Med barn, arbete och mycket annat så kräver det bara lite bättre planering, det brukar funka fint. Nu har jag dock varit förkyld och semi-krazzlig under några månader. Har känt hur ett stegvis förfall har tagit sin början. Enough is enough. I lördags anmälde jag mig till Lidingöloppet. Har sprungit det vid två tillfällen tidigare, den ena gången var en nära-döden-upplevelse och den andra gången var det riktigt trevligt. Siktar på ngt däremellan denna gång, den 25 september.
Nu känns det som att jag tagit befälet över förfallet, nu gäller det bara att ”leverera” som man säger i konsultvärlden – dvs. motsatsen till ”mycket snack och lite hockey”.
Vill gärna tänka i lite nya banor förstår ni, finna nya former för mycket av det jag gör och så också vad gäller träning. Kom glad i hågen till SATS i söndags och fick frågan i kassan om jag skulle vara med på Yogapasset som startade om en kvart? ”Ja, det ska jag väl” hörde jag mig själv säga - till min stora förvåning. Hade inte ens tänkt tanken.
Då jag undrade om det vi höll på med verkligen var grunderna i yoga så tittade min Yogi mig djupt i ögonen och sa; ”air ska du beyond the box, så måste du leva som du lär”. Resultatet lät inte vänta på sig. Jag tror jag har hittat hem.
Allt gott!
ps. Spana gärna in idg-bloggen också ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar