Semesterprocesserna verkar ha kommit på plats ovanligt fort denna gång. Man kör i sina gamla hjulspår 48 veckor/år och över en natt är det dags för nya rutiner, vilket inte alltid funkar 100 från dag 1.
Det har hur som helst varit en underbar första vecka med semestertjuvstart på Kolmården (stx innan semestern), en heldag på Grinda, totalsanering av förråd, etc. Igår var det sen dags att träffa våra vänner från Kairo, nytt försök så att säga. För er som läste mitt förra inlägg kan jag berätta att, rätt gissat, de hann inte med båten i tisdags. Denna gång gick det bättre, visa av erfarenhet hade vi denna gång ordnat ett arrangemang som inte krävde någon större tidsmässig precision från deras sida.
- Your life is so hard here in Sweden, sa den Egyptiska kvinnan under lunchen. Hon åsyftade det faktum att vi gör allt själv. Hon tänkte nog mest på min fru, även om tänket också går att applicera på den Svenska mannen. I Egypten är samhällsklyftorna enorma, lite förenklat så har man tjänstefolk eller så är man tjänstefolk. Våra vänner har hjälp med de mesta och kan inte för sitt liv förstå hur vi hinner göra allt själva. Inte vi heller sa jag.
Vi funderade lite på vad vi ska hinna med. Vi ska hinna ta hand om barnen – att göra dem går som bekant av bara farten – vi ska hinna jobba och helst göra karriär, vi ska hinna hålla oss i form, vi ska hinna odla vår kärleksrelation (ta den till nästa level), vi ska hinna hålla ordning på hemmet, vi ska hinna hjälpa barnen med sina läxor och uppfostra dem enligt konsten alla regler, vi ska hinna med att skjutsa dem på träningar av allehanda slag, vi ska hinna med lite egen tid och vi ska hinna självförverkliga oss. Opps, var fick jag det där sistnämnda ifrån?!? Vad är det egentligen?!? Ok, glöm det. Men det är onekligen är en del som ska hinnas med. Men hard life? Well, that´s life, även fast man ibland önskar att det var lite mindre som skulle hinnas med.
Skulle vi vilja byta med dem, deras liv och deras hjälp? N.E.J och åter N.E.J ! Alla har vi våra önskemål och när lunchen led mot sitt slut sa mannen i paret att han verkligen hoppas få se lite regn under de kommande dagarna. Han hade nämligen inte sett regn sen i april, med undantag för en liten skur på Arlanda när de anlände i slutet av förra veckan.
Man kan inte få allt, life is hard!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar