Chanser är inget man får – utan något man tar!

Åt lunch med en gammal god vän, en vän från förr, mer aktuell än någonsin. Det var två år sen vi lunchade senast. Det kändes kortare då vi följer varandra på bloggar, fejjan, osv. Härligt med 2010.

Det var en boost att få prata, dra upp planer inför framtiden och summera vad vi gör nuförtiden – för att göra det vi vill i framtiden.

Vi konstaterade unisont att det som ”gäller” är att sikta på det man tycker är roligt, det man verkligen vill göra. Man, Just Do It var approachen som svävade över oss då vi inmundigade den Asiatiska buffén.

Tankarna vandrade till min tid som student på teologen på Linköpings universitet, i början av 90-talet. Ett av de klassiska gudsbevisen lyder som ungefär som följer; ”inget större tänkas kan”. Det var ungefär så vår diskussion förlöpte idag, i samma anda. Om vi kan tänka oss, föreställa oss och visualisera vad vi vill göra, var vi vill göra det, osv. – ja då är vi på god väg att göra det. Han och familjen hade satt upp högtflygande planer och de är på ohyggligt god väg att sjösätta det hela! Jag svävade ut från lunchrestaurangen, inspirerad att följa min inre röst - i ännu större utsträckning. Som om det inte varit nog so far!?

Jag balanserar på en underbart skör tråd mellan storheterna i norm- och trygghetsnarkomanins mecka, lönearbetets trygga famn och mina drömmar om vad jag ska göra när jag blir stor.

Det jag kan tänka det kan jag göra, en sanning som inte är dispositiv!