När gammalt möter nytt - eller när verkligheten har hunnit i kapp

Nu är vi åter i semestervardagen, efter en helt magisk vecka på en ö i Arkösund.

Även fast jag är medveten om att vi människor tenderar att starkast komma ihåg det som hänt senast, så måste det sägas att den gångna veckan kommer att bli svår att ”toppa”. Hela familjen har fått uppleva en semestervecka bortom allt man kan önska sig. Polaren-Per bjöd på all-inclusive, för såväl de stora som de små och vädergudarna var på vår sida.

När vi anlände till ön, och konstaterade hur fantastiskt stället låg längst ut på den klippiga udden, så bad jag Per hålla öronen öppna för hur 3-åringen låter när hon trillar i sjön. Det tog, mellan tummen och pekfingret, 3-4 min innan signalen ljöd – maaaAAAAAAAAAAAAAAAAaaaamaaaaaa!. Flytväst på, hela veckan. Hon lärde sig fort och trillade inte i plurret en enda gång till – imponerande!

Tjejerna fiskade mest hela tiden. Var det inte håven som var i högsta hugg så var det metspöna som flyttades runt på bryggorna. Att se glädjen i ögonen på de små när de fick sin första fisk på kroken är sånt som får vilken förälder som helst att smälta. Tack också för maskarna Per, osten fungerade inget vidare.

Efter frukosten en dag var det sen dags att åka vattenskoter, vilket var första gången för oss alla.
Själv fick jag gåshud när jag drog iväg på min premiärtur. Att susa fram i 50 knop på ett dylikt fordon kändes som rena rama science fiction för gamle far. Tankarna for tillbaka till 80-talsklassikern Blade Runner med bl.a. Harrison Ford och Rutger Hauer ni vet. För att inte tala om när vi var ute och paddlade kajak en tidig morgon med Salem Al Fakir strömmande ur iPhonen, nya tider onekligen. Gammalt möter nytt.

Sen fick vistelsen ett lite abrupt avslut. Värden hade, i en bisats, bett mig ta med löparskorna. Jag borde anat ugglor i mossen. Efter att ha gött mig en vecka med feta såser och mastiga efterrätter kom sen frågan: ”ska vi ta en löpartur i dag?” Intet ont anandes gav vi oss iväg i värmen och jag fick se mig slagen med råge. Ombytta roller onekligen och i mitt huvud ekade att ”det är ju jag som är fd fallskärmsjägare, det är ju jag som sprungit Lidingöloppet…”, men ganska snart lyfte jag blicken och accepterade att det är svårt att leva på gamla meriter, även i löparbranschen - verkligheten har hunnit i kapp!