Så att tårarna rann…

Klockan närmade sig midnatt, jag hängde tvätt, lyssnade på Spotify och läste lite Aftonbladet på datan.

En hemsk bild dök upp på en i princip överkörd cyklist, riktigt läskigt.

Jag läste vidare:

”Tour of California var nära att drabbas av en riktig tragedi i helgen.
Stefan Denifl kraschade och blev påkörd av en bil.
Mirakulöst nog klarade han sig med bara lindriga skador.
"Jag hade en stor ängel med mig" skriver han på sin Twitter."

Österrikaren Stefan Denifl, 23, hade tagit initiativet till ett ryck tillsammans med den trefaldige världsmästaren Oscar Freire. Men då drabbades han av en punktering.

Jag tittade på bilden igen och tänkte att det var minst sagt nära ögat, vad är det som gör att vissa klarar sig från något dylikt och att andra slår ihjäl sig när de halkar i badkaret?

…och det är sen det kommer, läser kommentarerna där Hank Youngblood skrivit: ”Inte konstigt att han ramla om han hade en stor ängel med sig på cykeln”.

Jag skrattar hejdlöst i tvättstugan, tårarna bara sprutar - mer eller mindre mitt i natten - och kommer osökt att tänka på att ”små skämt roar små hjärnor”. Ingen är gladare än jag för det, tur är väl det.

Allt gott!//doc.