Hörde några prata om klassresa för ett tag sedan. Det gällde jobb och prylar, som så många gånger förrVad är då att göra en klassresa? Vad tycker du? Är det att få upp sin materiella standard - alá Peps Perssons ”hög standard” -1par3-snäpp, att få högre lön än vad ens föräldrar hade eller handlar det om utbildningsnivån? För många handlar det nog om alltihop, saker å ting hänger samman i viss mån.
Men hur är det då om man bara har bättre utbildning men inte lyckats omvandla sitt kunnande i något inkomstbringande att tala om? Eller om man lyckats fint med finanserna, men helt missat utbildningsbiten?
Vet ni hur jag tror det ligger till? Jag tror att många vill ha a.l.l.t – vare sig mer eller mindre. Det gör många av oss mindre lyckliga än vad vi kunde vara. Vi jämför oss med andra, i precis allt, för det är så vi människor fungerar. Tyvärr.
En resa med klass har för mig varit en inre resa, en resa att våga vara mig själv. Att inte behöva spela teater och försöka vara någon annan, att inte hela tiden försöka vara lite ”finare” än andra, att inte hela tiden putsa på fasaden. Igår hade 8-åringen kalas med sina skolkompisar. Hon gillar inte tårta så istället stod maränger och glass på menyn. - Jag vill ha åtta ljus i glassen, sa hon. Absolut, så vi ställde åtta ljus rakt upp&ned i ett paket BigPack vanilj.
Så, varför krångla till det när vi kan vara som vi är, enkla och glada små medborgare?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar