Street möte Science

Tid för avgång! Med 20 sekunders marginal hann jag med pendeln från Bålsta efter ett härligt event på Aronsborg. Tiden flyger i väg och denna vecka har varit ovanligt konstruktiv, eller kanske ovanligt energigivande är mer rätt beskrivning.

Det har bitvis känts som om jag svävat fram, såsom på bilden nedan på väg nedför Drottninggatan i tisdags.

Tidigare samma dag hade jag "hängt" med Mia och hennes trevliga man Michael. Vi utbytte "böcker", hon fick hushållets båda doktorsavhandlingar och jag fick med mig så många av hennes böcker som jag kunde bära. Jag lyssnade, åkte med och kände att jag fylldes av energi och glädje.

Vi språkade om allt mellan himmel och jord - Street mötte Science. Vad var då street och vad var science? Sett till författarna så var vi nog båda, eller alla, ganska mycket street - med ett mål som inte skiljer sig så mycket åt som man kanske först skulle föranledas att tro. Målet är i någon mening att hjälpa till med att fatta kloka beslut, att leva ett bättre liv (gäller även företag).

Det är i mötet mellan människor som kunskapsbildningen äger rum. Det är i mötet mellan människor från olika ställen i livet, med olika syn på saker och ting, med en nyfikenhet och ett mod att lyssna på sin inre röst som det händer bra saker. Energi uppstår.

Skillnaden mellan vad som ser rätt ut och vad som personligen är rätt är alldeles för ofta alldeles för stort. Många gånger är det dessvärre mer fokus på att det ska se bra ut än att vara bra. Livet.

Jag tittade på henne, 20 - 30 år hade  passerat. Det hade hunnit bli onsdag. Min "förlorade syster" från gymnasietiden satt framför mig på ett fik i centrala STHLM. Jag hade sett henne en gång under alla dessa år, för ett år sedan på scenen i ett fullsatt konserthus i Norrköpings vackra industrilandskap.

Hon berättade sin historia, sin historia som handlade om mod, lust och passion. Hur de satsat allt på det som de verkligen brann för. Hon berättade om sin resa, om hur livsavgörande beslut hade kommit till henne när hon lyssnat. Jag lyssnade, åkte med och kände att jag fylldes av energi och glädje.

Vissa typer av beslut kräver självfallet "formell analys" (och där kan vi står till tjänst om pengarna är de rätta) men för att komma närmare svaren på livets storta frågor så behövs det mycket mer street än science.

Vad vill du - egenligen- om du fick bestämma alldeles?! Bra nu vet du. Det enda som återstår är således - Just do it!

Glada//doc.

ps. spana gärna på PLUS (SVT 1) kl. 21.00 i kväll där jag och Charlie språkas en smula kring detta med val- och beslutssituationer. ds.

Glada//doc. 

Risker och sannolikheter

Pang, som en blixt från klar himmel slog det mig i lördags att F1-cirkusen borde vara igång igen efter sommaruppehållet på tre veckor. Manlig intuition tro?! Visst var det så, i helgen gick anrika Belgiens Grand Prix av stapeln.

Kolla Maximilian, detta är en F1-bil. Han tittade på sin leksaksbil och såg övertygad ut. Nu ska vi titta på snabba bilar sa jag och drog igång tidskvalet på Viasat Motor.

-       Kolla, en likadan bil som din, sa jag.

-       Det är en motorcykel kan jag lova, sa han.

”…en motocykel kan jag lova?” Säger 2 åringar så – om en F1-bil?

Läste någon gång någonstans att vart 10:e barn inte har ”rätt pappa”. Har själv aldrig tvivlat. Men detta får mig att undra för ett kort ögonblick. Oroväckande att inte sonen ser skillnad och dessutom snabbt tappade intresset.

