Året var 1985/86. Löjtnant L. Fält – legendar inom militär överlevnadskonst – portionerade ut maten för den kommande veckan. Det var sen höst, ruggigt värre, någonstans i Tivedskogarna i Västergötland.10 små fiskar och en höna på elva man, vi skulle vara ute en dryg vecka. Lycka till.
Men först ”genomgång” av hur man smidigast tar ihjäl hönan. Så, då var det gjort. Ur magen plockade han väldigt färska ägg. Det ena åt han och det andra delade han broderligt ut till mig. MIG?! Ähum…
Det smakade som äggulor gör i största allmänhet. Det var dock varmare en när man normalt äter dem vid frukostbuffén.
Övningen som följde därpå, och de som kom senare under vintern i nordligaste delarna av Svea rike, skulle ge oss förutsättningar att överleva långt bakom fiendelinjen under extraordinera förhållanden.
I natt när jag/vi var uppe för 27 gången förstod jag för första gången, på allvar, vad för nytta jag en dag – denna dag – skulle få av ovan nämnda övningar.
”Fienden” kom inte i stridsvagnar modell T-55 och inte heller från främmande nation. De dyker i stället upp om natten, klädda i pyjamas och snoriga om näsan.
Inga vapen - bara peace, love and understanding.
Nu gäller det att överleva denna veckan också, ibland är det bara så - tur att man gått kursen!
Glad och alltjämt förkyld//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar