Jordgubbslådan

För några veckor sedan fördes en debatt på fejjan om man var en person som kollade alla äggen innan man köpte dem, eller om man var en sådan som köpte dem i blindo.

Det var Camilla i den lilla staden i norr som startade diskussionen. Om jag inte alldeles missminner mig så kollade hon inte i ägglådan utan körde mer på trust-spåret – jag litar på att allt är i sin ordning, typ.

Ganska många äggkollare anmälde sig raskt takt, så även jag. Det går per automatik att öppna lådan där äggen från de frigående hönsen ligger. Jag kollar att inget är trasigt, två sekunder – ett tusen ett, ett tusen två. No big deal.

Jag kollar också äpplena, päronen, osv. Snurrar dem ett extra varv i handen för att inte råka ta dålig frukt, med brunt håll på och så. Men där går gränsen. Där går en skarp gräns mot de som inte förstått denna gräns, de som väljer och vrakar och jämför 28 äpplen i 13 min innan de slår till och lägger de 3 absolut finaste i påsen. Det handlar om någon form av neurotisk beslutsångest i kombination med att helt ha missuppfattat begreppet optimera.

I går kväll när jag var och handlade fick jag dock bevittna all time high på en Maxibutik söder om stan. Helt ogenerat stod en kvinna och, inte bara sådär som man ser många bara ”råkar” flytta någon extra fin jordgubben till sin låda så att den blir full och bra, i princip byggde om hela lådarrangemanget med jordgubbar för att kunna välja de bästa gubbarna till sin egen superoptimerade 1-literslåda. Det var fine-tuning på hög nivå. Stackars lilla bebis i hennes famn, fin normsändare till mamma där...