För ett år sedan...

slutade jag formellt min anställning - klicka HÄR för artikel -  på ett välrenommerat konsultföretag. Hade jobbat som Head of Business Intelligence på Sveriges största Management- och IT-konsultbolag - Connecta.

Jag lärde mig oerhört mycket under tiden där, mkt som är ovärderligt i det jag gör i dag. Att ha ett ben i forskarvärlden och det andra i affärs- och konsultsfären gör det möjligt att vandra lite varstans i samhället, lite varstans i företag och organisationer - har det visat sig.

Jag har utrustats med, låt oss kalla det för, juridisk legitimitet att komma in och störa, väcka tankar och hjälpa till att rita om beslutkartor för såväl individer som företag och organisationer.

Utan att ha planerat för det så blev det så att videon ovan - "24 timmar på 8 minuter med Ari Riabacke" - blev klar just i dag, på årsdagen av mitt nya liv.

Jag hoppas och tror videon ska ge en levande bild av vem jag är, hur mina tankar går och..., och hur 24 timmar i mitt arbetsliv kan se ut!

Håll till godo och hoppas vi ses där ute - när jag är i full färd med att rita om ännu en beslutskarta!

Allt gott says glada och tacksamma//doc. 

...den dyrbaraste produktionsresurs vi har

CFO asks CEO: "What happens if we invest in developing our people and they leave us?"

CEO: "What happens if we don´t and they stay?"

Tål att fundera på says glada//doc.

Vad är lycka?

Vem bestämmer om du är lycklig eller olycklig? Är lycka rent av en beslutsfråga? ...och vad är din roll i det hela?

Häromdan hade jag ett spännande möte, vi diskuterade just det ovan och jag hävdade att det Svenska talesättet "Var och en är sin egen lyckas smed" är ngt som jag tror på.

Efteråt fick jag ett mail som började. "Hello Ari, Thank you for an thought-provoking meeting earlier today!"

Lycka är i någon mening "preferensbaserat", så beroende på vilken idé du har om lycka så kommer också mängden lycka du har - eller inte har - ställas i proportion till dina förväntningar. Ni vet som med kvalitet. Upplevd kvalitet har väldigt lite med kvalitet i sig att göra - upplevd kvalitet har nästan uteslutande att göra med ens förväntningar.

Lycka för mig, sa jag, är när vardagen går sin gilla gång, när alla i familjen är friska, när vi har tid att vara tillsammans. En vecka på solsemester - utöver en väl fungerande vardag - är en bonus, ngt extra. Och motgångar - som vi alla råkar ut för - är en del av livet.

Smög ut innan klockan slagit sex i morse, det var mörkt ute och det regnade. När jag hunnit ett tiotal meter så hörde jag hur låset vreds om. Det var ett av barnen som hunnit ned från ovanvåningen och ville säga hej. Vi kramades länge, jag luktade i hennes hår, pussade hennes kind och kände mig lycklig.

Blickade ut då jag passerade Kungsbron, på väg på ArlandaExpress denna tidiga morgon, och tänkte i mitt stilla sinne att ännu en dag som går sin gilla gång - bättre än så här kan det inte bli!

glada//doc.

Lång spännande dag lider mot sitt slut...

...och i morgon väntar en liknande - fast ännu längre:-) Upp 05.00 och i väg mot en eftermiddag i Varberg för att sen angöra förorten igen vid 21-tiden.

Men först och främst testade vi en liten teaser - på en minut - inför promotionvideon som bli klar i natt.

Den längre versionen blir ca. 7.45 min lång. Filmaren Julius följer mig 24h, bl.a. när jag föreläser på 54:e våningen i Turning Torso på en härlig VD-träff som arrangerades av Experis (ManpowerGroup).

Allt gott, g´kväll och på återseende imörrn!

doc//som är tacksam och glad

bara för att det är svårt ska vi inte låta bli

Sitter och förbereder dagens privatlektion på le café vid Centralen och känner hur jag lyfter när jag får lära mig mer, när det går framåt 

Vill mer, vill bättre - oavsett vad saken gäller. Är det en drivkraft, en gåva eller en störning? Vet inte, men kul är det!

glada//doc.

En veckas uppehåll från bloggen

…med anledning av att det varit mkt nu - någon som hört den förut?! Mkt nu, ett nutidens mantra. Kommer det bli mindre – eller?! Vad tror du, vad tror jag?

Jag tror (mig veta) att det inte blir mindre med mindre än att vi själva ser till att det blir så, annars blir det tvärtom - mer. Ser du till att gasa och/eller bromsa efter behov och önskemål? Bra, viktiga saker.

Just lämnat på dagis och jag tror jag just knäckt koden för bästa möjliga morgon och dagislämning. Det är inget som kommit till mig gratis och det har tagit närmare 17 års lämnande - mer eller mindre non-stop – för att komma på lösningen.

Lösning: Se till att du har tid, att du inte är stressad. Lovar att det är värt att pröva. Funkar onekligen hemma hos. Empiri för dessa resultat och presenterad lösning kommer från en longitudinell studie som pågått – och pågår alltjämt – sen 1995.

Jo, mkt nu var det ja. Förra veckan var det mkt, mkt roligt. Vi spelade in en Promotion Trailer. Ungefär 10 - 90 ggr i månaden får jag frågan: ”Finns det ngt klipp på nätet där man kan se dig?”

Under dryga 24 timmar följde en skön DUDE – Julius – mig med start i STHLM till Malmö och en VD-träff högst upp i Turning Torso. 

Allt dokumenterades och någonstans i skid- och snowboardland klipps och redigeras timmar av material till två filmer. Det ska bli en långfilm och en kortfilm, typ 5-6 min resp. 1 min långa vardera. 

Vi har blandat flera världar – vetenskap med ungdomlig uttrycksform, VD-träff med dr air´s besluts-performance, Turning Torso-miljö med snabba klipp och bilder från 24h timmar i en talares liv. Can´t wait. 

Nu mot stan!//doc.

Mot Norrköping!

Läser i dagens program att det är folk från Austria, Belgium, Denmark, Finland, France, Germany, Italy, Netherlands, Norway, Poland, Serbia, Slovenia, Spain, Sweden och UK på plats i mitt kära Norrköping för att lyssna på Heart VS. Brain by dr air - med en knorr mot kulturella skillnader misstänker jag i skrivande stund!

Allt gott!//doc.

Veckan i korthet

Strax mot Skepparholmen och spännande em. med ledningen för Sveriges mest inflytesrika ekonomiska inst.:-) Ser vidare fram emot följande som jag just fick på Twitter:
http://www.dataforeningen.no/ari-riabacke.5080813-264576.html
- Don´t miss som vi säger i branschen!

I morgon galet roligt event i NORRKÖPING, folk från hela Europa på plats i mina barndomskvarter! Onsdag STHLM, liksom torsdag och sen inspelningsdags för promotiontrailer och gig x 2 i Malmö på fredag!

#full fart, oerhört tacksam och mkt glad!

Varumärket tog väl skada...

"Vi ber om ursäkt för att vi fattat ett uppenbarligen dåligt beslut och den skada och sorg som vi har orsakat genom det. Om treåringens familj fortfarande är intresserade av Herr Nilsson så kommer deras önskan så klart att tillgodoses" skriver vd Nils Nyman (Saltkråkan AB) i ett pressmeddelande i dag.

Anna Cavallin, gudmor till den treåriga pojken som dött, skrev i Aftonbladet " Det är sorgligt att Saltkråkan AB nekade pojkens familj att ha Herr Nilsson i deras sons dödsannons. Att Saltkråkan AB på detta sätt visar en så hjärtlös och ogin sida skadar nog varumärket betydligt mer än om Herr Nilsson hade fått vara med i annonsen."

I Aftonbladet  i dag står bl.a. följade att läsa: "Nu backar Saltkråkan AB om förbudet att använda en bild på Pippi Långstrumps apa Herr Nilsson i en treårig pojkes dödsannons.

– Vi kom fram till att vi tänkt fel, säger Nils Nyman, Saltkråkan AB:s vd och barnbarn till Astrid Lindgren."

Ja, så skulle man nog kunna uttrycka det - tänkt fel. Väldigt fel.

Dessvärre tror jag, precis som Niklas Svensson @niklassvensson (politisk reporter på Expressen) twittrar: "Angående Saltkråkans ursäkt i dag: Varumärket tog väl skada - och därmed blev det en ekonomisk fråga. Mår illa av första idiotbeslutet."

// dr air

ps.

Saltkråkans vd: Pippi-tårtor förbjudna

Vad säger ni?

– Nej, det är inte tillåtet, säger Nils Nyman.

Tårtan är ju till ett barnkalas?

– Jaa, det är möjligt, men det är inte tillåtet. Så är det bara, säger Nils Nyman.

ds.

En artikel för folket

I Svensk Handelstidning Justitia 4 - 2012, nyss utkommen, går det bland annat att läsa följande: 

"Gång efter annan möter Ari Riabacke samma typ av problem i såväl små som medelstora och stora företag när det gäller beslutsfattandet. Han kallar det för kokbokssyndromet."

Rubriken på artikeln ser ni ovan, klicka genast HÄR och läs den i sin helhet om ni så önskar!

Glada//doc.

Hänger du på - utanför zonen redan i dag?

Handen på hjärtat, några planer på något utanför komfortzonen i dag eller nästa vecka? Men i höst då, eller senast någon gång under våren alt. hösten 2013?

Inne i den beryktade zonen inträffar sällan ngt särskilt spännande eller nydanande. Däremot om det barkar alldeles åt ni vet vad, ja då kan det gå fort. Bra saker kommer annars sällan till oss som en blixt från klar himmel, de måste vi jobba lite extra på.

I dag, redan på dagens första möte, tar jag ett stort kliv ut ur min komfortzon. Kan komma ngt riktigt gott och internationellt ur det hela, kanske inte - men oavsett vad så har jag tagit klivet och slipper leva i ovissheten om det skulle funkat eller inte!

Glada no comfort//doc.

livet går

Söndag, fixardag. Solen skiner och på spisen står tomtegröten och puttrar, 5-åringen är på gymnastiken och den förstfödde sover över hos någon polars någonstans norr om stan.

Nyss vid pottkanten utspelade sig följande:

- Vad är det där, undrade minstingen och pekade på klockan. 

- Det är en klocka, sa jag.

- Men jag menar det där, det som rör sig.

- Aha, det är sekundvisaren. sa jag.

- Varför? Varför rör den på sig?

- Den visar att livet går, tick, tick - sekund för sekund.

- Jaha, sa han.

Han verkade nöjd med mitt slutgiltiga svar och jag nöjd med varje sekund som går sin gilla gång.

Glad söndag på er alla människobarn där ute, ta vara på tiden innan den tar slut. Tick, tick - sekund för sekund.

Glada//doc.

Välj dina val!

I gårdagens PLUS (SVT 1) så språkade jag och Charlie lite kring det här med att fatta beslut. Samtalet på 20-25 minuter klipptes ned till 3-4 min och man hade fokuserat på två aspekter.

1. Att vi inte ska lägga oproportionerligt mycket tid på beslut som inte är så viktiga (vilket för med sig att vi då ägnar alldeles för lite tid åt beslut som är riktigt viktiga).

2. Att vi inte ska jaga det "optimala besluten", dels för att vi inte vet vad det är och kanske främst för att vi istället har kommit väldigt långt om vi lyckas undvika de allra sämsta besluten till att börja med.

Twittrade också i går om en upptäckt som jag gjort. Jag har nämligen ännu inte sprungit på ngt företag där man säger sig ha problem med beslutsfattandet "för att man är alldeles för snabba..." Det företaget verkar ännu inte vara uppfunnet. Nedan i texten kan man bland annat finna ett av skälen till det - beslutsimpotensen. "Rädslan att fatta fel beslut är så stor att inga beslut blir tagna."

På PLUS egen sida kan man bland annat läsa följande inför programmet:

"Rädslan för fel beslut lamslår
Att göra välgrundade val kräver en hel del och beslutsångesten lurar runt hörnet för varje konsument. Charlie Söderberg tar på sig uppdraget att undersöka hur vi ska förhålla oss till den djungel av möjligheter som omger oss och vilka val som är nödvändiga att göra.

Till sin hjälp har han Louise Ungerth på Konsumentföreningen Stockholm, som menar att de val vi bör fokusera på, är de som har långsiktiga konsekvenser för oss, såsom bostad och pension.

Charlie talar också med Ari Riabacke som är doktor i risk- och beslutsanalys och som menar att vi i Sverige ofta lider av ”beslutsimpotens”. Rädslan att fatta fel beslut är så stor att inga beslut blir tagna.

