Är det första eller andra barnet, undrar folk när jag säger att det snart är dags. Det är femte. Äh, va? Nr: FEM?!? Aha, men då är det väl inte så stort då – eller? Jag har länge haft funderingar på att skriva en bok om mina 25 år som tonåring, 1978 - 2003. Jag har nog varit ganska omogen långt upp i åldern, inte förstått det stora med livet och tagit alldeles för mycket givet. Inte varit särskilt ödmjukt inställd kort och gott. Detta har bland annat inneburit att jag missat en del saker, såsom t.ex. hur stort det är att få barn. MEN STOPP tänker någon av er, håller han på och tilta sin blogg till ännu en såndär-mama&papa-blöj-blogg? Nerrå, lugn bara lugn – det handlar om livet i stort.
Det är mycket som jag inte längre tar för givet, mycket som förr ”bara skulle finnas där”, som en naturlig ingrediens av allt - allt som jag ändå fick för lite av. Idag har jag fått gåvan att se, förstå och uppskatta på ett sätt som jag tidigare inte förmått att göra.
Utan att rangordna storheten i barnens ankomst, så är det nog ändå så att jag idag uppskattar detta fantastiska på ett sätt som jag aldrig kunnat drömma om. Idag börjar jag odla ”slutspelsskägg”, då vi nu är i slutfasen av den nionde perioden! Hur stort som helst!
I love life
Tänker på er och hoppas innerligt att det är bra! Håller med, det är inte lätt att hinna delta, vara närvarande och njuta i allt som sker kring sina barn. Men du tog nog ett stort kliv :) låter det som. Skönt! Inför ankomsten av nummer fem.
SvaraRaderaKram
Andrea
Andrea, tack för din kommentar och dina glada tillrop! Allt, typ, under kontroll - so far! Ännu inga tydliga signaler, men you never know som bekant i den här branschen!
SvaraRaderaGlada kramar//air-team