Det här med risker och sannolikheter är inga enkla saker konstaterade jag senare på dagen då jag läste Metro från i fredags. Tjejmilen lockade, som alltid, tusentals deltagare och man hade denna gång valt att lägga loppet på lördag istället för på söndag. Skälet till det var att tjejerna inte skulle råka behöva springa ”dagen efter”. Klokt.

Denna folkrörelse har nämligen visat sig vara allt annat än riskfri. Som lekman skulle man lätt kunna tro att t.ex. F1 och proffsboxning är förhållandevis livsfarliga grejer.

Inom F1 hade man senaste dödsolyckan 1994, en ”klassisk helg” då både Senna och Ratzenberger förolyckades på Imola. Vad gäller motionslöpningen i Sverige så har den, allt enligt Metro, bara i år skördat 4 dödsoffer. Lite otippat – eller hur?

Jogga lugnt och ha en fin dag//doc.

Var på väg till Bålsta

för vidare färd mot Villa Asker och råkade kliva av i Bro. Nåväl, det löste sig i konstruktiv anda då det visade sig var lika långt till det mesta från båda ställena.

STORT tack alla som var där, applåderna jag fick efteråt glömmer jag garanterat aldrig och då menar jag aldrig någonsin.

I taxin dit läste jag citatet nedan (under bilden) och pratade under mitt föredrag om vikten av oliktänkare och mångfald när beslut ska fattas. Eller som G. Bernard Shaw uttryckte saken: "All progress depends on the unreasonable man".

 ”Vi vill hyllna de galna. De missanpassade, rebellerna. Orosstiftarna. De runda bultarna i de fyrkantiga hålen. De som ser annorlunda på saker och ting. De är inte förtjusta i regler. Och de har ingen respekt för det rådande tillståndet. Man kan citera dem, vara oense med dem, förhärliga eller svartmåla dem. Det enda man inte kan göra är att ignorera dem. För de förändrar saker. De driver människosläktet framåt. Somliga kanske ser det galna i dem, men vi ser deras genialitet. För de som är galna nog att tro sig förändra världen … är de som också gör det. (Steve Jobs)

Efteråt i taxin på väg till pendeln läste jag på FB ett inlägg från en person som är en av de "runda bultarna", en person som ser annorlunda på saker och ting, en person som förändrar saker och driver människosläktet vidare - en person som gör skillnad.

Minns tavlan du just fått på er, din och Assurs, turné när du och jag färdades över en lunch på Malmen.

Leo skriver att: Jag brukar inte be folk läsa och sprida det jag skriver. Men jag vädjar till er om att sprida detta.http://www.leorazzak.com/2012/08/fuck-you-migrationsdomstolen/

Leo min vän, klart att jag delar ditt inlägg och håller tummarna - milt uttryckt. Vill man väl och kämpar hårt - vilket du gör med bravur - så blir det bra. Trust me - I´m a doctor.

Allt gott och glada//air

Susar in mot STHLM

och längtar efter att få ta de mina i min famn efter några dagar på vift. Ska tokpussa på dem!

I går en härlig eftermiddag i Göteborg på Chefsdagarna - tack alla! -  och kul möte med en av bloggläsarna från Oskarshamn:-)

I dag tillbaka i Malmö och kvartet som jag spenderat mycket tid i. Nostalgibodde på söta lilla hotell Plaza på Kasinogatan, ett hotell där jag under 1.5 års tid spenderade varannan vecka i slutet av 90-talet.
Receptionisten fixade mackan vid min sena ankomst, som förr - nästan som på film.

I dag en härlig dag, som kändes för kort, med beslutsfattande på agendan för ett gäng minst sagt alerta handläggare. Det var verkligen ett rent nöje. It takes two. Ni gjorde mitt jobb enkelt och väldigt roligt!

När jag nyss landade på Arlanda kunde jag på FB läsa rader som gläder: Alla och allas förväntningar överträffades-var tveklöst "topp-tre-av-det-bästa-jag-hört-ever". Redan satt igågn en massa processer, snickrande av checklistor mm hos oss. WOW är bara förnamnet.

Tack ödmjukt och känner att jag kanske, kanske lyckats göra lite skillnad - underbart!

Allt gott, förorten nästa!//doc. 

Catch up – veckan so far

I söndags lyfte vi mot Istanbul och Flins 2012,  en forskarkonferens. Redan första kvällen hann vi med att hitta bakgator och ett riktigt mysig ställe att äta på. Märklig känsla att äta nybakat bröd i förorten på morgonen - pussa barnen hejdå - och kvällsmål vid porten till Asien. Stupade i säng.

Vi är oerhört tacksamma för att vi har familj, i form av min kära moster och svärföräldrarna, som gör det möjligt för oss att åka tillsammans. Utan er, Mosteri, Hana och Tordi skulle detta inte vara möjligt. Tusen och åter tusen tack för all hjälp, och ytterligare tusen för att ni finns.

Måndag och konferensdags efter en härligt frukost på taket till hotellet där konferensgästerna härbärgerats. Ur dimmorna väcktes staden och Asien växten så sakterligen fram på andra sidan Bosporen.

Stolt över min dr fru som gjorde en stark insats på sitt track då hon presenterade en artikel om metoder för bättre beslutsfattande när alternativen är många och ibland motstridiga. Dessutom, som grädden på moset, metoder som testats empiriskt. Brains are sexy.

I övrigt alldeles för mkt Fuzzy Logic-stuk på det mesta. Mkt forskning på kammaren.

- Testat på real settings? 

- Ne, vi måste hitta ett problem först, fick vi till svar.

På kvällen ett måste besök i magiska Blå Mosken. Ett mästerverk, som om tiden står still när man är där. Man förstår att kritik riktades mot bygget på 1600-talet då det ansågs konkurrera med självaste 

Mekka (مكّة المكرمة

) – inte minst då man reste inte mindre än sex st. minaret.

Gåendes på väg tillbaka till hotellet efter en lång andradag på konferensen inträffade resans stora äventyr. Vi hade bestämt oss för att gå hem och överraskades av störtregn. Just då, som en blixt från klarhimmel (fast att det regnade, ja ni förstår) stannade typ en folkabuss, full med grova turkiska arbetare i overaller och erbjöd oss skjuts. Vi hoppade in utan att blinka.

Efter någon kilometer skiljdes våra vägar när de släppte av oss. Pang, in i bilen, några kilometer i ÖSregn, tack för skjutsen. Lite oväntat att åka "arbetarbuss" i Istanbul. De ville absolut inte ha något för hjälpen. Händer skakades och varma leenden utväxlades. Ett möte utan ord som sa så mycket.

72 timmar i en vänlig, vacker och förförisk stad led med raska steg mot sitt slut. Morgonsolens strålar tog emot oss på Ataturk-flygplatsen innan färden tog vid mot Göteborg resp. Sthlm. 

Ännu en konferens lagd till handlingarna och vi följer med spänning Turkarna på universitetet i Ankara som genomför en replica studie på en av våra tidigare studier ang. användande av information ur olika BI-system, men det är en annan historia. 

allt gott!//doc. 

veckan som gick,

gick i tecknen från förr.

- Nuförtiden är allting så länge sedan, brukar min 74-åriga moster säga. Indeed tänker jag, speciellt en vecka som denna.

I början av veckan hade jag ett möte, i dubbel bemärkelse, på Friends Arena. Två Biafra-kids, miljonprogramsområdet vi växte upp i kallades för Biafra i folkmun, träffades efter en förfärlig massa år. Det var härligt att ses och konstatera att det gått bra - och vad "bra" är ser ni mer om i mitt förra inlägg.

Vi svävade iväg i våra minnen när vi var stolta krigare i Marielunds HC, när vi byggde kojor vid "Unka" och när vi - kusinerna från landet - ibland tog tåget till Stockholm när vi nått gymnasieåldern.

Någon dag senare, vid min ankomst till Hotellet i Helsingfors, sprang jag på en god vän från förr. Vi räknade ut att det gått 23 år sen senast. Och på Kauppatori (Handelstorget?) såg jag ett stånd där de sålde Muikkuja, en märkligt liten fisksort som jag inte ätit sen barnsben i Lappland.

Jag åt och färdades tillbaka till förr, ett förr som det nuförtiden är allt längre till.

Glada//doc.

En tid som inte kommer igen

Åt lunch förra veckan med folk som jag vid en tillställning hamnade vid samma bord med. Det var folk, precis som jag, som försökte ta sig fram i livet - på alla plan - på bästa vis.

Men vad är bästa vis? Olika självfallet för de flesta för oss. En i sällskapet undrade hur mitt första år som "egen" hade förlöpt, "har det gått bra?"

När vi talar om att det gått bra så menar vi, alltsomoftast utan att reflektera över saken, att/om vi tjänat bra med pengar (eller i vart fall tillräckligt för att överleva). Ungefär som min kära mor på den tiden det begav sig, när hon undrade om de var "fina" människor så undrade hon - på sitt lilla vis - om de var rika.

Ja, det har gått bra sa jag - bättre än jag vågat hoppas och tro. Jag har - paradoxalt nog - kunnat vara hemma mer med barnen och familjen än på väldigt länge. Jag har slagit PB i VAB (även fast jag inte alltid är så road av det:-)) och jag har sett att umgänget med nära och kära ger effekt.

Ett av barnen började på ny skola precis, stora tjejen i 6:e klass på Engelska skolan. Time flies. Var på ICA och handlade och såg i ögonvrån att de vällingpaket och grötburkar "12-18 mån" som jag aldrig kommer att handla igen stod där jag plockat dem så många gånger genom åren som gått.

Den tiden är förbi och jag känner att det är en tid jag på något vis kommer att sakna nu när jag vet att den inte kommer att komma igen. Såg en bebis på PUB häromveckan och kände "oh vad söt", en känsla jag trodde var förbehållen mödrar - tills nu.

Jag börjar misstänka att de små inte kommer att bli små igen. Börjar jag bli gammal eller bara lite klokare tro? Spelar ingen roll vilket som, bara jag inte glömmer bort vad som är viktigast av allt - i så väl med- som motgång.

tacksamma//doc.

Kursdags, märkligt nog

Någon gång i våras införskaffade vi ett st. InDesign-program och jag satt mig glad i hågen och skulle börja fixa, vilket gick - på sin höjd - si så där.

Märkligt egentligen, ett ganska så avancerat program som jag förväntade mig att klara av helt utan hjälp - utan skolning. Kan själv - not. Precis som de flesta när de ska handha datorer i största allmänhet eller beslutsstödsprogram och system av allehanda slag.

Så, bara att krypa till korset och leva som man lär. Nu dags för två dagar på "andra sidan". Nu är det allvar, nu är det kursdags!

Glada//doc.

Vad har surdeg och Converse gemensamt?

På lunchen häromdagen konstaterade jag att användandet av Converse hade nått samhället alla hörn. Äldre män och galanta damer liksom skejtare och beslutsdoktorn själv gled fram på Drottninggatan som en enda stor familj - iklädda sina Converse.

För några veckor sedan när jag sent en tisdag – iklädd gues what? – gled fram mellan brödhyllorna på ICA Maxi Haninge så märkte jag att det bröd som jag är uppvuxen på visst är ett s.k. surdegsbröd.

I dag finns det bloggar och allehanda sajter om surdeg, nästan som en livsstil. Hemma kallar barnen, så även 2-åringen, kort och gott brödet för det ”Finska brödet”. Det är hårt som livet självt, det är gott och det är ngt som jag fått sen första dagen jag kunde få loss en bit.

Mina första Converse köpte jag 1977 om jag inte alldeles missminner mig och brödet har jag ätit sen 1967.

Var dig själv - en dag är du "inne", en annan dag "ute" för en saker är säker: fashion never goes out of style.

Allt gott glada//doc.

ps. Svar: dr air ds. 

Säsongen igång på allvar

Efter en god och spännande lunch, rörande skolans värld och pedagogiska modeller, lämnade jag dagens "venue" bakom mig. Härligt att vara igång igen!

Förra årets första uppdrag gick av stapeln i Sundsvall och året dessförinnan hade jag fått det ärofulla uppdraget att vara talare - faktiskt också den 14 augusti - på Talarforums kick-off! Den dagen var i mångt startskottet för det jag gör i dag. 

Spanar i agendan och ser att nästa vecka blir det spännande dragning Helsingfors (på båt i arkipelagen) och veckan därpå forskarkonferens i Istanbul samt talaruppdrag i Göteborg (Chefsdagarna, se programpunkt nedan), Malmö och STHLM. 

Nu mot dagis! Allt gott, fil good//doc.

Just do it!

För många är det i dag första dagen på jobbet efter en skön sommar, nu gäller det att komma igång bums! Jag har redan varit igång en vecka och känner att farten börjar återkomma. Nu gäller det också att våga, känna att man kan.

Jag är ju inte licensierad och sånt, har inte svaren på allt, men får falla tillbaka på att jag ändå blev fil. lic.:ensierad 2002 och med det som grund vill jag sprida detta über coaching-tips till en vidare krets än de som är mina FB-polars.

Satt upp detta på FB sent i går och många har ryktesvis redan underrättat underverk denna tidiga morgon efter att läst dessa rader och sovit på intrycken. Läs, begrunda, låt det sjuka in och vips är du inne i ett FLOW som du inte anade fanns, ett FLOW som kommer att ge dig ett nytt liv - ett liv bortom allt du drömt om.

You can and will do it - alldeles oavsett vad saken gäller. Det är enkelt, du kan.

Bästa första vecka för många av er säger glada fil. lic.:ensiearede// doc.

ps. vet inte vem som är upphovsmannen till "lappen" men tackar det ödmjukaste. ds. 

kändes som att...

Året var 1973 då vi spenderade sommaren - som alltid på den tiden - vid familjens sommarstuga i Snövelstorp, längst med Götakanal, någon mil utanför Norrköping.

Mitt över grusvägen var det en Ungrare som byggde stuga, trevlig familj. Stefan hette sonen och Irene hette flickan. Pappa hette Lazlo skulle jag tippa på, utan att minnas.

En dag undrade Lazlo om jag och de andra barnen kunde tänka oss att hjälpa till. I stekande sol langade vi taktegel i timmar och belöningen lät inte vänta på sig. Lazlo drog fram pluskan och räckte över duktigt med $cash$ - tyckte vi då. När jag ser priserna nedan och gör ett snabbt överslag så gissar jag att vi fick loss en tia delat på 4-5 pers.

Vi begav oss genast, tillfots, till den närbelägna affären Röda Rappet 3 km bort. Pengarna räckte till ett halvt paket tresmak(glass ni vet)/barn. Vi fick låna en kökskniv och dela glaspaketen på mitten.

Har haft det på känn, som med allt annat, det blir bra tillslut bara man vill väl och är snäll. Det kändes om att rättvisan skipades i och med segern över Ungern i går, nu fick de retroaktivt betala för det jobb jag fick så uselt betalt för 39 år sedan.

glada//air

Boken kommer...

när den kommer. Nästa utkast ska dock in till det ev. förlaget 1 sept. Nedan ett citat som slår an tonen för stycket som ska handla om information.

"We live in a world that is information heavy.  It seems that we have become so hypnotised by information that we have become less concerned about the facts.  The mere sound of information is comforting enough, how substantial it is not important."

Titeln på boken ser i dagsläget ut att bli väldigt modest såsom följer: Riabackes Beslutspyramid. Ni vet, enkelhet först och främst. Som på FB. Pictures heter pictures, message heter message, osv. 

Pyramiden bygger på en enkel konceptualisering; har man inte koll på de grundläggande stegen så rasar hela bygget förr eller senare - oftast förr - och det framgångsrika beslutsfattande kommer fortsätta att lysa med sin frånvaro.

I dagsläget lägger man ned ohyggligt mkt pengar på toppen av pyramiden - utan att ha särskilt bra kunskap (läses; utan att ha en blekaste aning) om vad som egentligen styr beslutsfattandet hos såväl individen som företaget (kan redan här och nu avslöja att det andra bygger på det förstnämnda). 

...och by the way, det är just detta som jag ska tala om på ett öppet frukostseminarium på Talarforum tisdagen den 6/9 - klicka genast här om du känner dig sugen på lite frukost och frukt för tankarna. 

Glada//doc.//som gått in i en skrivpsykos

Fann denna bild på FB

och konstaterar ännu en gång - leende - att vi är lyckligt lottade som är födda i ett land som Sverige.

Visst vardagen har sina utmaningar för de flesta av oss men på det stora hela är förutsättningarna för ett hygglig liv ganska så goda!

Tacksam//doc.

L.Y.X

Att lämna och hämta på dagis utan stress. Livslyx, kvalitet, så jag vill ha det - ofta. Precis som i dag. Detta ska jag jobba på och värdesätta - så gott det går - som om varje dag vore den sista.

pappa//doc.

Åter vid spakarna

En underbar semester börjar onekligen lida mot sitt slut. Blandade känslor, gillar att komma igång också. I dag var det bums in i "fixandet" efter säsongens första och mkt lyckade dagislämning.

Under slutspurten av semestern lyckades dessvärre 2-åringen kasta min teli i sjön då vi hälsade på fabror Per på hans fantastiska landställe i Arkösund. Det tog 0.4 sekunder att skicka shortsen (med telefon i) i sjön då han väl fått idén. Bra jobbat - not.

Åter i vardagen besökte jag i dag teleoperatörens butik på Drottninggatan 70. Vill inte hänga ut någon så vi kan kalla operatören för Telenorr (förkortas Telenor).

- 1-2 veckor för att kolla om det går att laga?
- A, precis.
- Ok, har du någon lånetelefon som jag kan ha under tiden?
- Ne, men kanske de har på Kungsgatan eller i Gallerian.
- Fint, kan du ringar och kolla så jag vet?
- Ne, har inte telefonnumret...
- okej, IC...

Väl framme på butiken på Kungsgatan får jag veta att inte heller de har någon lånetelefon och att min inte går att laga utan att det bara är att köpa en ny - ja, eller "bara och bara".

- Ne det går inte, vi måste först skicka in denna - vilket tar 1-2 veckor - för att få veta att den inte går att laga (det vi/han redan visste, own remark) och sen kan du få köpa en ny för ett bättre pris.

- Ok, men du, varför har ni inga lånetelefoner - det måste väl vara många som tycker att det vore rätt smidigt?
- Det finns inga sådana krav på teleoperatörer...

IC, inga sådana krav. Kundvård i världsklass. Sköna dudes!

Då var vi igång i alla fall, full fart - snart jul! Glada//doc.

7:e plats

För några dagar sedan satt jag upp bilden nedan (ur DI 25/7) på FB, jag skrev att det var en ödmjuk 7:e plats i dessa OS-tider. Fick många "like" och glada tillrop.

Några hörde av sig och undrade vad en 7:e plats egentligen innebär eller betyder. Det betyder att jag tagit mig upp på 10-top listan på en förhållandevis kort tid - från "ingenstans" som någon uttryckte det.

