Kvällen innan hade jag kommit hem när de små sov, och jag gick innan de hann att vakna. Det händer inte så ofta och jag gillar det inte. På tal om att inte vakna, minstingen hade givetvis vaknat och ammat sina 4 ggr a’ en tim. Idag blir det blommor från Hötorget till frun, det borde hon få varje dag.
Efter seminariet åkte jag till S:t Eriksplan för lunch. Det var den godaste laxsalladen jag ätit in my life. En "Indier" på Rörstrandsgatan, Bebe tror jag stället heter. Under lunchen avhandlade vi verkligen som det står i underrubriken till denna blogg – livet i stort och detaljer av värde. Vi avhandlade jobbet ganska schematiskt. Aha, 23 år på en och samma arbetsplats, cool. Och jag? Det har blivit sju år som längst för min del. – Vad har du för planer själv, trivs du?, frågade min vän. Jo, jag trivs och planer eller drömmar finns. Vi diskuterade det faktum att det ”värsta” i människors liv är ju inte att inte nå sina drömmar – utan att inte ha några.- Och grattis, du har ju blivit pappa igen! Merparten av samtalet kom sen att handla om att många i vår ålder just nu går igenom en speciell fas i livet, barnen börjar flytta ut. Barn håller en ung sa Per min vän från ungdomsåren, lunchvännen höll med. – Ja, de låter en inte soffa till sig. Ne, I know och jag är tacksam för det. Det är ett otroligt privilegium att få dröja kvar i småbarnseran, något årtionde extra – en sanndröm i sig.
Det kändes som att det var fredag, stressen var som bortblåst och diskussionerna om livet var berikande. Härligt att mötas, att generöst tänka högt och dryfta tankar kring det existensiella. Och eftersom det är fredag tänkte jag, så köper jag en glass och går tillbaka till kontoret, ett äventyr i sig.
Idag är det torsdag och snart fredag igen, livet är gott att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar