Kontrasterna blir så stora när affärs- och kontorsfolket skyndar till sina ämbeten och tidningsförsäljarna står där, som från en annan värld. Men de är från samma värld, samma moder jord. Livet har bara tagit en annan väg, ödet har velat annat. Det kunde varit du eller jag, var så säker. Gränsen mellan” vi” och ”dom” är hårfin. Jag har haft en väldig tur - liksom alla andra som skyndade förbi. Nytt nummer, synd att jag inte har några kontanter hinner jag tänka när jag gick förbi. Kommer sen på att jag har en 100-ring i plånboken, jag gick tillbaka. Hon som stod där var för många år sedan mammas och pappas lilla flicka, en söt liten dotter. Hon bröt på finska, vilket påminde mig om hur min egen mamman lät.
40 kr sa hon och tillade sen att hon bara hade 40 kr att ge tillbaka på 100-ringen som jag höll i handen. Men det gör inget sa jag för du står ju här ibland. - Precis, tack sa hon och sken upp i ett leende, jag kan ju köpa en extra kaffe och en bulle också! Ja, precis tänkte jag och drog ett djupt andetag då jag haft på tungan att ”nästa gång kan jag istället köpa en tidning för 20 kr…”
Nästa gång när hon säger att priset är 40 kr, så ska jag säga; ”nej, priset är 60 kr jämt, inklusive kaffe och bulle till dig!”
Köp gärna en du också, 20 kr går ograverat till säljaren själv!
Jag köper också faktiskt alltid en och har gjort de senaste 3-4 åren. Dom står i stort sett alltid hela första veckan efter nytt nummer på centralen.
SvaraRaderaDet kostar så lite och det är så skönt att, oftast, se den glädje som den som står där och säljer tidningen visar. Och det oavsett om jag hinner att lösa den då eller inte. Hem kommer den och då samlar jag dessutom riktigt med pluspoäng hos min fru som gjorde mig uppmärksam på detta efter att just ha passerat dom i flera år innan utan att i stort lägga märke till personerna eller tidningen.