Catch up – veckan so far

I söndags lyfte vi mot Istanbul och Flins 2012,  en forskarkonferens. Redan första kvällen hann vi med att hitta bakgator och ett riktigt mysig ställe att äta på. Märklig känsla att äta nybakat bröd i förorten på morgonen - pussa barnen hejdå - och kvällsmål vid porten till Asien. Stupade i säng.

Vi är oerhört tacksamma för att vi har familj, i form av min kära moster och svärföräldrarna, som gör det möjligt för oss att åka tillsammans. Utan er, Mosteri, Hana och Tordi skulle detta inte vara möjligt. Tusen och åter tusen tack för all hjälp, och ytterligare tusen för att ni finns.

Måndag och konferensdags efter en härligt frukost på taket till hotellet där konferensgästerna härbärgerats. Ur dimmorna väcktes staden och Asien växten så sakterligen fram på andra sidan Bosporen.

Stolt över min dr fru som gjorde en stark insats på sitt track då hon presenterade en artikel om metoder för bättre beslutsfattande när alternativen är många och ibland motstridiga. Dessutom, som grädden på moset, metoder som testats empiriskt. Brains are sexy.

I övrigt alldeles för mkt Fuzzy Logic-stuk på det mesta. Mkt forskning på kammaren.

- Testat på real settings? 

- Ne, vi måste hitta ett problem först, fick vi till svar.

På kvällen ett måste besök i magiska Blå Mosken. Ett mästerverk, som om tiden står still när man är där. Man förstår att kritik riktades mot bygget på 1600-talet då det ansågs konkurrera med självaste 

Mekka (مكّة المكرمة

) – inte minst då man reste inte mindre än sex st. minaret.

Gåendes på väg tillbaka till hotellet efter en lång andradag på konferensen inträffade resans stora äventyr. Vi hade bestämt oss för att gå hem och överraskades av störtregn. Just då, som en blixt från klarhimmel (fast att det regnade, ja ni förstår) stannade typ en folkabuss, full med grova turkiska arbetare i overaller och erbjöd oss skjuts. Vi hoppade in utan att blinka.

Efter någon kilometer skiljdes våra vägar när de släppte av oss. Pang, in i bilen, några kilometer i ÖSregn, tack för skjutsen. Lite oväntat att åka "arbetarbuss" i Istanbul. De ville absolut inte ha något för hjälpen. Händer skakades och varma leenden utväxlades. Ett möte utan ord som sa så mycket.

72 timmar i en vänlig, vacker och förförisk stad led med raska steg mot sitt slut. Morgonsolens strålar tog emot oss på Ataturk-flygplatsen innan färden tog vid mot Göteborg resp. Sthlm. 

Ännu en konferens lagd till handlingarna och vi följer med spänning Turkarna på universitetet i Ankara som genomför en replica studie på en av våra tidigare studier ang. användande av information ur olika BI-system, men det är en annan historia. 

allt gott!//doc.