Jag och min vän Per, den ena av två bästa (faktiskt tre har jag kommit på – återkommer om detta), jobbade på kärnkraftverk i Oskarshamn.Vi jobbade treskift, dag och natt flöt ihop. Vi sov, tränande, åt och jobbade tillsammans när höstmörkret föll på.
När vi kom från nattskiftet så var det mörkt, när vi vaknade på eftermiddagen så var det mörkt. När vi vaknade någon gång dessemellan så sträckte någon av oss ut handen och satt på bandspelaren med Love Over Gold med Dire Straits.
I morse när jag vaknade första gången, tittade ut genom hyttfönstret och skådade ett fruset och mörkt Mariehamn, så dök känslan från 1984 upp
Jag återkallade den på allvar då jag sökte upp Telegraph Road i Spotify och somnade om, lite som i dvala. Vaknade 09.30, vilket torde vara rekord för 2000-talet för min del.Luktminnet sägs vara det starkaste, musikminnet kan inte komma långt efter.
Ett dygn på sjön lider mot sitt slut, det har varit ett härligt break i vardagen, en knuff in i stillsamhet och lugn.
Strax in i air-teams vardag i förorten – livet – laddad med nya krafter och intryck!
tacksam och utsövd//dr air
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar