By the way, undrar just varför man frågar folk om de minns när man vet att de minns?
Vi botaniserade några timmar i empirin vi samlat under våra månader där innan vi hoppade i taxin till Lagua, den vackert belägna insjön som många turister helt missar.
Vi åt en himmelskt god risotto med räkor innan vi steg ombord på helikoptern. Vi flög över våran favoritbeach Leblon, posto 11, längst med stränderna Ipanema och Copacabana innan vi mellanlandade på Pão de Açúcar.
Senare på kvällen tog vi oss upp på Sockertoppen (Pão de Açúcar) igen, denna gång med våra provisoriska förlovningsringar – införskaffade på Ipanema Fleet Market några veckor innan - i fickan.
En Holländare som bodde i Mexico förevigade ögonblicket.
Därefter tog vi taxi till favoritrestaurangen i Leblon. Minns du hur kyparen sa, när jag inte satt vid bordet; ”jag vet vad han vill ha” – vi hade visst tagit samma rätt varje gång vi varit där (eller i vart fall hade jag gjort det).
Jag hade funnit något jag älskade, något jag älskar.
Tänkt, fem år. Tiden går fort och jag njuter av var sekund som jag går med dig vid min sida!
...och livet är som bekant inte de dagar som gått - utan de dagar man minns!
Nu på planet - Umeå nästa!
Pussar och kramar//din man
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar