det behövs fler som inte är som alla är

Nedan min senaste krönika på CFOworld.

Jag brukar lägga dem i en ruta till höger här på bloggen, typ "beslutsdoktorns senaste krönika".

Denna gång väljer jag att klippa in den här och krydda den lite extra med bilder. Denna bör lyftas fram en extra gång, gärna en gång för mycket - ämnet är viktigare än beslutsfattandet självt.

Krönikan publicerades i sitt originalskick - klicka här - i onsdags och jag har aldrig tidigare fått mer respons, positiv sådan, på tidigare krönikor!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

”Hur kommer det sig att det sitter 12 personer i en grupp och fattar beslut om saker som de inte har en aning om?”

Den frågan fick jag på ett möte på ett försäkringsbolag för något år sedan. Jag svarade att:
”Jag vet ju inte vad saken gällde på det möte du tänker på, men rent allmänt är det så att grupper ofta fattar sämre grundade beslut än vad individer gör.”

Fenomenet kallas för groupthink inom forskningen.

Vi strävar inte sällan efter att nå koncensus, att komma till ett unisont beslut och beter oss därför konformistiskt.

Att bete sig konformistiskt, det vill säga att likrikta beteenden och tankar, är en av de starkaste drivkrafterna vi har i syfte att vara en del av gemenskapen.

Detta är inte bra - inte bra alls - i vart fall inte ur ett beslutsfattarperspektiv om man vill fatta bättre beslut.

På en annan föreläsning som jag höll sa en person:
”Ja, men när en grupp fick skriva ned vad de skulle ha med sig till en öde ö så visade sig att gruppens lista, då man plockat det bästa från respektive individs dito, var mycket bättre än de enskilda individernas. Hur förklarar du det?”

Förklaringen ligger bland annat i att individerna fick agera oberoende av varandra. Den situationen uppstår sällan i verkliga livet, till exempel när beslut ska fattas på ett försäkringsbolag.

Istället sitter man i grupp och kommer ”överens” om vad som är viktigt och då väger inte alla röster lika tungt.

I sin iver att verka kloka och bildade undviker man att räcka upp handen och säga att ”ursäkta, jag förstår inte vad vi diskuterar just nu…”.

Det är nämligen så att vi gladeligen gör fel i grupp – istället för att riskera att göra detsamma på egen hand.

Grupper är så gott som alltid klokare än enskilda individer, givet att det finns kritiska röster i församlingen – någon som tänker lite annorlunda och törs uttrycka det.

Så fort två tänker likadant i en och samma grupp så är det en för mycket av de två i just den gruppen, i alla fall om ambitionen är att fatta bättre beslut – och en vacker dag tänka utanför den mytomspunna ”boxen”.

Mångfald bör vara välkommen
På 70-talet växte jag upp, tillsammans med mina föräldrar som kommit med arbetskraftsinvandringen från Finland, i ett multikulturellt miljonprogramsområde i Norrköping.

Om jag inte missminner mig alldeles så var ett 30-tal olika nationaliteter härbärgerade i Marielund som området hette. Stämningen på gården var rå, diversifierad och hjärtlig.

"Turkar och greker är sånna som man steker, vill man ha mera är det bara att importera"-ramsan fick man lära sig på gården.

Finnar (som jag), chilenare, jugoslaver, italienare med flera - det vill säga alla mina kompisar i skolan och i fotbollslaget - ingick by default i tänket men rimmade inte i just den ramsan.

Så var det, bara att importera on demand. Det behövdes produktionsresurser i den svenska industrin.

Förra veckan var jag hos en fantastik läkare, han hette Hassan plus något långt och krångligt efternamn. Han skickade mig vidare till en sjukgymnast som var kanon – och han hette något supergrekiskt.

Mina vänner från Marielund har hittat ut lite varstans i samhället.

Vi bor i ett land som vi anser har kommit långt i integrationsfrågor, även om den självbilden fick sig en allvarlig törn i förra valet. Vi bor i ett land med välutbildade och kloka medborgare som oftast vet vad som är rätt och vad som är fel – men …

Jag träffade nyligen en person som hade anställt en kvinna från ett fjärran land. Han berättade om hur imponerad han var av hennes kunnande, hennes driv, hennes person och resan som hon hade gjort givet hennes förutsättningar.

Han var kort och gott väldigt glad över att hon valt deras företag.

Hans chef var dock inte lika imponerad och sa att ”inga fler sådana, eller hur…?”

Om jag fick bestämma så skulle det bli avsevärt fler just sådana, och många andra som inte är som alla andra – på olika sätt.

Det skulle bli många fler från fjärran länder, fler med olika typer av såväl social som utbildningsmässig bakgrund och färre av det vi redan har alldeles för mycket av.

Vi lever och verkar på en global, multikulturell, komplex och dynamisk arena – i stort som smått.

Riktigt bra beslut på denna arena kommer inte att fattas av fler män i 50-års åldern i svarta Tiger-kostymer, med en Ipad 2 i ena handen och golfbagen i den andra.

Riktigt bra beslut på denna arena kommer inte fattas av grupper med en rädsla för att inte få vara med på nästa älgjakt om man skulle råka gå emot gruppen eller – än värre - etablissemanget i något hänseende.

Riktigt bra beslut på denna arena kommer heller inte att fattas av grupper om tolv där ingen förmår att tänka bortom introduktionskursen på ekonom- eller civilingenjörsprogrammet, där inte någon vågar räcka upp handen och säga att ”jag förstår inte…”

… eller som P. Arden skriver:

”Advances in any field are built upon people with a small or personal point of view.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Allt gott och trevlig helg!//doc.