Det betyder att jag kan leva på det jag älskar mest av allt - vad gäller det jobbmässiga - och att jag kan utnyttja min fulla potential rörande kunskap, uttrycksform och förmåga att landa rätt i en mängd vitt skilda miljöer.

Det betyder att mina vänner på Talarforum trott på mig från dag ett, en dag som bara ligger något år borta. Utan dem inte ens plats 47 på denna lista. Ser fram emot en all time high-höst tillsammans!

Om jag siktar på plats nummer 1? Ne, det gör jag inte. Kanske klättra några platser men sen får det räcka. Jag siktar alltjämt på att bl.a. kunna hämta/lämna på dagis lika mkt som min underbara fru gör, att vara närvarande i vardagen - med de jag älskar mest.

Om jag är sugen på att komma igång igen efter fem veckors föreläsningsuppehåll? Skulle tro det, ses därute inom kort!

Allt gott!//doc.

ps. se länk i vänsterspalten på denna sida för öppet frukostseminarium - Beslutstriangeln - i september. ds. 

För 10 år sedan…

hörde jag ett skriiiik och strax efter kom narkosläkaren ut med dig i sina händer. Oceaner av oro rann av mina axlar och tårar av glädje och lättnad rann nedför mina kinder. Liten som en liten docka med din mammas vackra ögon.

På bilden nedan, någonstans under värmande täcken, fick du ligga en stund på mitt bröst innan du åter skulle in i kuvösen.

Det var en stund som jag minns som om det var igår, en stund jag kommer minnas för resten av mitt liv.

Grattis på 10-årsdagen Mi!

//pappa

Egen tid på stan - en stund borta för att komma närmare

Igår var det frun som åkte in en sväng till stan för att kolla om hon hittade något i klädväg, vilket hon inte gjorde. Själv hade jag händerna fulla med att hålla de små sysselsatta och vid liv.

Idag var min dag kommen, min stund på stan - en liten minisemester i semestern - för att kolla om jag hittar något i klädväg och få en stund för mig själv, s.k. egen tid.

Började med att gå förbi på kontoret för att vattna blomman, som enligt många skulle vara helt omöjlig att hålla vid liv, och konstatera att den blommade såsom jag hoppas och tror att affärerna kommer att göra i höst.

Sen handla skruvar på Clas Ohlson, byta keps till Maximilian på HM, scanna Åhléns och nu lunch på ombyggda Coppola. Strax en sväng på Gate One och sen blir det nog att åka hemåt igen.

Undrar hur vi är programmerade, några timmar från flocken - som stundtals väsnas ganska friskt (obs! ej frun) - och man längtar hem?!

Den frågan lär vi inte få svar på denna lynniga sommardag, kanske är det så enkelt att det har med kärlek att göra, vilket vi vare sig behöver förklara eller förstå. Utan bara vara tacksamma för att den finns, evigt tacksamma.

Glad dag!//doc.

En lång dag lider mot sitt slut

Hemma igen efter att hela familjen provat på att bada i spöregn och bli myggbitna på allvar i de Sörmländska skogarna:-) Tackar våra välbärgade släktningar som lånar ut sin Svenska sommarboning medan de lapar i sig av den stekande solen i Grekland!

Dessutom passade varmvattenberedaren på att lägga av alldeles hemma i förorten och plånboken, ja den har gömt sig/tappat bort sig eller blivit stulen. Alla korten spärrade, ett halvtidsjobb bara det. 

Sen också hunnit med att tacka ja till en intervju på fredag (publiceras i mitten av aug.) där jag - för första gången - ska berätta mer om "Beslutspyramiden", 

som även är rubriken på den öppna föreläsning som jag ska hålla på Talarforum den 11 september - klicka här för mer info och intresseanmälan - och som också ska bli titeln på boken (den dagen vilken det nu blir). 

Allt gott!//doc.