Lägg mindre tid på val
Receptet mot beslutsrädslan, är att lära sig fatta snabbare beslut byggt på mindre underlag och kombinera förnuft och känsla i de valsituationer som är viktiga för oss. Börja också med att välja bort de sämsta alternativen, så spelar det lite mindre roll vad du väljer i slutänden.

Charlies både enkla och knepiga summering lyder: Välj dina val!"

 Klicka HÄR så kommer du till inslaget på drygt 3 min!

Allt gott och trevlig helg!//doc.

ps. skicka en fråga eller två på twitter @beslutsdoktorn om beslutsångest infinner sig i helgen. ds. 

Street möte Science

Tid för avgång! Med 20 sekunders marginal hann jag med pendeln från Bålsta efter ett härligt event på Aronsborg. Tiden flyger i väg och denna vecka har varit ovanligt konstruktiv, eller kanske ovanligt energigivande är mer rätt beskrivning.

Det har bitvis känts som om jag svävat fram, såsom på bilden nedan på väg nedför Drottninggatan i tisdags.

Tidigare samma dag hade jag "hängt" med Mia och hennes trevliga man Michael. Vi utbytte "böcker", hon fick hushållets båda doktorsavhandlingar och jag fick med mig så många av hennes böcker som jag kunde bära. Jag lyssnade, åkte med och kände att jag fylldes av energi och glädje.

Vi språkade om allt mellan himmel och jord - Street mötte Science. Vad var då street och vad var science? Sett till författarna så var vi nog båda, eller alla, ganska mycket street - med ett mål som inte skiljer sig så mycket åt som man kanske först skulle föranledas att tro. Målet är i någon mening att hjälpa till med att fatta kloka beslut, att leva ett bättre liv (gäller även företag).

Det är i mötet mellan människor som kunskapsbildningen äger rum. Det är i mötet mellan människor från olika ställen i livet, med olika syn på saker och ting, med en nyfikenhet och ett mod att lyssna på sin inre röst som det händer bra saker. Energi uppstår.

Skillnaden mellan vad som ser rätt ut och vad som personligen är rätt är alldeles för ofta alldeles för stort. Många gånger är det dessvärre mer fokus på att det ska se bra ut än att vara bra. Livet.

Jag tittade på henne, 20 - 30 år hade  passerat. Det hade hunnit bli onsdag. Min "förlorade syster" från gymnasietiden satt framför mig på ett fik i centrala STHLM. Jag hade sett henne en gång under alla dessa år, för ett år sedan på scenen i ett fullsatt konserthus i Norrköpings vackra industrilandskap.

Hon berättade sin historia, sin historia som handlade om mod, lust och passion. Hur de satsat allt på det som de verkligen brann för. Hon berättade om sin resa, om hur livsavgörande beslut hade kommit till henne när hon lyssnat. Jag lyssnade, åkte med och kände att jag fylldes av energi och glädje.

Vissa typer av beslut kräver självfallet "formell analys" (och där kan vi står till tjänst om pengarna är de rätta) men för att komma närmare svaren på livets storta frågor så behövs det mycket mer street än science.

Vad vill du - egenligen- om du fick bestämma alldeles?! Bra nu vet du. Det enda som återstår är således - Just do it!

Glada//doc.

ps. spana gärna på PLUS (SVT 1) kl. 21.00 i kväll där jag och Charlie språkas en smula kring detta med val- och beslutssituationer. ds.

Glada//doc. 

Risker och sannolikheter

Pang, som en blixt från klar himmel slog det mig i lördags att F1-cirkusen borde vara igång igen efter sommaruppehållet på tre veckor. Manlig intuition tro?! Visst var det så, i helgen gick anrika Belgiens Grand Prix av stapeln.

Kolla Maximilian, detta är en F1-bil. Han tittade på sin leksaksbil och såg övertygad ut. Nu ska vi titta på snabba bilar sa jag och drog igång tidskvalet på Viasat Motor.

-       Kolla, en likadan bil som din, sa jag.

-       Det är en motorcykel kan jag lova, sa han.

”…en motocykel kan jag lova?” Säger 2 åringar så – om en F1-bil?

Läste någon gång någonstans att vart 10:e barn inte har ”rätt pappa”. Har själv aldrig tvivlat. Men detta får mig att undra för ett kort ögonblick. Oroväckande att inte sonen ser skillnad och dessutom snabbt tappade intresset.

Det här med risker och sannolikheter är inga enkla saker konstaterade jag senare på dagen då jag läste Metro från i fredags. Tjejmilen lockade, som alltid, tusentals deltagare och man hade denna gång valt att lägga loppet på lördag istället för på söndag. Skälet till det var att tjejerna inte skulle råka behöva springa ”dagen efter”. Klokt.

Denna folkrörelse har nämligen visat sig vara allt annat än riskfri. Som lekman skulle man lätt kunna tro att t.ex. F1 och proffsboxning är förhållandevis livsfarliga grejer.

Inom F1 hade man senaste dödsolyckan 1994, en ”klassisk helg” då både Senna och Ratzenberger förolyckades på Imola. Vad gäller motionslöpningen i Sverige så har den, allt enligt Metro, bara i år skördat 4 dödsoffer. Lite otippat – eller hur?

Jogga lugnt och ha en fin dag//doc.

Var på väg till Bålsta

för vidare färd mot Villa Asker och råkade kliva av i Bro. Nåväl, det löste sig i konstruktiv anda då det visade sig var lika långt till det mesta från båda ställena.

STORT tack alla som var där, applåderna jag fick efteråt glömmer jag garanterat aldrig och då menar jag aldrig någonsin.

I taxin dit läste jag citatet nedan (under bilden) och pratade under mitt föredrag om vikten av oliktänkare och mångfald när beslut ska fattas. Eller som G. Bernard Shaw uttryckte saken: "All progress depends on the unreasonable man".

 ”Vi vill hyllna de galna. De missanpassade, rebellerna. Orosstiftarna. De runda bultarna i de fyrkantiga hålen. De som ser annorlunda på saker och ting. De är inte förtjusta i regler. Och de har ingen respekt för det rådande tillståndet. Man kan citera dem, vara oense med dem, förhärliga eller svartmåla dem. Det enda man inte kan göra är att ignorera dem. För de förändrar saker. De driver människosläktet framåt. Somliga kanske ser det galna i dem, men vi ser deras genialitet. För de som är galna nog att tro sig förändra världen … är de som också gör det. (Steve Jobs)

Efteråt i taxin på väg till pendeln läste jag på FB ett inlägg från en person som är en av de "runda bultarna", en person som ser annorlunda på saker och ting, en person som förändrar saker och driver människosläktet vidare - en person som gör skillnad.

Minns tavlan du just fått på er, din och Assurs, turné när du och jag färdades över en lunch på Malmen.

Leo skriver att: Jag brukar inte be folk läsa och sprida det jag skriver. Men jag vädjar till er om att sprida detta.http://www.leorazzak.com/2012/08/fuck-you-migrationsdomstolen/

Leo min vän, klart att jag delar ditt inlägg och håller tummarna - milt uttryckt. Vill man väl och kämpar hårt - vilket du gör med bravur - så blir det bra. Trust me - I´m a doctor.

Allt gott och glada//air

Susar in mot STHLM

och längtar efter att få ta de mina i min famn efter några dagar på vift. Ska tokpussa på dem!

I går en härlig eftermiddag i Göteborg på Chefsdagarna - tack alla! -  och kul möte med en av bloggläsarna från Oskarshamn:-)

I dag tillbaka i Malmö och kvartet som jag spenderat mycket tid i. Nostalgibodde på söta lilla hotell Plaza på Kasinogatan, ett hotell där jag under 1.5 års tid spenderade varannan vecka i slutet av 90-talet.
Receptionisten fixade mackan vid min sena ankomst, som förr - nästan som på film.

I dag en härlig dag, som kändes för kort, med beslutsfattande på agendan för ett gäng minst sagt alerta handläggare. Det var verkligen ett rent nöje. It takes two. Ni gjorde mitt jobb enkelt och väldigt roligt!

När jag nyss landade på Arlanda kunde jag på FB läsa rader som gläder: Alla och allas förväntningar överträffades-var tveklöst "topp-tre-av-det-bästa-jag-hört-ever". Redan satt igågn en massa processer, snickrande av checklistor mm hos oss. WOW är bara förnamnet.

Tack ödmjukt och känner att jag kanske, kanske lyckats göra lite skillnad - underbart!

Allt gott, förorten nästa!//doc. 

Catch up – veckan so far

I söndags lyfte vi mot Istanbul och Flins 2012,  en forskarkonferens. Redan första kvällen hann vi med att hitta bakgator och ett riktigt mysig ställe att äta på. Märklig känsla att äta nybakat bröd i förorten på morgonen - pussa barnen hejdå - och kvällsmål vid porten till Asien. Stupade i säng.

Vi är oerhört tacksamma för att vi har familj, i form av min kära moster och svärföräldrarna, som gör det möjligt för oss att åka tillsammans. Utan er, Mosteri, Hana och Tordi skulle detta inte vara möjligt. Tusen och åter tusen tack för all hjälp, och ytterligare tusen för att ni finns.

Måndag och konferensdags efter en härligt frukost på taket till hotellet där konferensgästerna härbärgerats. Ur dimmorna väcktes staden och Asien växten så sakterligen fram på andra sidan Bosporen.

Stolt över min dr fru som gjorde en stark insats på sitt track då hon presenterade en artikel om metoder för bättre beslutsfattande när alternativen är många och ibland motstridiga. Dessutom, som grädden på moset, metoder som testats empiriskt. Brains are sexy.

I övrigt alldeles för mkt Fuzzy Logic-stuk på det mesta. Mkt forskning på kammaren.

- Testat på real settings? 

- Ne, vi måste hitta ett problem först, fick vi till svar.

På kvällen ett måste besök i magiska Blå Mosken. Ett mästerverk, som om tiden står still när man är där. Man förstår att kritik riktades mot bygget på 1600-talet då det ansågs konkurrera med självaste 

Mekka (مكّة المكرمة

) – inte minst då man reste inte mindre än sex st. minaret.

Gåendes på väg tillbaka till hotellet efter en lång andradag på konferensen inträffade resans stora äventyr. Vi hade bestämt oss för att gå hem och överraskades av störtregn. Just då, som en blixt från klarhimmel (fast att det regnade, ja ni förstår) stannade typ en folkabuss, full med grova turkiska arbetare i overaller och erbjöd oss skjuts. Vi hoppade in utan att blinka.

Efter någon kilometer skiljdes våra vägar när de släppte av oss. Pang, in i bilen, några kilometer i ÖSregn, tack för skjutsen. Lite oväntat att åka "arbetarbuss" i Istanbul. De ville absolut inte ha något för hjälpen. Händer skakades och varma leenden utväxlades. Ett möte utan ord som sa så mycket.

72 timmar i en vänlig, vacker och förförisk stad led med raska steg mot sitt slut. Morgonsolens strålar tog emot oss på Ataturk-flygplatsen innan färden tog vid mot Göteborg resp. Sthlm. 

Ännu en konferens lagd till handlingarna och vi följer med spänning Turkarna på universitetet i Ankara som genomför en replica studie på en av våra tidigare studier ang. användande av information ur olika BI-system, men det är en annan historia. 

allt gott!//doc. 

veckan som gick,

gick i tecknen från förr.

- Nuförtiden är allting så länge sedan, brukar min 74-åriga moster säga. Indeed tänker jag, speciellt en vecka som denna.

I början av veckan hade jag ett möte, i dubbel bemärkelse, på Friends Arena. Två Biafra-kids, miljonprogramsområdet vi växte upp i kallades för Biafra i folkmun, träffades efter en förfärlig massa år. Det var härligt att ses och konstatera att det gått bra - och vad "bra" är ser ni mer om i mitt förra inlägg.

Vi svävade iväg i våra minnen när vi var stolta krigare i Marielunds HC, när vi byggde kojor vid "Unka" och när vi - kusinerna från landet - ibland tog tåget till Stockholm när vi nått gymnasieåldern.

Någon dag senare, vid min ankomst till Hotellet i Helsingfors, sprang jag på en god vän från förr. Vi räknade ut att det gått 23 år sen senast. Och på Kauppatori (Handelstorget?) såg jag ett stånd där de sålde Muikkuja, en märkligt liten fisksort som jag inte ätit sen barnsben i Lappland.

Jag åt och färdades tillbaka till förr, ett förr som det nuförtiden är allt längre till.

Glada//doc.

En tid som inte kommer igen

Åt lunch förra veckan med folk som jag vid en tillställning hamnade vid samma bord med. Det var folk, precis som jag, som försökte ta sig fram i livet - på alla plan - på bästa vis.

Men vad är bästa vis? Olika självfallet för de flesta för oss. En i sällskapet undrade hur mitt första år som "egen" hade förlöpt, "har det gått bra?"

När vi talar om att det gått bra så menar vi, alltsomoftast utan att reflektera över saken, att/om vi tjänat bra med pengar (eller i vart fall tillräckligt för att överleva). Ungefär som min kära mor på den tiden det begav sig, när hon undrade om de var "fina" människor så undrade hon - på sitt lilla vis - om de var rika.

Ja, det har gått bra sa jag - bättre än jag vågat hoppas och tro. Jag har - paradoxalt nog - kunnat vara hemma mer med barnen och familjen än på väldigt länge. Jag har slagit PB i VAB (även fast jag inte alltid är så road av det:-)) och jag har sett att umgänget med nära och kära ger effekt.

Ett av barnen började på ny skola precis, stora tjejen i 6:e klass på Engelska skolan. Time flies. Var på ICA och handlade och såg i ögonvrån att de vällingpaket och grötburkar "12-18 mån" som jag aldrig kommer att handla igen stod där jag plockat dem så många gånger genom åren som gått.

Den tiden är förbi och jag känner att det är en tid jag på något vis kommer att sakna nu när jag vet att den inte kommer att komma igen. Såg en bebis på PUB häromveckan och kände "oh vad söt", en känsla jag trodde var förbehållen mödrar - tills nu.

Jag börjar misstänka att de små inte kommer att bli små igen. Börjar jag bli gammal eller bara lite klokare tro? Spelar ingen roll vilket som, bara jag inte glömmer bort vad som är viktigast av allt - i så väl med- som motgång.

tacksamma//doc.

Kursdags, märkligt nog

Någon gång i våras införskaffade vi ett st. InDesign-program och jag satt mig glad i hågen och skulle börja fixa, vilket gick - på sin höjd - si så där.

Märkligt egentligen, ett ganska så avancerat program som jag förväntade mig att klara av helt utan hjälp - utan skolning. Kan själv - not. Precis som de flesta när de ska handha datorer i största allmänhet eller beslutsstödsprogram och system av allehanda slag.

Så, bara att krypa till korset och leva som man lär. Nu dags för två dagar på "andra sidan". Nu är det allvar, nu är det kursdags!

Glada//doc.

Vad har surdeg och Converse gemensamt?

På lunchen häromdagen konstaterade jag att användandet av Converse hade nått samhället alla hörn. Äldre män och galanta damer liksom skejtare och beslutsdoktorn själv gled fram på Drottninggatan som en enda stor familj - iklädda sina Converse.

För några veckor sedan när jag sent en tisdag – iklädd gues what? – gled fram mellan brödhyllorna på ICA Maxi Haninge så märkte jag att det bröd som jag är uppvuxen på visst är ett s.k. surdegsbröd.

I dag finns det bloggar och allehanda sajter om surdeg, nästan som en livsstil. Hemma kallar barnen, så även 2-åringen, kort och gott brödet för det ”Finska brödet”. Det är hårt som livet självt, det är gott och det är ngt som jag fått sen första dagen jag kunde få loss en bit.

Mina första Converse köpte jag 1977 om jag inte alldeles missminner mig och brödet har jag ätit sen 1967.

Var dig själv - en dag är du "inne", en annan dag "ute" för en saker är säker: fashion never goes out of style.

Allt gott glada//doc.

ps. Svar: dr air ds. 

Säsongen igång på allvar

Efter en god och spännande lunch, rörande skolans värld och pedagogiska modeller, lämnade jag dagens "venue" bakom mig. Härligt att vara igång igen!

Förra årets första uppdrag gick av stapeln i Sundsvall och året dessförinnan hade jag fått det ärofulla uppdraget att vara talare - faktiskt också den 14 augusti - på Talarforums kick-off! Den dagen var i mångt startskottet för det jag gör i dag. 

Spanar i agendan och ser att nästa vecka blir det spännande dragning Helsingfors (på båt i arkipelagen) och veckan därpå forskarkonferens i Istanbul samt talaruppdrag i Göteborg (Chefsdagarna, se programpunkt nedan), Malmö och STHLM. 

Nu mot dagis! Allt gott, fil good//doc.