Åt lunch förra veckan med folk som jag vid en tillställning hamnade vid samma bord med. Det var folk, precis som jag, som försökte ta sig fram i livet - på alla plan - på bästa vis.
Men vad är bästa vis? Olika självfallet för de flesta för oss. En i sällskapet undrade hur mitt första år som "egen" hade förlöpt, "har det gått bra?"
När vi talar om att det gått bra så menar vi, alltsomoftast utan att reflektera över saken, att/om vi tjänat bra med pengar (eller i vart fall tillräckligt för att överleva). Ungefär som min kära mor på den tiden det begav sig, när hon undrade om de var "fina" människor så undrade hon - på sitt lilla vis - om de var rika.
Ja, det har gått bra sa jag - bättre än jag vågat hoppas och tro. Jag har - paradoxalt nog - kunnat vara hemma mer med barnen och familjen än på väldigt länge. Jag har slagit PB i VAB (även fast jag inte alltid är så road av det:-)) och jag har sett att umgänget med nära och kära ger effekt.
Ett av barnen började på ny skola precis, stora tjejen i 6:e klass på Engelska skolan. Time flies. Var på ICA och handlade och såg i ögonvrån att de vällingpaket och grötburkar "12-18 mån" som jag aldrig kommer att handla igen stod där jag plockat dem så många gånger genom åren som gått.
Den tiden är förbi och jag känner att det är en tid jag på något vis kommer att sakna nu när jag vet att den inte kommer att komma igen. Såg en bebis på PUB häromveckan och kände "oh vad söt", en känsla jag trodde var förbehållen mödrar - tills nu.
Jag börjar misstänka att de små inte kommer att bli små igen. Börjar jag bli gammal eller bara lite klokare tro? Spelar ingen roll vilket som, bara jag inte glömmer bort vad som är viktigast av allt - i så väl med- som motgång.
tacksamma//doc.
Men vad är bästa vis? Olika självfallet för de flesta för oss. En i sällskapet undrade hur mitt första år som "egen" hade förlöpt, "har det gått bra?"
När vi talar om att det gått bra så menar vi, alltsomoftast utan att reflektera över saken, att/om vi tjänat bra med pengar (eller i vart fall tillräckligt för att överleva). Ungefär som min kära mor på den tiden det begav sig, när hon undrade om de var "fina" människor så undrade hon - på sitt lilla vis - om de var rika.
Ja, det har gått bra sa jag - bättre än jag vågat hoppas och tro. Jag har - paradoxalt nog - kunnat vara hemma mer med barnen och familjen än på väldigt länge. Jag har slagit PB i VAB (även fast jag inte alltid är så road av det:-)) och jag har sett att umgänget med nära och kära ger effekt.
Ett av barnen började på ny skola precis, stora tjejen i 6:e klass på Engelska skolan. Time flies. Var på ICA och handlade och såg i ögonvrån att de vällingpaket och grötburkar "12-18 mån" som jag aldrig kommer att handla igen stod där jag plockat dem så många gånger genom åren som gått.
Den tiden är förbi och jag känner att det är en tid jag på något vis kommer att sakna nu när jag vet att den inte kommer att komma igen. Såg en bebis på PUB häromveckan och kände "oh vad söt", en känsla jag trodde var förbehållen mödrar - tills nu.
Jag börjar misstänka att de små inte kommer att bli små igen. Börjar jag bli gammal eller bara lite klokare tro? Spelar ingen roll vilket som, bara jag inte glömmer bort vad som är viktigast av allt - i så väl med- som motgång.
tacksamma//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar