara friska, att vi fortsatt ska få ha mat på bordet. Allt därutöver är bonus, något litet extra - men inte längre en del av drömmen.

Häromdagen fick jag, "mitt i veckan helt utan orsak", ett par träningsstrumpor av min älskade. Detta var en stor liten grej, en liten gest innehållandes mycket kärlek och värme.

Har du mat på bordet och bara lite snor i näsan? Grattis, då är du är en vinnare och glöm inte bort..., sakna inte det som fattas utan värdera det som finns.

Önskar er alla en fin helg, Skellefteå nästa!//glada//doc.

What goes around comes around.

Just anlänt på Gullmars efter lämning på "6-års". Tar en kopp på Espresso House, lyssnar på soft musik och konstaterar att sedan - de trevliga rock-killarna - slutat här så har det börjat spelas bättre musik. Tjejerna verkar lite mjukare i sin approach. ...och där ute rullar livet på, kanske det enda vi har - who knows?!

Skrev igår på FB: Barnen leker och jag hörde 4-åringen säga "Nelly, jag älskar dig!" till sin tre år äldre syster. Hon svarade "o jag älskar dig!". Blev alldeles varm i hjärtat. Tänk, ord som vissa aldrig lyckas säga eller får höra. #love

Av de dryga 50 "like" som inlägget fick så var drygt 80% av kvinnor, män verkade inte "gilla" inlägget lika mkt - eller i vart fall så like:ade de inte lika frekvent. Tjejerna verkar lite mjukare i sin approach.

När vi nyss skulle skiljas åt så viskade jag i Nellys öra - såsom varje dag - hur mycket jag älskar henne, tackade för den underbara semi-vab dag vi hade igår och berättade att jag såg fram emot hennes familjekalas i helgen.

Idag begravs en pappa, make och tillika god väns livskamrat. Idag är det Patriks himmelska födelsedag. Helene, tänker på er - känner med er.

Ta vara på det liv som rullar på, kanske det enda vi har. Berätta redan idag för några av era nära och kära att ni älskar dem - medan tid finnes. What goes around comes around.

Bästa helg//doc. 

Uppsatta mål

Postade bilden nedan på FB idag och passade på att skicka den som mms till en gammal lumparkompis. Tuffa mål skrev han tillbaka och sen tipsade han mig att skicka det till så många som möjligt (för att det skulle bli ännu svårare att "backa"). 

Ja, så där av hamnade den även här på bloggen:-) Många tummen upp so far, ingen har dock undrat när formen är tänkt att infinna sig. Har drygt ett år på mig tills att det är dags att fylla väldigt jämt. Det är då formtoppen är tänkt att infinna sig. 

"Utan mål inget liv" får bli dagens devis!//glada//doc.

ps. det av de tre som jag tror bli allra svårast för mig att klara är simningen. ds. 

Ta effektivare beslut

Förra veckan drog frun hela framsidan på BI-bilagan som gick ut med #DagensIndustri, se framsidan nedan och klicka på DENNA LÄNK för att läsa krönikan hon skrivit!

Jag skriver, som Peter Lemarc sjunger:

Jag är stolt att gå vid din sida, stolt att kalla dej min 
Stolt att gå i din närhet, stolt, stoltare än någonsin!

Puss på dig kollegan, frun och livskamraten min!//lyckligt lottade//doc.

Kärleken väljer sina egna vägar

I dagens Aftonbladet kan vi läsa en viktig, klok och vacker krönika av Jennifer Wegerup. Hon skriver om den uråldriga sanningen - en av de få - att "Kärleken väljer sina egna vägar".

"OS i Sotji är över, debatten kring homosexuella tystnar för den här gången och det sorgliga är att vi alls ska behöva föra den, år 2014.

Jag är inte lesbisk, inte ens bisexuell, jag kunde inte ge Silvia det hon ville ha den där gången. Hennes kyssar kunde för mig aldrig bli mer än ett spännande experiment. Men jag var öppen för att pröva, hennes intresse skrämde mig aldrig, det kunde ju ha varit bättre än med en man. Det var det inte, inte för mig."

"Silvia, var är du nu? Jag skulle gärna prata med dig om allt det här, om varför vi förstår så lite och hatar så mycket.

Du har nog inte heller några svar. Men vi kan ta ett glas sammetslent vin i den toskanska kvällen.

Och jag ska se dig, se hur åren och livet bara gjort dig ännu vackrare och modigare."

#enavdevackrastebilderjagsett,kännerdenenaavdessatvåvackraochmodigakvinnor!

Klicka på länken i första raden högst upp på sidan, läs hela krönikan och sprid den gärna vidare. Låt den finna sina egna vägar precis som alla modiga människor som med åren blivit vackrare av att våga stå för vem de är - och vem de älskar. 

Glada//doc.

Finnjävel!

Läste förra veckan en artikel i Financial Times - Lessons in success from Eton and the Tiger Mother - om varför en del, bland annat författaren till den omdebatterade boken Tiger Mother, tror att judar, mormoner och kineser "do much better than other groups in the US".

Två grundläggande fenomen som man lyfter fram som svar på frågan ovan är det man kallar för "superiority complex" och "insecurity", dvs. att man känner sig i underläge (med en sämre utgångspunkt/förutsättningar i livet) och att osäkerhet i ens tillvaro är en naturligt inslag av livet i sig.

Kom osökt att tänka på mig själv. Jag skrev för något år sedan om detta, fast i annan tappning.

"På 70-talet växte jag upp, tillsammans med mina föräldrar som kommit med arbetskraftsinvandringen från Finland, i ett multikulturellt miljonprogramsområde i Norrköping.

Om jag inte missminner mig alldeles så var ett 30-tal olika nationaliteter härbärgerade i Marielund som området hette. Stämningen på gården var rå, diversifierad och hjärtlig. 

"Turkar och greker är sånna som man steker, vill man ha mera är det bara att importera"-ramsan fick man lära sig på gården. Finnar (som jag), chilenare, jugoslaver, italienare med flera - det vill säga alla mina kompisar i skolan och i fotbollslaget - ingick by default i tänket men rimmade inte i just den ramsan.

Så var det, bara att importera on demand. Det behövdes produktionsresurser i den svenska industrin."

#Dr air i Marielund - hösten 2013

Jag var tre år när vi flyttade dit. Varje dag frågade min mamma mig om jag lärt mig något nytt svenskt ord på gården. En dag sa jag "Finnjävel". Undrar just vad min kära mamma tänkte den dagen.

Läste vidare i artikeln att " Too much superiority, you have no incentive to lift a finger". Tror livets skola i Marielund har gett mig mer än min mamma vågade hoppas på 1968.

Tror inte heller hon hade räknat med en dag som denna. En vän i norr skrev på sin FB-sida: "Idag är det sverigefinländarnas dag. Vi är faktiskt 675000 om man räknar första, andra och tredje generationen. Om du inte själv är en i denna stolta skara så känner du säkert någon som är det. All anledning att fira!"

Så är det Peter, fira är vad vi ska göra, fira genom att jobba både hårdare och smartare - verkar ju gå bra det här!

Glada//air

Vad förväntar du dig?

Så vänner, dags för er att stifta bekantskap med vårt lilla alster "Beslustspyramiden - stegen till klokare beslut". Många som tittat i den har sagt att "...det här var ju ngt helt annat än jag trodde!" 

Många har tydligen förväntats sig något som är svårare att läsa, helt enkelt något tråkigare och istället blivit glatt överraskade. 

Lite kuriosa är också att första förlaget i Norge, liksom i Finland, som tittade i boken genast tog beslutet att publicera den redan under 2014! #glada

Så, vad förväntar du dig av en bok, skriven av två doktorer?  Klicka på HÄR och provläs första 30 sidorna!   

Glada//doc. + bästa medförfattare och fru dr. Mona

Var dag som går sin gilla gång...

Tåget rullar just nu in i Uppsala, lyssnar på "Soft Background Music" i lurarna och blickar mig omkring på livet. Igår en föreläsning i Örebro och sen hem igen. Idag var det dags att åka till Hofors och någon undrade igår "åker du hem emellan?"

Ja, jag åker alltid hem emellan om jag kan. Gillar att sova hemma, gillar att finnas där, gillar att flyga upp och hjälpa någon av de små som trillat ur sängen (...ne, gillar inte att bli väckt - men att finnas till).

Denna gång gillade jag allt extra mycket då vi i morse smög upp med presenter & ljus och väckte bästa-bästa mamma/fru, medförfattare och livskamrat Mona på hennes födelsedag - hurra, hurra, hurra, hurra!!!

På tidiga tåget norrut träffade jag sen broder Leo, ett härligt möte som blir av alldeles för sällan. I like you Leo, hoppas du hade bästa dag i Sundsvall och att du får en cooL premiärkväll på Robocop! #riispect

Strax innan jag klev av tåget i Hofors fick sen jag bekräftat det jag befarat, att en bekants man gått bort alldeles nyligen. Känner i hela kroppen med henne, med henne och deras barn. Jag ska skicka några rader redan i kväll - även fast det är länge sedan vi sågs och hördes. 

Jag ska berätta att jag tänker på dem, att jag känner med dem. Jag ska "visa mig" och låta dem förstå att jag finns här den dagen hon kanske vill och orkar prata. Mer behövs inte, mer kan man inte i detta nu.

... och jag ska försöka vara tacksam för var dag som går sin gilla gång, tacksam för hälsa, familj och vänner, tacksam för livet här och nu. #life

Bästa kväll//doc.

Fredagsmys, för oss som haft en sagolik tur.

Efter veckorna med sol och bad så har vardagslunken infunnit sig. Fyra veckor ”off”, på ett sätt som aldrig förr, har ändå förändrat scenen en smula – till det bättre. Lite mer perspektiv, lite bättre fokus.

Det var ett väl valt tillfälle att damma av livskompassen, det gamla vanliga ni vet – vad är det som är riktigt viktigt, vilka delar av livet vill vi ha mer och vilka vill ha mindre av? Sen är det bara att göra. Enkelt som en plätt för att vi är så lyckligt lottade, för att vi har privilegiet att bestämma på ett ungefär hur vi vill leva våra liv, för att vi har haft en sådan sagolik tur.

Passerade Pekka vid uppgången till Gallerian-rulltrappan och en stund senare någon lika utsatt ”kollega” till honom i uteliggarebranschen. Han låg vid uppgången från Östermalmstorgs T-bana, han låg och sov i en hög av kartonger och några trasiga filtar. SWE 2014.

Pekka och hans kollega under kartongerna har inte haft sagolik tur, någonstans under resans gång har det gått fel. Det slog mig att det kunde varit jag om jag haft mindre tur och mer otur. Det kunde varit precis vem som helst av oss som i skrivande stund är på väg till fredagsmyset med familjen.

Känner stor tacksamhet när jag färdas mot det belånade lilla radhuset i en förort söder om söder, när jag alldeles strax ska få sammanstråla med mina kära, när vi ska äta hemmagjorda hamburgare med extra allt och när jag ska få somna i en varm säng i samband med sagoläsningen för någon av de små. Jag har haft en obeskrivligt sagolik tur.

//doc.

#intuition

Mitt svar, i en nyligen gjord intervju, på vad intuition är enligt mig:-)

Känns det rätt så är det sällan helt fel - och ofta väldigt bra! 

Bästa dag!//glada//doc.

...varva upp?

För precis en vecka sedan lämnade vi detta paradis efter närmare fyra veckors ”semester lé total”. Ambitionen med resan dit var att bara vara, att umgås på ett sätt som vardagen inte tillåter, att gå ned i varv. Vi lyckades väldigt väl, på alla plan.

Några dagar innan hemfärd stod vi med våra nyfunna vänner med det klara vattnet upp till midjan, barnen lekte, solen sken och jag undrade hur man någonsin skulle lyckas varva upp från detta igen?

Det är just det är som poängen, sa Angelica, man ska inte varva upp igen. De orden ljuder vackert i mina öron när jag denna tidiga morgon susar in mot staden på Nynäsvägen. "…man ska inte varva upp igen." Så klokt, så enkelt och ändå så svårt.

Vi går nu in i 2014 på allvar, första riktiga måndagen för våran del, och ambitionen är att vara ambitiös utan att varva upp mer än nödvändigt. Varför stressa upp sig när vi ändå inte kommer hinna med allt i år heller, och förresten vad är det vi verkligen behöver hinna med som är så viktigt – utöver att hinna umgås och njuta av livet som susar förbi?

Stay cool, allt löser sig och stressa lagom – ok? Bra! 

Glada//doc

Som alltid, det bästa i livet är gratis!

Låt oss vara extra generösa denna jul, låt oss ge varandra en gåva som inte kostar något men som är värd mer än vi kan föreställa oss. Har nu registrerat mig, det är min julklapp till er!

If you would take you should also give! Klicka HÄR och ladda ned ditt digitala donationskort rakt ner i telin - din julklapp till alla andra!

Ja, just ja, GOD JUL också!

Ta det nätt med glöggen, tänk på folkhälsan och barnen, och ha den bästa julen ever!

Allt gott!//doc

Oroa dig inte

i onödan för världsliga ting - nio av tio farhågor besannas ändå aldrig! Glad dag!//doc.

Vad är det bästa med att vara talare?

En dryg vecka sedan jag bloggade. När jag inte bloggar så beror det endera på att jag är seg – ”dåligt med mental styrka” – eller väldigt mkt att göra. På senare tid har det i allt större utsträckning varit det sistnämnda, allt mer. Mkt nu.

Förra veckan var ingen vanlig vecka, flera spännande uppdrag, uppdrag som spände över ett brett spektrum – både innehålls- och syftesmässigt.

 

Foto: Måns Lennerman

Något var av mer traditionell inspirationskaraktär, ett av WS-formats-formatet, riskanalys och dito management stod på ett annat schema och fredagens uppdrag gick av stapeln på anrika Chinateatern. Det var en speciell tillställning, en speciell dag.

2007 (möjligen 2008) satt vi, jag och min fru, där och kollade på Orup och Lena. Blickade mig omkring och kände i hela kroppen ”att en dag vill jag stå på den scenen och tala inför fullsatta läktare”. Den dagen var i fredags förra veckan. Fick gåshud redan då applåderna välkomnade mig innan och efteråt ville jag inte lämna scenen. Gåshud igen. Onekligen ett fantastiskt och väldigt speciellt jobb att vara talare.

Att det, som grädden på moset, dessutom var Finlands självständighetsdag och min pappas födelsedag – ovan där – gjorde inte saken sämre.

Senare på kvällen var jag på talarnas julfest, anlände tillsammans med mina goda vänner Anna Dyhre och Colin Moon. Det var en skön tillställning, kul att träffa nya och gamla bekanta. Massor med CRED till Annik. R. Malmberg, Johnny Sundin och Mattias Ribbing som fixat så fint och trevligt.

Ovan glada miner i tur & ordning: #Annika R. Malmberg #JörgenOom #SaraLund/ClaesSchmidt #dr.air

Efter middag var det dags för Speakers Corner, på agendan stod nio frågor uppsatta som skulle diskuteras sinsemellan dem de berörde allra mest - oss talare själva. Alltifrån diskussioner om upphovsrätt till – rätt och slätt – frågan: Vad är det bästa med att vara talare?

”Att man slipper ha ett vanligt jobb”, sa någon. Själv tänkte jag på alla fina böcker man får, för att inte tala om alla goa mackor man bereds access till på konferensanläggningarna runt om i riket.

Men, sammantaget, så landade mkt av just diskussionerna rörande den punkten i att man får vara med och göra skillnad. Sliten klyscha, I know, men det är ju det som allt handlar om.

Tillvägagångssätten är lika många som talarna till antal, men syftet alltjämt detsamma. Att få vara med och göra skillnad. Vilken gåva, vilket jobb!

Ses ute på vägarna 2014 - och om inte där så på den numera inplanerade sommarfesten 2014!

Allt gott, says glada//beslutsdoktorn//air

God morgon denna första advent!

En fråga i all hast: sugen på att "provläsa" några sidor ur vår bok? Utmärkt, håll tillgodo - klicka HÄR!

Bästa dag, klokare beslut!//glada//air #beslutspyramiden

"Beslutspyramiden" i tidningen Chef.

"Ingen läste deras doktorsavhandlingar. Då bestämde sig Ari och Mona Riabacke för att göra sin forskning mer lättillgänglig, mer "zapp-vänlig". Nu är deras bok Beslutspyramiden här. Vi fick en pratstund med makarna Riabacke." 

Klicka här och läs hela intervjun på tidningen Chef

Inom de närmsta dagarna kommer dessutom en länk där ni kan gå in och "provläsa" ett antal sidor ut boken!

Allt gott och bästa kväll ute i stugorna!//doc. 

Några rader ur ett ännu inte publicerat reportage.

Sin gilla gång

...eller ett äventyr varje dag!? Det är du som bestämmer! Äventyret i morse bestod av att ta en helt ny väg till dagis. Vi gick över berget, frågorna var många och när vi väl siktade dagis bortom skogen så sa Maximilian att "jag visste att vi skulle komma här".

Han berättade för fröken om färden över stock och sten, han sken som en sol. Jag blev alldeles varm i hjärtat av hans leende, av hans lysande ögon - av intrycken från de strapatser vi varit ute på denna tidiga morgon. Ett äventyr behöver, på pappret, inte te sig så märkligt - men verkligheten och upplevelsen kan vara svindlande. Prova du också, kanske en ny väg till kontoret i morgon. Vågar du?

Glad dag!//doc.

Planen var att komma i mitt livs form

Har alltid tränat hyggligt mycket, tidvis riktigt mkt. Nu i höst var det tänkt att jag skulle komma i form som i fornstora dagar. Det har, på sin höjd, gått sådär. Ihärdiga förkylningar i kombination med en hektisk höst har gjort att träningen har blivit lidande.

Nåväl, idag var det dags - första löpturen på väldigt länge. Hygglig "ångest" inför, men en skön känsla efteråt. Någon som är förvånad? Den bästa träningen är, som alla vet, den träningen som blir av! Just Do It!

Glad helg!//doc.