Lyssnar…

På A Ray of Light – en underbar låt som jag bara råkat snubbla över på Spotify.

Solen skiner och veckan – denna underbara – börjar lida mot sitt slut. Svävar in mot stadens centrala delar färdandes i en Ferrariröd förortsbuss.

Lyckades nyss pilla in båda linserna med ettåringen på armen – träning ger färdighet.

- Ska vi skicka ett meddelande på FB och höra när Johan och Johanna med barnen kan komma på middag, undrade min fru. - De är båda så trevliga.

Ja, det är de. Det uppstår inte ett vakuum i diskussionerna, det finns saker – högt som lågt – att dryfta.

Har märkt att jag med stigande ålder har allt svårare för enkom väder&vind-diskussioner – eller om det bara handlar om yta om ni så vill.

På en lunch i solen pratade jag och mitt sällskap om just detta fenomen tidigare i veckan. Vi satt längst ut på Kastellholmen och avhandlade affärsmässiga spörsmål varvat med ärliga betraktelser om varför vi är som vi är.

Barndomen, drivkrafter, ev. hinder - vilket vi inte kunde se några denna molnfria dag – varför det är så viktigt att göra mer av det som är roligt och vad som är riktigt viktigt i livet.

Underbart, ett möte – inte bara en lunch. Köttbullarna smakade livets sötma.

Mer sånt, mer djup, mindre yta, mer träffas på riktigt – inte bara ses.

Allt gott, gymet nästa, sen jobba och sen helg med nära och kära!//doc.

ps. när ska vi mötas? ds.