Hur hinner du med allt undrar folk lite nu och då. Jag hinner inte med allt och framför allt hinner jag inte alltid närvara även fast jag ofta är på plats. Det kan på ytan se ut som att jag är med, även fast jag ofta är jag någon annanstans. Skillnaden på närvaro och härvaro ni vet. Vill så gärna ha mer av det sistnämnda.
Jag fick ett mail häromdagen från en gammal vän från förr. Hon skrev att hon följer min blogg och att den får henne att stanna upp och reflektera ibland. Det gjorde mig glad (Tack A.C!) och jag förstod att samma gäller mig – måste stanna upp och reflektera, oftare.
Träffad min existentiella coach, eller mitt bollplank om stort som smått om ni så vill, i början av påsk. Det kändes som om jag rebootade hjärnan i någon mening. Det var helt enkelt för många applikationer igång samtidigt. Dessa stängdes av åsså startade jag upp den interna hårddisken på nytt, endast med de program som var adekvata i detta nu. Inga konstigheter, en stunds kontemplation, en exklusiv stund avsatt för att stanna upp och tänka efter före. Vad är det jag egentligen vill, jag menar verkligen vill - och vad är det som är viktigt för mig?
I bilen på väg hem kände jag att min bild över prioritetsordningen på saker&ting blivit klarare. Eftersom jag inte hinner med allt så måste jag fokusera på rätt saker – för fel riktning går sällan att korrigera med högre hastighet.
Allt gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar