Häromdagen märkte vi, igen, att en av de små blivit sjuk. Inget allvarligt, vanligt dagisrelaterat. Kruxet är bara att ”man” inte har tagit höjd för den typen av oförutsedda avvikelser i planeringen för hur jobb och vardag ska fungera.
Det tightar helt enkelt till redan tighta scheman, misstänker att det även ser ut på liknande vis hos de stora flertalet av er läsare.
Idag var det min tur att ställa in några möten och en fotografering.
Förmiddagen flöt på fint, det var oväntat mysigt.
Strax efter lunch satt jag på det varma golvet i badrummet, medan sjuklingen - som inte längre är särskilt sjuk - satt på den vita stolen ni vet, åsså läste jag Snövit högt. Det var den lilla gyllenbruna björnen som fastnat i en ihålig stock. Det löste sig fint till slut, han kom loss, om någon undrar.
En lugn bredde ut sig i boningen, en harmonisk stämning infann sig.
Det slog mig att gud vilken mysig dag det blev – den allra, allra bästa på väldigt länge.
Så glad över min familj, våra barn och min fru – var hade jag varit utan er?
Glada//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar