...my days are numbered.

Skickade följande SMS till en god vän i morse: ”Kompis! Tänkte mkt på saker efter pratet igår. Vi får ta tag i det hela och styra upp våra gamla skepp! Anmälde mig just till Lidingöloppet, ska du inte hänga på?! Glad för att du finns, pussar på dig i sOlen! Lova att inte hänga dig redan i år, vi får ge det hela en chans till!”

Tidigare i veckan åt jag lunch med två nyfunna medborgare, två personer som relativt nyligen korsat min väg här i herrens hage. Vi konstaterade att vi var jämngamla, vi redogjorde på ett sällsynt öppenhjärtligt sätt om hur vår resp. resa hade sett ut so far, vad våra motiv varit och hur vi ser på saker och ting – utifrån ett holistiskt perspektiv. Vi hade kommit på under senare delen av resan att det är skillnad mellan att vara lycklig och att vara lyckad, även fast det inte råder ngt absolut motsatsförhållande. Som glada amatörer hade vi alla blandat ihop dessa begrepp, alldeles för länge, kunde vi konstatera över kalvragun där vi satt.

Vi gjorde någon form av mkt förenklad revision över nuläget och hur vi resonerade om fortsättningen, på såväl det privata som det professionella planet. Vi var rörande överens om att time flies och att det är så lätt hänt att bara ”ösa på” – utan att reflektera över vad man själv vill, vad man mår bra av och hur man vill leva sitt liv.

…eller som Dexter uttryckte det för något avsnitt sedan ”my days are numbered”.

Strategin för den fortsatta färden är och högst dynamisk och de uppsatta målen organiska – precis som livet självt. Undrar om sms-vännen ovan fått ordning på sin plan för sin fortsatta färd by now och om han tar rygg på mig i Lidingöloppet - hoppas det!

Allt gott!