att hjälpa?

Skulle bloggat om detta när domen föll förra veckan, men i samma veva kom vardagen till byn på allvar.

Förkylningar, på förkylningar toppades med en (peppar, peppar, bara en så länge) nerspydd säng.

Skuldfrågan blev till en juridiskt snårig brottningsmatch mellan oense experter om huruvida provsvaren var tillförlitliga - or not. Höga halter, låga halter, osv.

Den stora frågan kom i skymundan, att hjälpa eller inte hjälpa någon i livets slutskede till ett värdigt slut – i detta fall ett spädbarn – och vad praxis säger på området.

Lagen säger en sak, praxis har enligt många ”praktiker” och även filosofer - med T. Tännsjö i spetsen - varit något annat. Dessbättre.

Ett helvete för läkaren är över, föräldrarna kommer aldrig att få tillbaka sitt älskade barn och kanske har synen på lag och/eller praxis förändrats.

Hoppas det inte kommer att påverka de som mest behöver hjälp, av vad slag det än må vara.

För visst är det märkligt att vi i dagens samhälle kan erbjuda guldfiskar, vandrande pinnar och ökenråttor en värdigare avslutning på jordelivet än vad vi kan bistå med när en människa är oåterkalleligt på väg?

Fil life//dr air