So we can live...

Sovmorgon, hade ställt klockan på 05.30. Kom att tänka på ett studiebesök på Vadstena kloster i min ungdom, kom att tänka på det syster Patricia berättade - det som då lät som science fiction i min öron.


Snön vräkte ned allt jämt och jag åt en supersnabb frukost, sen buss till Gardemoen. Väl ombord fick vi veta att det blir typ 2 timmars försening. Arrangörerna för det evenemang som jag skulle prata på i STHLM kl. 11.00 visade prov på situationsanpassat beslutsfattande modell "is i magen". Imponerad och tacksam!

Jag anlände till Fotografiska strax före 12 och 12.15 körde jag igång. Det var ett underbart arrangemang, glad att fått vara en del av det!


Just ja, Patrica var det ja. Jo, hon berättade för oss ungdomar på studiebesök att på söndagarna hade de sovmorgon på klostret och sov till 06.30!?! A, ä, öhh... - hur pallar de tänkte vi 17-åringar unisont. Perspektiv.

Mitt i all snön och div. förseningar kom ett oerhört efterlängtat besked - inte en dag försent - Mubarak avgår!!!


Blev rörd till tårar av Egyptiernas gränslösa glädje, över deras stolthet i denna stora stund. Jag blev rörd till tårar av denna hyllning till de som inte längre finns och som har offrat sina liv i denna kamp.

En av våra vänner i Kairo postade länken ovan på FB och skrev att: ""To all my friends, even those who dont understand Arabic, this song is dedicated to all the heroes who died so we can live..."

Allt gott//doc.