Snart är det dags - men när?

Såg just att en vän på FB hade skrivit att ”...det är viktigt att släppa sin roll och ”bara” vara människa ibland. Kräver sin man, sin kvinna och en god portion mod.”

Besluts- och prioriteringsförmågan har ställts på lite prov under dagen – även fast det egentligen inte borde vara så svårt. Problemet är bara det att allt det superviktiga hänger ihop med det något mindre viktiga, som i sin tur hänger samman med det relativt oviktiga men helt nödvändiga.

PAAAAPA! Klockan var mitt i natten, 3 åringen visar sig ha hög feber. Alvedon, byta säng, sova vidare. Just somnat. "Ari, är du vaken?" Frun hade fått ordentliga värkar, dags att åka in? Googla rätt på nummer till rådgivning. Sova igen, tror jag.

"…ha en bra dag på skolan tjejer” och sen skjutsa minstingen till svärföräldrarna. Vamos ala BB i Danderyd. Vad var det för möten jag hade bokade idag?!? Tror jag lyckades bokat av dem alla, eller… Ne, just ja, mentorsträff inplanerad också.

Anländer på BB, på med CTG maskinen, värkar, värkar och hjärtljud. ”Vad bra att ni kom in, verkligen ordentliga värkar det här…”

Skickar en presentation för ett talaruppdrag nästa vecka, bokar av mentorsträffen, svarar på några sms. Försöker balansera upp tillvaron mellan det riktigt viktiga, det praktiska och det som ingår i såväl arbetarens som medborgarens allmänna förpliktelser.

”Verkligen svårbedömt, det är inte dags just nu – men det här kommer kunna gå fort”, säger förlossningsläkaren. Hur fort och när undrar min ”rationella” hjärnhalva, som inte är sådär förfärligt utvecklad. Jag har en resa inplanerad nästa vecka, med flyg, över dagen serru. ”OM du verkligen vill vara med på förlossningen så ska du absolut inte åka” säger förlossningsläkaren och tittar mig moderligt i ögonen. ”Du ska inte vara längre bort en 2 mil när det hela sätter igång", fyller hon i – ”för det här kommer kunna gå fort.”

Plockar fram allehanda sannolikhetskalkyler i hjärnan, högst subjektiva, adderar lite flyg-aska-problem on top of that och simulerar olika scenarion. Slutligen ställer jag detta mot läkarens ord och min inre röst - om vad som är viktigast av allt.

//take good care out there!