två världar som möts

För något tag sedan fick jag en förfrågan om att skriva en krönika som skulle vara lite ”annorlunda”, det hela hamnade sedermera i en tidning om Risk Management.

Inga problem, jag är annorlunda - I am your man.

En kollega frågade; hur kommer du på vad du ska skriva?

Texten skulle vara klar en torsdag och kvällen innan var jag och storhandlade. Att storhandla fungerar som någon form av pseudoterapi för mig.

Innan jag började panta två svarta sopsäckar PET-flaskor - i maskinen som hela tiden upprepar att jag inte ska kasta in flaskorna på bandet, fast jag inte gör det - så letade jag upp gamla låtar med Adolpson&Falk på Spotify.

Tror att jag sen hade hunnit fram till frukt & grönt när det sa BINGO i mitt lilla huvud. I mina öron ljöd deras låt Blinkar blå och krönika var i samma stund i princip klar – mer än halva jobbet var gjort.

Adolpson&Falk skrev låten – vid köksbordet fick jag veta i ett mail från Tomas Adolpson, ett mail som jag blev glad över – 1981 och jag disputerade på ämnet 26 år senare.

Ibland behövs det inte mer, bara att olika världar hittar varandra, att olika världar möts. Som i detta fall.

Det är en hårfin skillnad mellan ett rörligt och rörigt intellekt och det är visst det som krävs för att koppla ihop saker som från början inte ser ut att hänga samman, saker som är lite annorlunda - saker som tar det hela framåt ett steg…

…till exempel insikten om att ett steg tillbaka kan vara två steg fram – och att lite smakar mer när det handlar om information.

Krönikan och i den texten till Blinkar blå kan ni läsa HÄR.

Allt gott!//doc.