Att göra det tillsammans

Jag har just avslutat en undervisningsserie i beslutsanalys på Stockholms universitet. Studenterna på kursen går ett internationellt magisterprogram och kommer från världens alla hörn. Jag lärde mig massor, igen.

Jag drog igång undervisandet på traditionsenligt vis, med hyfsat klassiska föreläsningar – med mina mått mätt. ”Kommer det här på tentan löd varannan fråga?” Jag bloggade om detta redan första veckan på idg.bloggen. Intet nytt under solen tänkte jag i mitt stilla sinne, studenterna är precis såsom när jag lämnade universitetsvärlden för något år sedan.

Jag kände mig oinspirerad och uppenbarligen var jag det också. En nyfunnen polars out there (tack K.T.F!) skrev i samma veva på sin blogg att ” The power of inspiration what the Vision gives to me gets me creating, more and more and more…Of course I lose faith sometimes. I do. And then the creativity also disappears but that is my responsibility to get back the creative mood”.

Vad var mitt bidrag i undervisningen, vad gjorde jag för att inspirera, vad gjorde jag för att gå beyond för att väcka lusten hos studenterna?

Jag vaknade till liv, jag bjöd in dem, jag presenterade ett smörgåsbord av kunskap som kittlade, som de fick plocka ifrån, smaka på och baka sin egen kunskapskaka med. De fick formulera sina frågor, de fick skapa sina svar, de fick presentera vad de tänkte, hur de tänkte. De var själva navet i lärprocessen, vi möttes, kunskapsgenererandet tog form. Jag borde vetat bättre, det var ju detta som jag blev helt förförd av redan för någon vecka sedan då jag talade i ett annat sammanhang.

Det var en magisk känsla som infann sig när frågorna om vad som kommer på tentan helt dog ut och istället kom att handla om hur kunskapen kan appliceras på livet i stort!

//feel dr