Människobarn

I morse när jag skulle duka fram frukosten så hade kalkonen gått ut, ja alltså den hade inte smitit då den var död och skivad, men bästföredatumet ni vet.

Man ska inte storhandla så man inte hinner äta upp, var min första tanke. Bara att kasta – eller? Har sett hur kött hänger på krokar i Kairo, mitt i stekheta sommaren.

Nu handlade det bara om en dag eller två och marginalerna är ganska väl tilltagna i SWE. Det vet ju ICA om inte annat. Själv hade jag gladeligen ätit av det, men innan vi fått i oss hela paketet så hade det hunnit bli gammalt - även med mina mått.

När vi var i Rio de Janeiro och jobbade så gav vi ofta mat till fattiga. Barnen gav mat till andra barn i restauranger, på gatan och lite varstans. Barnen minns detta som om det var igår och de pratar ofta om det. De gav och de fick, de fick något att tänka på och de fick mig att tänka mer på det.

Eftersom jag uppenbarligen är trög så har det tagit sin tid för mig att inse att tyvärr är inte skillnaden så stor mellan Rio och Stockholm. Det finns fattiga här också, riktigt fattiga och mycket utslagna. Har inte siffrorna klara för mig, men antalet uteliggare är stort bara i Stockholm. Nu har jag förstått att vi kan ge även här.

Just när jag skulle kasta kalkonen som ”gått ut” så kom jag på att jag kan ju göra såsom barnen gjorde, nämligen ge bort till andra barn. Ge bort till andra människobarn.

Innan jag gick på lunch så tog jag en sväng på plattan. Jag lämnade ett paket skivad kalkon vid Pekkas låda. Lådan kunde ha tillhört dig – eller mig.

ps. kylskåpet på plattan visade -7c, allt enligt iPhonen ds.